1 förehafvande. Men upphäfvandet af spanmåls
lagarne är rigtadt emot Tories, hvilka förnäm
Iligast hafsa den stora jordegendomen i sin hand
Så mycket är säkert, att en Tory-ministe
icke rätt väl rimmade sig tillsammans med de
Inuvarande Underhuset. Den taktik, som anfö
rarne för Torypartiet finna lämpligast, skall va
ra följande: att låta ministeren sitta vid sty
ret hela nästföljande parlamentssession, och der
Jemot rigta hela partiets kraft på de partiell:
val, som under tiden kunna förefalla. Denn:
politik vill man följa ända till medlet af ses-
sionen 4840; de vigtigaste sakerna hafva van-
ligen förevarit ungefär vid medlet af Maj, se-
dan förlorar sessionen sitt intresse och syssel-
sätter sig icke med några nya saker af vigt
j Ungefär i Juni eller Juli 1840 tror man sig
Igenom vunna partiella val, vara stark nog alt!
göra sig af med Whig-ministeren och att bilda
jen Tory-minister. Derefter skulle man upplösa
Il Underhuset, och den nya ministeren naturligt-
vis använda hela sitt inflytande till Tory-par-
tiets bästa. — Att kort efter dess bildande
åter upplösa ett Underhus, strider emot bru-
ket, och man räknade det Peel serdeles till last,
att han så hastigt afskedade ett parlament, som
knappt sammanträdt. Att upplösa det nuvaran-
de Underhuset 1840, skulle deremot icke förefalla
besynnerligt. Imedlertid talas starkt om en upp-
lösning, som Whigs skulle hafva i sinne. Detta
vore en kontramina, som skulie göra det omöj-
ligt för Tories att åter upplösa Underhuset.
Man ser att vågen ännu icke lutar afgörande
ät någondera sidan. Om Tories fägna sig åt
rörelsen bland arbetsklasserna, så gnugga Whigs
helt förnöjda händerna åt den tilltagande rö-
relsen emot spanmåls-lagarne. Whigs kunna
öfverhufvud aldrig önska, att det liberala par-
tiet blir helt vch hållet besegradt, ty der en-
samt finna de sitt fotfäste. De rysa öfver att
understödjas al Tories; ty om man går till
sjelfva grunden af saken, så är det en lika be-
skaffad hjelp, som den tröstamde presten med-
delar en döende. Tories, det är klart, skola
blott så länge understödja en Whig-minister,
tilldess alla dess lifskrafter äro förtärda, och
sedermera draga de försorg om likkistan, I
hvilken Whigs för alltid komma att innaglas.n
BELGIEN.
Sammanstämmande underrättelser från Paris,
London och Amsterdam bekräfta, att Fransyske
ambassadören i London, grefve Sebastiani, nu-
mera verkligen undertecknat konferensens be-
slut emot Belgien, hvarigenom detta land åläg-
ses, att till Holland återlemna Limburg och
Luxemburg. De Belgiske kamrarne väntade d.
28 Januari en kommunikation från regeringen,
hvilken troddes komma att innehålla underrät-
telse om denna sakens utgång; men vid postens
afgång hade någon sådan kommunikation ännu
ej kommit. Det sades, att ministrarne hållit en
sonselj och beslutit söka förmå Kamrarne att i
nemlig komitt emottaga budskapet, för att på
detta sätt undvika uttrycket af den ovilja, man
unde förutse skulle yttra sig från tribunerne,
fall åhörare tillätes vara närvarande.
Trupprörelserne och rustningarne fortforo i-
nedlertid med oförminskad kraft. — Deputa-
ioner hade ankommit till Bräussel från univer-
iteterna i Gent, Löwen och Lättich, för att
inhålla om tillåtelse att få bilda frikorpser till
örsvarande af gebietets integritet.
Vid Fransyska gränsen höllo ett par tusen
ransmän sig färdige, att vid första kanonskott
iasta till Belgiernes hjelp såsom frivillige. I
le mest betydande städer i Frankrike hade ko-
nitteer bildat sig, för att öfverlägga om med-
en att bistå Belgien och förekomma dess gebits
tyckning.
Belgiska armåen vid Holländska gränsen skul-
e i slutet af förra månaden utgöra 83.000
nan.
I