a SVA TELULLIED HI GUDULIe vv Hal VER pl VULTVID derpa: Ett handelsfartyg, destineradt till Bahia, sattes på strand af den upproriska besättningen. Kaptenen, styrmannen och superkargen kastades i hafvet och laddningen såldes af matroserne, som allesammans bestodo af negrer, dels slafvar, deis frigifne. Brottet angafs imedlertid, de brotwtslige fängslades, fördes till Rio Janeiro och dömdes till galgen. Domen förelades Konungen till underskrift, men han vägrade att lemna den under förevändning, att om man i Europa fick höra, att åtta menniskor i Rio blifvit hängda på en dag, skulle man tro hela Brasilien vara befolkadt af bofvar. aSom likväl ett exempel är nödvändigt. , sade han, ät oss stryka ut fyra namn och må de fyra öfrige hängas. Då domen sålunda var mildrad, tog konungen pennan, men då han skulle skrifva under, hejdade han sig å nyo och sade: cHvarföre fyra? Kan det inte vara nog med två? Men hvem säger mig, att desse två just äro de brottsligaste,, forifor han; avore jag rättvis, om jag ej gaf dem näd, så väl som de andre? Nå väl, jag vill förskona dem allesammans. Lå: skicka dem till eu af Presidierna. När sålunda brottet och upproret lemnades ostraffade, tiliväxte de snart i en förfärlig progression. En annan dag förelades åter en dödsdom movarken till underskrift. . Nåd, Ers Majestätl ropade med klagande röst en Neger, som hette Prior. (Barmhertighet, för eder faders och eder moders själars skull, nåd! Denne man hade öfverraskats, drickande blodet af en prest, hans offer, sedan han biifrit benådad för dei han mördat en hafvande qvinna. Ncoj; nej, sade Grefye Los Arc9s, agör icke nåd, Sire; denae usiing har föröfvat ett ohygglist brott. — Ett allena,c anmärkte konungen; ani vill förmodligen säga, att han föröfvat tvän — Nej Sire, ett allena; det andra tillhör Ers Majestät, som icke bordt benåda en så grof förbrytare. Negern hängdes, och Grefye Los Areos bibehölls i Konungens nåd. Bör jag, för at säga hela sanningen, kan hända härvid tillägga, att vära landsmän ganska ofta här täfla med Brasilianarne i grymhet! Jag har på gatan dv Ouvidor sett nägra unga och vackra Fransyska modekandlerskoc sjelfva verkställa ganska allvarsamma bestraffningar på sina slafvinnor. Jag ber dessa fruntimmer om förlåtelse, för deting sålanda angifver dem inför publiken; men jag tycker. alt jag är tiliväckligt mild, då jag ej namnger smännen äro de, som behandla sina slafvar vast, och det är icke sällsynt, alt en rik Brittisk köpman eller plantage-egare ser en Svart afslå den friket, han erbjuder honom såsom vedergöllning för hans trohet och tillgifvenhet. I Brasilien finnas egentligen endast två klasser: den som ger och den som får stryk. Den förstnämnda är den starkaste, emedan hon eger den moraliska makten, och emedan hon drifver sin försigtighet ända till att skilja slafvarne ät i klasser, säatt de från Angola blandas med dem från Kafferlandet och Mozambik, hvilka båda folkstammar äro hvarandras dödliga fiender. Det är sannolikt denna försigtichet man får tiliskrifva det lugn, som hittills heirskat: inom denna stat, hvilken ensam är så vidsträckt som hela Europa. Men om detta Negrernas kasthat en gång hinner utrotas celier ätminstone mildras, hvem vågar väl då förutsäga, hvad som kan bli af Brasilien, hvad som kan bli af dess enerverade innevånare, i fall hämndelust och frihetskärlek vakpa i dess slafvars hjertan? Den upproriske Negern har ingen näd att vänta; om han blir tillfångatagen, så är hans död ound viklig. Trefaldt oiycklige Brasilianarne, om upproret en dag skullo fortplantas från landets aflägsnaste gränser till hufvudstaden! Man säge icke, att den Svarte är född till slaf, och att cudast fruktan och 3märtan förmå göra honom lydig och trogen. Tan åra icke, att hos honom finnes hvarken ömhet el-er vänskap, hvarken vördnad eller tillgifvenhet ty ådant vore att icke känna, hvad man har att väna af dessa jernmenniskor, när minnet af en välserning ristas i deras hjertan. Jag har aldrig slasit en svart; jag har aldrig blandat mina befallningar med hotelser. Ffär, liksom på Isle de France, på Bourbon, vid Taffel-Bay, som i hela Indien, har jag ofta rest, åtföljd endast af dessa menniskor, hvilka man skildrat för mig som så fega, så förrädiska och så farliga. Nå väl, ingen enda gång har jag, under mina vidsträckta utfiygter, funnit anledning att ådöma dem något strat; jag har ingen enda gång låtit dem märka, att jag misstrodde dem. Kolonisternas verkliga skyddsvärn vore mensklighet; men ganska få af dem hafva velat begripa det. De. som ännu äro tillgängliga för samvetsaeg, agka bemantia sin grymhet mot slafvarne, och beskylla dem mindre för elakhet, än råhet och inskvänkt förstånd. Sällsamma ursäkt, dålhvarje dags företeelser bevisa osanningen deraf! . Brasilien har haft en biskop, härstammande fran Angola; en man, lika utmärkt för sin talang som för sina dygder. Han har blifvit kanoniserad, och hans förgyllda bild synes ännu uppsatt ikongl. kapeliet i Rio. Handtverkarne bland Negrerna äro, med få un dantag, ovanligt skickliga och lära sig på ganska kort tid med mycken färdighet sitt yrke. De lära i synnerhet språk med förunderlig lätthet; det är icke ovanligt att höra en slaf met färdighet tala fyra eller fem språk, och jag har känt en Svart, RR HH rs FA