EP
RR
Ytterligare om slagsmålet vid Älta.
Undersökningen i detta mål fortsattes sistlidn
Thorsdag vid rådstufvurätten för tullmål.
Öfveruppsyningsmannen Lommerin var nu sjel
närvarande, men vy. Auditören Hr Levin lät sig af
höra blott genom en 43 årig betjent, hvilken til
domstolen inlemnade tvenne af någre Hr Levin
tjenstfolk utgifne betyg, och anmälte tillika, at
hans husbonde vore af sjukdom hindrad att instäl
la sig. Betygeu innehöllo hufvudsakligen, att Lom
merin, vid ankomsten om natten till Xita gård, ic
ke skulle hafva annnonserat sig vid tillfället var:
stadd i tjensteärenden.
Hr Lommerin, som personligen var närvarande
tycktes vara något vacklande i sin berättelse oc
blef åtskilliga gånger beträdd med tvetalan. Hva
vi om densamma kan säga, är att den hvarken full
komligt öfverensstämde med tullvaktmästaren Runn
boms eller de anklagades uppgifter, hvarifrån Lom
merin i flera vigtiga punkter skiljde sig. Han upp
gaf nemligen, emot hvad Runnbom intygat, (se Af
tonbladet för den 28 sistl. Januari) att då de all;
tre, Lommerin, Runnbom och Carlson, anländt til
Jadan och sett dörren till densamma öppen, hvilke
förefallit dem underligt, hade Lommerin stanna
och gifvit sin häst en kaka bröd, hvarimedlerti
Runnbom och Carlsson af Lommerin begärt till
stånd att gå in i ladan, hvartill Lommerin svarat
att de väl kunde göra det., utan att Lommerin:
afsigt dervid varit att eftersöka lurendrejerigods.
Widare bestrider Lommerin, att han, på sätt Runn
bom och de anklagade uppgifvit, skall hafva, ge-
nom en i ladan befintlig öppning, infört bösspipar
och derefter aflossat skottet, utan sade, catt han
lossat skottet i luften i riktning åt Alta sjö, och
att laddningen endast bestod af krut och förladd-
ningen af papper.v Derjemte påstod Lommerin,
att han, vid framkomsten om natten till Alta gård,
för Hr Levin uppgifvit — såsom Lommerins ord
dervid föllo — vatt han med två tullvakimästare
vore ute på rekognoscering.. Afven vidblef Lom-
merin sin i rapporten gjorda uppgift, att en af
karlarne, Olsson, i backen nedanför ladan omkull-
kastat Lommerins häst och släda.
Hr Advokatfiskalen Lagerlöf framställde till Lom-
merins besvarande, om icke Lommerins afsigt med
besöket i ladan varit att efterspana lurendrejeri-
gods, som han der trott sig finna, så mycket mer
som Lommerin låtit bevaka ladan, — en åtgärd,
hvilken Hr Advokatfiskalen förmodade Lommerin
icke kunde hafva tillåtit sig, utan att sådant skett
i och för utöfningen af sin tienst. På domstolens
härom flere gånger förnyade tillfrågan, lemnade
Lommerin undvikande svar, och förmente, att han
urder hela resan varit stadd itjensteäreniden, utom
vid det tillfälle, då han gjorde påhälsningen i la-
dan, i hvilken Lommerin endast ingått, och seder-
mera låtit bevaka den, emedan han trodde att tjuf-
var och röfvare der kunde uppehålla sig. Oaktadt
alla föreställningar af domstolen om osannolikhe-
ten af Lommerins berörde föregifvande, vidblef han
likväl detsammv.
Hr Advokatfiskalen Lagerlöf anmälte derefter,
att för honom blifvit uppgifvit, cdet Hr Levin skul-
1e hafva, ute å trappan till karaktersbyggningen,
tilldelat vaktmästaren Casisson en örfil, dervid Hr
Levin skulle hafva blifvit så blodig om den ena
handen, att han måst begifva sig till köket, för att
aftvätta bloden. Såsom vittnen rörande denna
omständighet och uppträdet i öfrigt, åberopade Hr
Advokatfiskalen flere af Hr Levins tjenstefolk och
torpare, hvilka komma att inkalias till Thorsdagen
den 7 dennes, till hvilken dag äfven Hr Levin,
uppå Hr Advokatfiskalens hemställan skulle, vid
hämtningsäfventyr, kallas. -
— Svenska Minerva för sistlidne Tisdag yt-
trade mycken indignation öfver LandtbruksAka-
demiens detta år uteblifna högtidsdag och var
pära att fälla tårar öfver saknaden af dignitärer-
pe. stora e krachaner,
hennes
märk värdi
tet
tats
mm? I