fall af artilleriet 42, af pionnierkorpsen 2325, a
privata arbetare 7. Af desse hafva endast 59 vari
af den betydenhet, att de sjuke behöft å sjukhuse
intagas, och härutaf blott tjuguen för febersjukdo
mar, bröståkommor och fråssor inberäknade, hvil
ket antal under en tid af 3 månader framställe
det förhållande, alt, under de fem år jag här va
rit anställd, jag aldrig fått fägna miy åt ett så
hälsosamt tillstånd bland folket, som just förlidet
höst. Dessa febrar hafva varit af den fogliga oci
milda natur, att på omkring ett halft år intet döds:
fall inträffat, så mycket lyckligare, så mycket min:
dre att förvänta, som pionnierkorpsen utgöres a
lösdrifvare och från regementen utstrukne karlar
allt personer, dem man ej får anse obekanta med
allehanda utsväfningar, och således i allmänhet e;
begåfvade med någon berghälsa. Men orsaken är
icke svår att finna. Carlsborg är anlagd på en
sandhöjd med nära 300 fots elevation öfver hafvet,
på tre sidor omgifven af djupa och rena sjöar,
städse påhälsad af friska vindar. Om någonsin en
lokal är tjenlig till uppehållsort för en korrektions-
korps, så bör det vara här ). Anstalterne för
pionnierkorpsens underhåll äro följande: Den be-
bor höga, ljusa och varma rum, sorgfälligt hålles
den till snygghet och ordning, säng- och gångklä-
der vädras, tvättas och piskas för jemnan; deras
föda är sådan, att en del af underbefålet och deras
vederlikar varit belåten med att, mot ersättning
till leverantören, hämta mat ur samma gryta med
korpsen. Den tillhålles ett jemnt, och efter ärs-
tiderne afpassadt arbete i fria luften, hvilket så
mycket mindre är stäldt på plåga, öfveransträng-
ning eller hälsans undergräfvande, som de efter
uttjent kapitulation vanligen utgå fullt väl klädde
med en besparad öfverbetings- och arbetspenning
på fickan, hvars belopp någon gång varit skrifven
med tre siffror, och med den ofta för dem nya er-
farenheten, huru mycket arbete och omsorg stå
före lättja och utsväfningar. Derföre torde äfven
ingen arbetsstyrka i Sverige med gladare mod verk-
ställa de ofta otroliga arbetsframsteg, dem pion-
nierkorpsen årligen visar. Det står hvar och en
öppet, att skaffa sig bekräftelse, huruvida närva-
rande uppgifter transilierat sanningen. Och från
dessa mindre beklagansvärde omständigheter ryckes
tidtals en och annan, kallad till det icke afunds-
värda öde, att njuta samma luft med 408a in-
spärrade, friheten beröfvade delinqventer och miss-
dådare i Mariestads häkte. Då dessutom på år och
daq intet enda rödsotsfall visat siy på Carlsbor ;, så
måste till Mariestadankomne sjuke pionnierer antin-
gen under vägen (det är ej exempellöst att sådane
olycklige trotsat sine ledsagares vaksamhet, och
för bränvin bortbytt en del af sine medförde klä-
der, och sålunda exponerat sig för förkylningar) el-
ler på stället hafva ådragit sig den smitta, hvar-
med de förpestat fängelserne , och der utbredt död
och förhärjelse.
Carlsborg den 24 Januari 1839.
Otto Marin,
Med Dokt. Sjukhusläkare.
) Den kringliggande orten torde ej hysa samma
tanka. Red:s anm.
—Ltrm—
En utländsk resande, hvars trovärdighet ic-
ke synes kunna sättas ifråga, beklagar sig i ett
bref till Redaktionen, dateradt Köpenhamn, öf-
ver ett missöde, visserligen ganska vanligt, men
måhända just derföre förtjent att påpekas. An-
kommen till en viss residensstad i södra de-
jen af riket — och sedan han der afgjort sina
ufärer, beställt skjuts och afsändt förebud för
iterresan, ville han från landskansliet låta af-
remta sitt pass, som två dagar förut blifvit af-
emnadt, men möttes dervid af det besked, att
van borde personligen inställa sig. KI. half tio
. m. infann han sig hos landssekreteraren och
rhböll af honom anvisning att återkomma kl.
I e. m. Han sökte då i fogliga ordalag erin-
a, alt han beställt skjuts till kl. 44, samt att
assets påtecknande ej borde medtaga lång tid,
nen måste derföre mottaga snäsor, som, ifall
en främmande ej missförstått Hr Landssekrete-
aren, skall hafva slutats med de orden: ader
r dörrn — gå, adjö med herrn!c Då flere per-
oner försäkrade den resande, att detta behand-
ingssätt just icke var i lag och författningar
öreskrifvet, samt rådde honom att vända sig
ill bandshöfdingen, uppvaktade han äfven den-
e, men erhöll det föga tröstande svaret, att
aken ej angick landshöfdingen, utan berodde på
lagmannen,. Kl. 4 3, utbekom han ändtligen
itt pass och måste således på alla stationer
etala väntpenningar. — Om man än antager
ör gifvet, att ingen landssekreterare gerna kun-
at så misstaga sig om hvad värdigheten for-
rar, som den resande i sin berättelse påstår,
a kan man dock icke neka, att det der upp-
kofvet till kl. 4 eller 2 mer än tillbörligt be-
agnas och allt för ofta tillämpas på saker, som
varken fordra eller tåla något dröjsmål, till
vilka visserligen resandes pass med skäl kan
änföras. Red. har derföre ansett lämpligt, att
tan några namns utsättande på detta sätt ef-
pm mm sv - pm JM en KH oJH EL mm LJ mL