Inrikesministern Lord Johu Russeli har 1 e bref till sina komittenter offentligen förklar sig emot spanmålslagarne i deras nuvarande skic Han anser en lindrig fix tull fördelaktigare : den nuvarande varierande, icke blott för ha deln och industrien, u!an äfven för sjelfva kerbruksintresset. Denna tanka säger han s ämna understödja med sin röst i Underhuse Hvad Lord John och ministrarne förstå me lindrig tullv, vet man ännu icke; att de imec lertlid ämna framkomma med något förslag spanmålsfrågan, är genom Lord John Russel förklaring satt utom alit tvifvel. Fiere af del berala hladen, till och med det ministeriell Morning Chroniele, yrka på afskaffandet af a tull på spanmål, som importeras; men derti lärer det svårligen komma, emedan det då vor gifvet, att sädesproduktionen på många ställe skulle alldeles afstanna. Queen-Bench-domstolen har numera afgjor de tiil deportation dömde Canadensernes sal Krigsrätternes domar hafva blifvit stadfästade och desse olycklige lära således komma att al gå till Australien, såvida icke Drottningens nå kommer emellan. Om närvarande aställningar och förhållanden i England meddelar ett bref från London, ett utländskt blad, följande intressanta under. rättelser: cInflytandet af aden råa kraftens män sy nes vara öfvervägande. Ett utbrott förestår Så mycket bättre! Sjukdomen kommer till er kris — det blir möjligt att få tag i fienden Straxt efter parlamentets öppnande, så lydei operationsplanen, skola 30,000 med pikar beväpnade arbetare i Underhuset presentera nationalpetitionen, innehållande folkets karta, och i fall petitionen tillbakavises, då begagna sig al pikarna. Om denna plan talas helt öppet Folket i norra England, dit Stephens trängt! med sitt inflytande, är beväpnadt. Imedlertid är det ett godt stycke väg ifrån Birmingham till London, och pikarne kunde lätteligen under vägen råka att fa skåror eller på annat sätt blifva skadade, innan de hunno hit. I London är för närvarande ännu lugnt; arbetarne tillhöra aden moraliska kraftens män,, och utgöra dessutom en ringare del af befolkningen. Deremot finnes i London den farliga klassen af tjufvar och förbrytare, för hvilka hvarje oordning är välkommen. Af personer, sådana som O Connor, kan man vänta allt, och det är möjligt, åtminstone talas derom, att han äfven här försöker beväpning och organisation. Af trupper har regeringen endast få till sin disposition, polisen är talrik och består af handfasta karlar; men imedlertid skulle deras korta stafvar blott utgöra ett dåligt vapen emot pikarna. Det är hög tid, att allvarligt öfverväga saken och tillse, 7 om verkligen någon fara är för handen. Att en pöbelhop skulle kunna sätta sig i besittning af London, är icke omöjligt; men dess herravälde skulle icke räcka länge, så snart den icke vore herre öfver Themsen, Towern och arsenalen i Woolwich. Å andra sidan är London icke England, och om pöbeln toge London, så hade den dock blott London, staden London, och äfven den icke länge; ty pöbeln skulle utplundra och förstöra den. Betänkliga händelser, svara 0ordningar kunna visserligen komma att äga rum; men farliga följder äro icke att frukta. Tories se saken med lugn, till och med med förnöjelse, ty medelklassen börjar förlora hufvudet och ser sig om efter beskydd, hvilket den i en sådan ställning naturligtvis blott kan finna hos Tories. De,som hittills uppträdtsåsom folkets ledare, äro för det mesta Tories, Stephens och Oastler säkert, och OConnor misstänkes åtminstone för att vara Tory. I Irland törs han åtminstone icke visa sig, sedan han i grefskapet Cork hjelpte en Tory in i parlamentet. OConnor lät nemligen der välja sig, oaktadt det felades honom qvalifikationerna till parlaments ledamot. Följden blef, att han genast förlorade sin plats, hvilken tillföll hans medtäflare, en Tory, som blott erhållit några få röster. År Tories beräkning äfven riktig? det vill jag icke ovilkorligt påstå. Just fruktan för en folkrörelse, hvilken stämmer en del af medelklassen konservatift, väcker hos andra bekymmer för folkets frihet, hvilken derigenam skulle löpa fara. Denna omständighet föranleder dem att arbeta på en diversion, och att med desto högre stämma yrka på förstånm—