lighet äger sina serskilda, icke förkastliga grun-
der, och redaktionerne af våra ekonomiska för-
fattningar i allmänhet ej läta sig bindas af fö-
reskrifterna rörande proportionen mellan för-
brytelser och straff, torde det vara säkrast, att
enhvar tager författningen efter dess bokstafslydel-
se, och inmurar pannorne så, att stämpeln all-
tid är synlig, en försigtighet, som en och annan,
med nyssnämnde 149 obekant person, måhän-
da förbisett.