skol-lagen vore tillåtet och icke skulle verka er
makalös oreda i hela undervisningen, sådan der
efter methoden i JM 4 finnes ordnad). VY
hafva nämnt väggarne derföre, att, ehuru de
icke utgöra mer än en del af hindren mot et:
bättre (d. v. s. ett mera karakteristiskt) under-
visningssätt, såsom sakerna nu stå, de likväl
om menniskorna skulle blifva sinnade att för-
vandia sina skolor ifrån sorten JM 4 till 2 2
då utgöra det sista och största hindret; ty
dessa väggar skulle för det ändamålet brytas
ned, hvilket till stor de! fordrar skolhusets om-
byggnad och kostar icke blott idter, utan pen-
gar, som är det värsta.
Vi vilja vid den äldre skol-methoden (JV 4)
ej anföra flera olägenheter, än den stora, att
omöjligen kunna gifva nog särskild (karakteri-
stisk) undervisning åt hvarje gosse. Dermed
följa andra gravamina, son vore för mycket att
omtala. T. ex. en klasslärare kan icke med
hvarje gosse anställa ett så utförligt och nog-
grant förhör i klassens alla läroämnen, att han
genom detta förhör, såsom slut-examen för
klassen, kan utröna, om gossen verkligen ge-
nomgått och känner ämnena der, hvarefter först
han rätteligen borde dimitteras till högre klass.
Fri flyttning (med hvilken term man egent-
ligen menar rättvis, pröfvad och dymedelst för-
nuftig flyttning) kan således icke äga rum efter
den äldre methoden, utan man måste taga sin
tillflygt till en slumpvis åvägabragt omsättning
af hela skaror, någon läglig tid på året (än anni-
versärt, än terminvis) inträffande för de gossho-
par, som längst sutit i en nedre klass, så att
alla menniskor önska dem derifrån till en hö-
gre. Den rättvisa eller s. k. fria flyttningen
kan i de äldre skolorna också af det skälet icke
brukas, att en lärare i högre klass hvar dag
då vore osäker att bekomma någon inträdande
ny lärjunge; denne skulle med samma deltaga i
klassens studium, dit han infunnit sig, och så-
ledes lätteligen komma att börja vid ämnenas
midt eiler kanske slut: en absurditet, för stor
ända att smältas. Det är alltså bättre att vänta
till den allmänna flyttningstiden, en epok, då
hela klassen börjar vid ämnenas början, och en
ny inträdande hop alltså kan njuta fördelen af
att åtminstone icke begynna vid slutet.
(Forts. i morgon.)