a SVA TELULLIED HI GUDULIe vv Hal VER pl VULTVID
derpa:
Ett handelsfartyg, destineradt till Bahia, sattes
på strand af den upproriska besättningen. Kapte-
nen, styrmannen och superkargen kastades i haf-
vet och laddningen såldes af matroserne, som alle-
sammans bestodo af negrer, dels slafvar, deis fri-
gifne. Brottet angafs imedlertid, de brotwtslige fängs-
lades, fördes till Rio Janeiro och dömdes till gal-
gen.
Domen förelades Konungen till underskrift, men
han vägrade att lemna den under förevändning, att
om man i Europa fick höra, att åtta menniskor i
Rio blifvit hängda på en dag, skulle man tro hela
Brasilien vara befolkadt af bofvar. aSom likväl ett
exempel är nödvändigt. , sade han, ät oss stryka
ut fyra namn och må de fyra öfrige hängas. Då
domen sålunda var mildrad, tog konungen pennan,
men då han skulle skrifva under, hejdade han sig
å nyo och sade: cHvarföre fyra? Kan det inte vara
nog med två? Men hvem säger mig, att desse två
just äro de brottsligaste,, forifor han; avore jag rätt-
vis, om jag ej gaf dem näd, så väl som de andre?
Nå väl, jag vill förskona dem allesammans. Lå:
skicka dem till eu af Presidierna. När sålunda
brottet och upproret lemnades ostraffade, tiliväxte
de snart i en förfärlig progression.
En annan dag förelades åter en dödsdom mo-
varken till underskrift. . Nåd, Ers Majestätl ro-
pade med klagande röst en Neger, som hette Pri-
or. (Barmhertighet, för eder faders och eder mo-
ders själars skull, nåd! Denne man hade öfver-
raskats, drickande blodet af en prest, hans offer,
sedan han biifrit benådad för dei han mördat en
hafvande qvinna. Ncoj; nej, sade Grefye Los Ar-
c9s, agör icke nåd, Sire; denae usiing har föröfvat
ett ohygglist brott. — Ett allena,c anmärkte ko-
nungen; ani vill förmodligen säga, att han föröf-
vat tvän — Nej Sire, ett allena; det andra tillhör
Ers Majestät, som icke bordt benåda en så grof
förbrytare. Negern hängdes, och Grefye Los Ar-
eos bibehölls i Konungens nåd.
Bör jag, för at säga hela sanningen, kan hända
härvid tillägga, att vära landsmän ganska ofta här
täfla med Brasilianarne i grymhet! Jag har på ga-
tan dv Ouvidor sett nägra unga och vackra Fran-
syska modekandlerskoc sjelfva verkställa ganska
allvarsamma bestraffningar på sina slafvinnor. Jag
ber dessa fruntimmer om förlåtelse, för deting så-
landa angifver dem inför publiken; men jag tyc-
ker. alt jag är tiliväckligt mild, då jag ej namnger
smännen äro de, som behandla sina slafvar
vast, och det är icke sällsynt, alt en rik
Brittisk köpman eller plantage-egare ser en Svart
afslå den friket, han erbjuder honom såsom veder-
göllning för hans trohet och tillgifvenhet.
I Brasilien finnas egentligen endast två klasser:
den som ger och den som får stryk. Den först-
nämnda är den starkaste, emedan hon eger den
moraliska makten, och emedan hon drifver sin för-
sigtighet ända till att skilja slafvarne ät i klasser,
säatt de från Angola blandas med dem från Kaffer-
landet och Mozambik, hvilka båda folkstammar ä-
ro hvarandras dödliga fiender. Det är sannolikt
denna försigtichet man får tiliskrifva det lugn, som
hittills heirskat: inom denna stat, hvilken ensam
är så vidsträckt som hela Europa. Men om detta
Negrernas kasthat en gång hinner utrotas celier ät-
minstone mildras, hvem vågar väl då förutsäga,
hvad som kan bli af Brasilien, hvad som kan bli
af dess enerverade innevånare, i fall hämndelust
och frihetskärlek vakpa i dess slafvars hjertan?
Den upproriske Negern har ingen näd att vänta;
om han blir tillfångatagen, så är hans död ound
viklig.
Trefaldt oiycklige Brasilianarne, om upproret en
dag skullo fortplantas från landets aflägsnaste grän-
ser till hufvudstaden! Man säge icke, att den
Svarte är född till slaf, och att cudast fruktan och
3märtan förmå göra honom lydig och trogen. Tan
åra icke, att hos honom finnes hvarken ömhet el--
er vänskap, hvarken vördnad eller tillgifvenhet ty
ådant vore att icke känna, hvad man har att vän-
a af dessa jernmenniskor, när minnet af en väl-
serning ristas i deras hjertan. Jag har aldrig sla-
sit en svart; jag har aldrig blandat mina befall-
ningar med hotelser. Ffär, liksom på Isle de Fran-
ce, på Bourbon, vid Taffel-Bay, som i hela Indien,
har jag ofta rest, åtföljd endast af dessa menni-
skor, hvilka man skildrat för mig som så fega, så
förrädiska och så farliga. Nå väl, ingen enda gång
har jag, under mina vidsträckta utfiygter, funnit
anledning att ådöma dem något strat; jag har in-
gen enda gång låtit dem märka, att jag misstrod-
de dem. Kolonisternas verkliga skyddsvärn vore
mensklighet; men ganska få af dem hafva velat be-
gripa det.
De. som ännu äro tillgängliga för samvetsaeg,
agka bemantia sin grymhet mot slafvarne, och be-
skylla dem mindre för elakhet, än råhet och in-
skvänkt förstånd. Sällsamma ursäkt, dålhvarje dags
företeelser bevisa osanningen deraf! .
Brasilien har haft en biskop, härstammande fran
Angola; en man, lika utmärkt för sin talang som
för sina dygder. Han har blifvit kanoniserad, och
hans förgyllda bild synes ännu uppsatt ikongl. ka-
peliet i Rio.
Handtverkarne bland Negrerna äro, med få un
dantag, ovanligt skickliga och lära sig på ganska
kort tid med mycken färdighet sitt yrke. De lära
i synnerhet språk med förunderlig lätthet; det är
icke ovanligt att höra en slaf met färdighet tala
fyra eller fem språk, och jag har känt en Svart,
RR HH rs FA