Inrikesministern Lord Johu Russeli har 1 e
bref till sina komittenter offentligen förklar
sig emot spanmålslagarne i deras nuvarande skic
Han anser en lindrig fix tull fördelaktigare :
den nuvarande varierande, icke blott för ha
deln och industrien, u!an äfven för sjelfva
kerbruksintresset. Denna tanka säger han s
ämna understödja med sin röst i Underhuse
Hvad Lord John och ministrarne förstå me
lindrig tullv, vet man ännu icke; att de imec
lertlid ämna framkomma med något förslag
spanmålsfrågan, är genom Lord John Russel
förklaring satt utom alit tvifvel. Fiere af del
berala hladen, till och med det ministeriell
Morning Chroniele, yrka på afskaffandet af a
tull på spanmål, som importeras; men derti
lärer det svårligen komma, emedan det då vor
gifvet, att sädesproduktionen på många ställe
skulle alldeles afstanna.
Queen-Bench-domstolen har numera afgjor
de tiil deportation dömde Canadensernes sal
Krigsrätternes domar hafva blifvit stadfästade
och desse olycklige lära således komma att al
gå till Australien, såvida icke Drottningens nå
kommer emellan.
Om närvarande aställningar och förhållanden
i England meddelar ett bref från London,
ett utländskt blad, följande intressanta under.
rättelser:
cInflytandet af aden råa kraftens män sy
nes vara öfvervägande. Ett utbrott förestår
Så mycket bättre! Sjukdomen kommer till er
kris — det blir möjligt att få tag i fienden
Straxt efter parlamentets öppnande, så lydei
operationsplanen, skola 30,000 med pikar be-
väpnade arbetare i Underhuset presentera na-
tionalpetitionen, innehållande folkets karta, och
i fall petitionen tillbakavises, då begagna sig
al pikarna. Om denna plan talas helt öppet
Folket i norra England, dit Stephens trängt!
med sitt inflytande, är beväpnadt. Imedlertid
är det ett godt stycke väg ifrån Birmingham
till London, och pikarne kunde lätteligen un-
der vägen råka att fa skåror eller på annat
sätt blifva skadade, innan de hunno hit. I
London är för närvarande ännu lugnt; arbetar-
ne tillhöra aden moraliska kraftens män,, och
utgöra dessutom en ringare del af befolkningen.
Deremot finnes i London den farliga klassen af
tjufvar och förbrytare, för hvilka hvarje oord-
ning är välkommen. Af personer, sådana som
O Connor, kan man vänta allt, och det är möj-
ligt, åtminstone talas derom, att han äfven här
försöker beväpning och organisation. Af trup-
per har regeringen endast få till sin disposi-
tion, polisen är talrik och består af handfasta
karlar; men imedlertid skulle deras korta staf-
var blott utgöra ett dåligt vapen emot pikar-
na. Det är hög tid, att allvarligt öfverväga
saken och tillse, 7 om verkligen någon fara är
för handen. Att en pöbelhop skulle kunna
sätta sig i besittning af London, är icke omöj-
ligt; men dess herravälde skulle icke räcka
länge, så snart den icke vore herre öfver
Themsen, Towern och arsenalen i Woolwich.
Å andra sidan är London icke England, och
om pöbeln toge London, så hade den dock
blott London, staden London, och äfven den
icke länge; ty pöbeln skulle utplundra och
förstöra den. Betänkliga händelser, svara 0-
ordningar kunna visserligen komma att äga
rum; men farliga följder äro icke att frukta.
Tories se saken med lugn, till och med med
förnöjelse, ty medelklassen börjar förlora huf-
vudet och ser sig om efter beskydd, hvilket
den i en sådan ställning naturligtvis blott kan
finna hos Tories. De,som hittills uppträdtså-
som folkets ledare, äro för det mesta Tories,
Stephens och Oastler säkert, och OConnor miss-
tänkes åtminstone för att vara Tory. I Irland
törs han åtminstone icke visa sig, sedan han i
grefskapet Cork hjelpte en Tory in i parla-
mentet. OConnor lät nemligen der välja sig,
oaktadt det felades honom qvalifikationerna till
parlaments ledamot. Följden blef, att han ge-
nast förlorade sin plats, hvilken tillföll hans
medtäflare, en Tory, som blott erhållit några
få röster. År Tories beräkning äfven riktig?
det vill jag icke ovilkorligt påstå. Just fruk-
tan för en folkrörelse, hvilken stämmer en del
af medelklassen konservatift, väcker hos andra
bekymmer för folkets frihet, hvilken derige-
nam skulle löpa fara. Denna omständighet för-
anleder dem att arbeta på en diversion, och
att med desto högre stämma yrka på förstån-
m—