EP RR Ytterligare om slagsmålet vid Älta. Undersökningen i detta mål fortsattes sistlidn Thorsdag vid rådstufvurätten för tullmål. Öfveruppsyningsmannen Lommerin var nu sjel närvarande, men vy. Auditören Hr Levin lät sig af höra blott genom en 43 årig betjent, hvilken til domstolen inlemnade tvenne af någre Hr Levin tjenstfolk utgifne betyg, och anmälte tillika, at hans husbonde vore af sjukdom hindrad att instäl la sig. Betygeu innehöllo hufvudsakligen, att Lom merin, vid ankomsten om natten till Xita gård, ic ke skulle hafva annnonserat sig vid tillfället var: stadd i tjensteärenden. Hr Lommerin, som personligen var närvarande tycktes vara något vacklande i sin berättelse oc blef åtskilliga gånger beträdd med tvetalan. Hva vi om densamma kan säga, är att den hvarken full komligt öfverensstämde med tullvaktmästaren Runn boms eller de anklagades uppgifter, hvarifrån Lom merin i flera vigtiga punkter skiljde sig. Han upp gaf nemligen, emot hvad Runnbom intygat, (se Af tonbladet för den 28 sistl. Januari) att då de all; tre, Lommerin, Runnbom och Carlson, anländt til Jadan och sett dörren till densamma öppen, hvilke förefallit dem underligt, hade Lommerin stanna och gifvit sin häst en kaka bröd, hvarimedlerti Runnbom och Carlsson af Lommerin begärt till stånd att gå in i ladan, hvartill Lommerin svarat att de väl kunde göra det., utan att Lommerin: afsigt dervid varit att eftersöka lurendrejerigods. Widare bestrider Lommerin, att han, på sätt Runn bom och de anklagade uppgifvit, skall hafva, genom en i ladan befintlig öppning, infört bösspipar och derefter aflossat skottet, utan sade, catt han lossat skottet i luften i riktning åt Alta sjö, och att laddningen endast bestod af krut och förladdningen af papper.v Derjemte påstod Lommerin, att han, vid framkomsten om natten till Alta gård, för Hr Levin uppgifvit — såsom Lommerins ord dervid föllo — vatt han med två tullvakimästare vore ute på rekognoscering.. Afven vidblef Lommerin sin i rapporten gjorda uppgift, att en af karlarne, Olsson, i backen nedanför ladan omkullkastat Lommerins häst och släda. Hr Advokatfiskalen Lagerlöf framställde till Lommerins besvarande, om icke Lommerins afsigt med besöket i ladan varit att efterspana lurendrejerigods, som han der trott sig finna, så mycket mer som Lommerin låtit bevaka ladan, — en åtgärd, hvilken Hr Advokatfiskalen förmodade Lommerin icke kunde hafva tillåtit sig, utan att sådant skett i och för utöfningen af sin tienst. På domstolens härom flere gånger förnyade tillfrågan, lemnade Lommerin undvikande svar, och förmente, att han urder hela resan varit stadd itjensteäreniden, utom vid det tillfälle, då han gjorde påhälsningen i ladan, i hvilken Lommerin endast ingått, och sedermera låtit bevaka den, emedan han trodde att tjufvar och röfvare der kunde uppehålla sig. Oaktadt alla föreställningar af domstolen om osannolikheten af Lommerins berörde föregifvande, vidblef han likväl detsammv. Hr Advokatfiskalen Lagerlöf anmälte derefter, att för honom blifvit uppgifvit, cdet Hr Levin skul1e hafva, ute å trappan till karaktersbyggningen, tilldelat vaktmästaren Casisson en örfil, dervid Hr Levin skulle hafva blifvit så blodig om den ena handen, att han måst begifva sig till köket, för att aftvätta bloden. Såsom vittnen rörande denna omständighet och uppträdet i öfrigt, åberopade Hr Advokatfiskalen flere af Hr Levins tjenstefolk och torpare, hvilka komma att inkalias till Thorsdagen den 7 dennes, till hvilken dag äfven Hr Levin, uppå Hr Advokatfiskalens hemställan skulle, vid hämtningsäfventyr, kallas. — Svenska Minerva för sistlidne Tisdag yttrade mycken indignation öfver LandtbruksAkademiens detta år uteblifna högtidsdag och var pära att fälla tårar öfver saknaden af dignitärerpe. stora e krachaner, hennes märk värdi tet tats mm? I