Konungen at Holland. NÅGRA UNDERRÄTTELSER OM TILLSTÅNDET HOS GRANNARNA. De båda sednaste posteraa från Köpenhamn haiva medfört åtskilliga högst upplysande och lärorika underrättelser om den närvarande ställningen hos våra aktningsvärda naboer Danskarna. Man har redan förut, under de sednaste fyra åren, eller sedan den gamla instilutionen af Provincial Ständer blef der införd, haft tilifälle att i dessa representationers förhandlingar göra bekantskap med mer än en utmärkt man, hvilken, om Danmark vore i åtnjutande af en verklig konstitutionel och representatif statsform, säkert skulle intaga ett icke obemärkt rum bredvid de Europeiska namn, som gjort sig mest frejdade i Frankrikes deputerade kammare eller Englands underhus. Vi hafve vidare under samma tid sett ibland hela det Danska folket mångfaldiga bevis på en allmän anda, en känsla för rätt och sanning, ett sinne för det stora, det sköna och upphöjda, vare sig hos rättvisans vårdare, hos statsmannen eller konstnären, som utgör ett af de gladaste bevisen, icke blott på en gryende, men på en redan blomstrande odling hos medelklassen och ett säkert förebud till en snart inträffande politisk emancipation; men det är först helt nyligen vi, genom de ofvannämnda tidningarna, erfaritfett prof på, att Danska nationens representanter, oaktadtidenj inskränkta sfer, inom hvilken deras inflytande ovch verkningskrets är begränsad, kunnat, äfven i en till namnet despotisk stat, der aKongensa vilja säges vara öfver lagen, uttala föreställningar till maktens innehafvare, med ett allvar, som påminner om det öppna språk, i hvilket Nordens frie män fordom talade tillsina valda konungar, och med en kraft och eftertryck, hvilka blifva så mycket mera märkliga, när man sammanhåller dem med maktens trakasserier emot tryckpressen, de utfärdade befallningarna till postkontoren i Köpeahamn och Schleswig, att icke framsläppa vissa Tyska och Norska tidningar, samt förbuden mot sammankomsters hållande och petitioners undertecknande, hvilka lemnat några af de mest karakteriska dragen åt den andra sidan af taflan. Beklagligen erfar man tillika af ämnet för -ständernas (ramställning ett förhållande bekräftadt, som länge kunnat anas; nemligen att en stat med så ringa folkmängd som Danmark omöjligen i längden kan bära en monarki med den statslyx, som efter den gamla stilen; dertill anses för ett nödvändigt appendix, jemte en så betydlig militärstat, som Danmark nu underhåller, utan att antingen finanserna skola hotas med undergång eller de skattdragande med ännu mera ökade utskylder, hvilket slutligen, om också på en omväg, måste leda till samma mål. Enligt finans-räkenskaperna för åren 4853 och 4836, har det nemligen utrönts. att inkomsterne, ehuru betydligt uppdrifna, ieke en gång varit i stånd att betäcka de töpande utgifterna, äfven när afdragen på statsskulden afräknas. Betänker man nu,qc säger 1 anledning häraf en tidning: Fadrelandet, aatt Danmark enligt kontrakt skall göra afbetalningar på sin statsskuld; att en stat, som är betungad med en stor gäld, och som under freden och i lyckliga år icke afbetalar på denna, går en sorglig framtid till mötes; så finnes ingen annan utväg att följa, än den af ett klokt besparingssystem.c I denna syftning, är det ock som Ständerne yttrat sig till konungen, och vi meddela här nedan några punkter af deras framställning: Då Ständerna nu tillåta sig att fästa Eders M:ts uppmärksamhet på de besparingar, som synas mest trängande, tro de sig icke i detta hänseende böra ingå i serdeles detalj; ty utom det, att den ofullständiga kännedom, Ständerna äga, gör detta i hög grad vanskligt, så skulle man derigenom löpa fara att uppgifva en och annan summa mindre noggrannt; och det har ofta visat sig, att just en sådan mindre noggrann uppgift, oaktadt felet varit