1 förehafvande. Men upphäfvandet af spanmåls lagarne är rigtadt emot Tories, hvilka förnäm Iligast hafsa den stora jordegendomen i sin hand Så mycket är säkert, att en Tory-ministe icke rätt väl rimmade sig tillsammans med de Inuvarande Underhuset. Den taktik, som anfö rarne för Torypartiet finna lämpligast, skall va ra följande: att låta ministeren sitta vid sty ret hela nästföljande parlamentssession, och der Jemot rigta hela partiets kraft på de partiell: val, som under tiden kunna förefalla. Denn: politik vill man följa ända till medlet af sessionen 4840; de vigtigaste sakerna hafva vanligen förevarit ungefär vid medlet af Maj, sedan förlorar sessionen sitt intresse och sysselsätter sig icke med några nya saker af vigt j Ungefär i Juni eller Juli 1840 tror man sig Igenom vunna partiella val, vara stark nog alt! göra sig af med Whig-ministeren och att bilda jen Tory-minister. Derefter skulle man upplösa Il Underhuset, och den nya ministeren naturligtvis använda hela sitt inflytande till Tory-partiets bästa. — Att kort efter dess bildande åter upplösa ett Underhus, strider emot bruket, och man räknade det Peel serdeles till last, att han så hastigt afskedade ett parlament, som knappt sammanträdt. Att upplösa det nuvarande Underhuset 1840, skulle deremot icke förefalla besynnerligt. Imedlertid talas starkt om en upplösning, som Whigs skulle hafva i sinne. Detta vore en kontramina, som skulie göra det omöjligt för Tories att åter upplösa Underhuset. Man ser att vågen ännu icke lutar afgörande ät någondera sidan. Om Tories fägna sig åt rörelsen bland arbetsklasserna, så gnugga Whigs helt förnöjda händerna åt den tilltagande rörelsen emot spanmåls-lagarne. Whigs kunna öfverhufvud aldrig önska, att det liberala partiet blir helt vch hållet besegradt, ty der ensamt finna de sitt fotfäste. De rysa öfver att understödjas al Tories; ty om man går till sjelfva grunden af saken, så är det en lika beskaffad hjelp, som den tröstamde presten meddelar en döende. Tories, det är klart, skola blott så länge understödja en Whig-minister, tilldess alla dess lifskrafter äro förtärda, och sedermera draga de försorg om likkistan, I hvilken Whigs för alltid komma att innaglas.n BELGIEN. Sammanstämmande underrättelser från Paris, London och Amsterdam bekräfta, att Fransyske ambassadören i London, grefve Sebastiani, numera verkligen undertecknat konferensens beslut emot Belgien, hvarigenom detta land ålägses, att till Holland återlemna Limburg och Luxemburg. De Belgiske kamrarne väntade d. 28 Januari en kommunikation från regeringen, hvilken troddes komma att innehålla underrättelse om denna sakens utgång; men vid postens afgång hade någon sådan kommunikation ännu ej kommit. Det sades, att ministrarne hållit en sonselj och beslutit söka förmå Kamrarne att i nemlig komitt emottaga budskapet, för att på detta sätt undvika uttrycket af den ovilja, man unde förutse skulle yttra sig från tribunerne, fall åhörare tillätes vara närvarande. Trupprörelserne och rustningarne fortforo inedlertid med oförminskad kraft. — Deputaioner hade ankommit till Bräussel från univeriteterna i Gent, Löwen och Lättich, för att inhålla om tillåtelse att få bilda frikorpser till örsvarande af gebietets integritet. Vid Fransyska gränsen höllo ett par tusen ransmän sig färdige, att vid första kanonskott iasta till Belgiernes hjelp såsom frivillige. I le mest betydande städer i Frankrike hade konitteer bildat sig, för att öfverlägga om meden att bistå Belgien och förekomma dess gebits tyckning. Belgiska armåen vid Holländska gränsen skule i slutet af förra månaden utgöra 83.000 nan. I