MN 2 hafva, under samma veckas lopp, all
guvssarne att göra med alla lärarne, dock ick
med alla i hvarje tids-moment (på en gång ei
ler samtidigt), utan inom veckan skildt och ord
radt efter olika s. k. lektioner. I M 1 ha
ingen lärare något visst läroämne (gående frå
undervisningens början till dess slut) att ansva
ra för, utan han har skolans alla läroämner
men åt sig (d. v. s. för sin rum-klass) afskur
na på en viss höjd af undervisningen: i JM
har hvarje lärare sitt eller sina gilna läroäm
nen, gående från undervisningens början til
dess slut, att sköta och ansvara för. I MM:
är hvarje lärare upptagen hvarenda läsedag oc
lUimine, som skolan är öppen: i M 2 är ingen lärar
upptagen under skolans hela läsetid, utan blot
de timmar i veckan, då hans lektion inträffar
Flera smärre olikheter förbigå vi, men an
märka, att M 4 omfattar hela den äldre läro
methoden i skolor, hvad man kallat klassläs
ning (ej rätt distinktift, emedan klasser, lik;
bestämdt ehuru af annat slag, äfven gifvas
MD; M 2 deremot utgör den nyare skol
methoden, den så kallade ämnes-läsningen. Me
thoden på gymnasier infaller till någon del mec
AM 2. och har väl varit dess förehild, men ä.
ger dock ganska väsendtliga olikheter, som skil-
ja den derifrån.
Såsom wvi 1 denna tala om de äldre ver.
ken, skola vi här betrakta, hurudan undervis.
ningen måste vara i J2 1, jemte gränsorna, in
om hvilka lärare och elev endast kunna rör:
sig der. Resultaterne af ME 2 blifva att åse
den 8, som skall handla om de nya verken. Blot
den karakteristiken må vi på förhand gifva, at
i AM 4 gossarne öfverhufvud äro passiva, mer
läraren ensam aktiv, blott görande gossarne ak-
tiva på de enskilda punkter, dit han personli
gen hinner; 1 NM 2, åter, äro gossarne redan ak.
tiva till följe af sjelfva methoden.
Det förekommer, ytligt sed:, ganska naturligt
att indela eleverna på rum klasser, gifvande åt
hvart rum sin magister. Olägenhenterna dera
äro imedlertid följande. Ett större antal gossar
(såsom i prima och secunda), sammanvarande :
ett rum, och på ungefär samma stadium af ål-
der, hafva dock mångfaldigt olika behof af un-
dervisning, allt efter naturell, flit, förutgången
lärdom 0. s. v. Den ensame läraren kan omöj-
ligen afse alla dessa skilda behof; han gör re-
dan mycket, då han delar sin klass i 2 eller 3
läxlag; ledd af förnuft och omsorg gör han nu
för tiden merendels så, men han måste använ-
da stor ansträngning, om han skall kunna sätta
det lyckligen i verket, så att icke två tredje-
delar af gossarne lemnas utan styrsel, medan
han sysselsätter sig med den tredje. Men, ock-
så antaget att detta går väl, huru litet är dock
uträttadt med 3 afdelningar, ett så stort antal
ossar emellan, att deras olika beskaffenheter
minst fordrade 42 å 44 läxlag, och dessa slut-
ligen nödvändigt varierande efter de läroämnen,
som i institutet förehafvas? Vi påstå visst ic-
ke, att i skolan behöfver införas idealet af ka-
rakteristisk behandling, d. v. s. ett särskildt
slags undervisning för hvarje elev. Men emel-
lan detta, som träder utom mensklig möjlighet
att utföra, och det groft tilltagna, hvartill äfven
de subtilaste lärare efter gängse (äldre) klass-
methoden nödgas inskränka sig. att stöpa alla
karaktererne i blott 3 formar, ligger det rätta,
(som den nya methoden gjort möjligt), det, att
skilja dem i så många formar (läxlag). att föga
olägenhet för karakter-behandlingen deraf upp-
står. Detta kan läraren efter den äldre metho-
den så mycket mindre införa 1 sin klass, som
han redan har bekymmer med sina 3 afdelnin-
gar. Hvarföre kan han det icke? Jo, 4:0 der-
före, att gossarne, enligt undervisningens natur,
bafva icke från början blifvit vande vid sjelfverk-
samhet, så att de, lemnade af magistern, kunna
göra någonling rynnerligt på egen hand; och 2:o
derföre, att läraren saknar medhjelpare. Han kan
ej finna sådane bland eleverne i sin klass, emedan,
så olika gossarne än äro i behof, stå de dock
hvarann i kunskaper för mycket nära, att någon
kan brukas till undervisare åt en annan... En
aylik kunde blott fås från högre klass i skolan.
Men den högre kiassen står under en annan
lärares jurisdiktion; ingen gosse kan af prima-
klassens lärare kommenderas in ifrån tertia, för
att göra tjenst i prima. För öfrigt stå klassens
väggar i vägen för de respektive lärarne, att
konferera om gosse-lån (om ock ett sådant af