Article Image
skol-lagen vore tillåtet och icke skulle verka er makalös oreda i hela undervisningen, sådan der efter methoden i JM 4 finnes ordnad). VY hafva nämnt väggarne derföre, att, ehuru de icke utgöra mer än en del af hindren mot et: bättre (d. v. s. ett mera karakteristiskt) undervisningssätt, såsom sakerna nu stå, de likväl om menniskorna skulle blifva sinnade att förvandia sina skolor ifrån sorten JM 4 till 2 2 då utgöra det sista och största hindret; ty dessa väggar skulle för det ändamålet brytas ned, hvilket till stor de! fordrar skolhusets ombyggnad och kostar icke blott idter, utan pengar, som är det värsta. Vi vilja vid den äldre skol-methoden (JV 4) ej anföra flera olägenheter, än den stora, att omöjligen kunna gifva nog särskild (karakteristisk) undervisning åt hvarje gosse. Dermed följa andra gravamina, son vore för mycket att omtala. T. ex. en klasslärare kan icke med hvarje gosse anställa ett så utförligt och noggrant förhör i klassens alla läroämnen, att han genom detta förhör, såsom slut-examen för klassen, kan utröna, om gossen verkligen genomgått och känner ämnena der, hvarefter först han rätteligen borde dimitteras till högre klass. Fri flyttning (med hvilken term man egentligen menar rättvis, pröfvad och dymedelst förnuftig flyttning) kan således icke äga rum efter den äldre methoden, utan man måste taga sin tillflygt till en slumpvis åvägabragt omsättning af hela skaror, någon läglig tid på året (än anniversärt, än terminvis) inträffande för de gosshopar, som längst sutit i en nedre klass, så att alla menniskor önska dem derifrån till en högre. Den rättvisa eller s. k. fria flyttningen kan i de äldre skolorna också af det skälet icke brukas, att en lärare i högre klass hvar dag då vore osäker att bekomma någon inträdande ny lärjunge; denne skulle med samma deltaga i klassens studium, dit han infunnit sig, och således lätteligen komma att börja vid ämnenas midt eiler kanske slut: en absurditet, för stor ända att smältas. Det är alltså bättre att vänta till den allmänna flyttningstiden, en epok, då hela klassen börjar vid ämnenas början, och en ny inträdande hop alltså kan njuta fördelen af att åtminstone icke begynna vid slutet. (Forts. i morgon.)

5 februari 1839, sida 3

Thumbnail