ste delen af ett sådant fält skulle fullständigt
bearbetas.) Och likväl vill man, att oppositions-
pressen skulle göra detta i vida större mån, än
styrelsens egen press, som i detta fall ännu ic:
ke åstadkommit någonting, ja knappast någon-
sin framlagt en enda grundsats, om icke den,
att Regentens personliga vilja bör vara rådande
) I anledning af de jemförelser, som man stun-
dom i detta hänseende hör framställas emel-
lan Svenska och utländska jurnaler, merän-
dels af personer, som tyckas alltför litet haf-
va studerat de sednare, torde det ej vara o-
lämpligt att här anmärka, det hvarken iEng-
land eller Frankrike de dagliga tidningarna
vanligen befatta sig med sådana utarbetade
förslager eller längre afhandlingar, oaktadt de
hafva en oberäkneligt större publik och be-
talas mångdubbelt högre än här, följaktligen
äfven äga vida större pekuniära krafter att
disponera på medarbetare i serskilda fack,
och fastän jurnalismen der kan anses hafva
ett större inflytande än i något annat land.
Undantag härifrån förekomma visserligen nå-
gongång; men ganska säkert är, att opposi-
tionen äfven der aldrig anser det löna mö-
dan att inlåta sig i detaljerna af det positi-
va förr, än sjelfva de allmänna grundsatser
eller hufvudpunkter, för hvilka den strider,
vunnit så mycket afseende, att de blifvit fö-
remiål för lagstiftande församlingarnas öf-
verläggningar, eller så mycket som fordras
för att visa deras praktiska användbarhet; u-
tan tidningarna hafva enligt sin natur, i de
flesta. fall och under vanliga förhållanden,
inskränkt sin verksamhet till att påpeka miss-
tagen i det bestående, att ådagalägga, hvar-
uti sjelfva systemet skiljt sig ifrån de all-
männa åsigter, de- sjelfva försvarat såsom
de rätta, och att hålla allmänna uppmärk-
samheten vaken genom att framdraga hvarje
skadlig följd i det praktiska, hvartill en o-
riktig theori måste leda, så länge, till dess
en majoritet insett, att man börjat i orätt
ända, och grundsatserna tillika med perso-
nerna blifvit ombytta. Att de Fransyska
och Engelska tidningarna, likasom oppositio-
nen i allmänhet i dessa länder, 1i detta af-
seende vida mera fullkomligt motsvarat sitt
kall, än fallet kunnat vara här i Sverge, lig-
ger utom allt tvifvel, och skälet finnes dels i
de nyssnämnda pekuniära tillgångar, dels der-
uti, att tidningarna der utgöra ett ojemför-
ligt större antal, och följakligen minga flere
frågor kunna lagligen afhandlas i dem alla
tillsammans, dels ändtligen också deruti, att!
representationen är samlad hvartenda år,
hvilket gifver det offentliga lifvet hos dessa
folk en helt annan ställning än här, der den;
periodiska pressen meilan riksdagarna utgör
snart sagdt dess enda sammanhållningspunkt,
utan något understöd utifrån; (ty såsom så-
dant kan man väl icke gerna räkna, om t. ex. en
enda riksdagsman härifrån gör ett undantag
och inskiekat sedan sista riksdagens slut tre
å fyra artiklar om året, hvilket vi, hvad Af-
tonbladet beträffar, anse oss med tacksamhet !
mot nämnde ovanlige man böra nämna, men
hvilket också varit det enda, hvarmed någon af
representationen här bidragit till de stora frå-
gornas bearbetande genom pressen). Kanske äga
de nämnda ländernas jurnaler dock en större för-
del på sin sida än allt det, vi nu uppräknat, i
den omständigheten, att sjelfva grundvalen
för det verkligt representativa samhällsskic-
ket der redan är befästad, hvilket här ännu
återstår, och det konstitutionella systemet
så utbildadt, att jemförelsevis endast några
få ämnen för hvarje lagstiltningens samman-
träde behöfva fästa den allmänna uppmärk-
samheten. Deremot är det väl kändt, att
hos oss just den snart sagdt fullkom-o
liga stagnation, hvaruti de institutioner r
och lagar, som bestämma maktens förhållan-d
n
k
äe till folket, förhlifvit under ett sekel, me-
dan tiden gått framåt och behofvet, att få
nya rättsförhållanden sedda till godo, uppen-!1:
barat sig i alla riktningar, gjort det till enje
följd af sakernas inre nödvändighet, att hvarjeNV
ny riksdag företer ett nästan fullkomligt upp-2
och nedvändande på den gamla stökiga rust-ti
kammaren, utan att ändock något kan kom-0o
ma i riktig ordning, emedan man icke tillå-f
ter bortkastandet af något bland all den gam-s:
la bråten, hvilken visserligen kan vara hi-!h