Paragrafen om räntereduktionen förlorad
mycket af sitt intresse genom fiuansministern
förklaring, att regeringen icke ville sälla si
derewmot. Han anförde, att linanserna nu vor:
i den bästa ordning, att intet deticit mer egdi
rum, att inkowsterna ökades och utgiftern
minskades. Dettav, sade han, aär den ställ
ning, hvari den närvarande ministeren lemnai
statens finanser. Man kan möjligtvis hafva va
rit ea otillräcklig minister, men likväl vari
nyttig för landet; och om inan kan sjelf giv
sig detta vittnesbörd, afträder man ulan angel
från affärerna och efterlemnar sina burna et
godt namn. Dessa ord gjorde uppseende, oci
man anser dem som ett slags testamenie al fi
nansministern, hvilken sålunda tyckes halva he-
slutit att i hvad fall som heist afga fran si
plats. Paragrafen antogs.
I den sista hade ett amendement blifvit fö-
reslaget, som gaf deana stiroft följande lydelse:
Vi äro derow öfvertygade, Sire, att den full-
kvmliga samdrägten mellan statsmakterna, hvar
och en verkande inom sina konstitutionella
gränser, ensamt kan upprätthålla landets säker-
het och er regerings kraft. En fast och skick-
lig förvaltning, stödd på högsinta tänkesätt, li-
ka så nitiskt vakande för er tirons värdighet,
som för de offentliga friheternas bibehållande,
är den säkraste borgen för denna medverkan,
som vi så gerna egna er. Vi trygga oss, Sire,
vid vara institutivners tillförlitlighet: de skola
garantera så väl edra som vara rättighelier, ty
vi anse för afgjordt, att den konsitusionelia
monarkien på samma gång betryggar folkens
frihet och staters storlet.
Äfven denna paragraf antogs med 222 röster
mot 213, hvarefter hela adressen likaledes an-
togs med 224 mot 208. Söndagen den 29 om
aftonen öfverlemnades hon genom en stor de-
putation till Konungen, som i sitt svar hufvud-
sakligen höll sig vid Kammarens yttrade tänke-
sält för hans familj och den glädje, dess till-
gifvenhet i detia fall förorsakade honom. De
ministeriella tidningarne uttrycka deremot så
mycket bestämdare sin belåtenhet med denna
sakens utgång och med den triumf, som de
fjorton dagar långa debatterna omsider tillskyn-
dat ministeren, om hvars afgång de ännu in-
genting förmäla. Oppositionsbladen lata likväl
häraf icke vilseföra sig, utan påstå med full
visshet, det en förändring komme: att ega rum.
Dock tviflar man mycket på, om Hr Dupin
skall lata förmå sig att emottaga en portfölj,
helst dan redan inflyttat i Kammarpresidentens
våning i Palais Bourbon.
Petitionerna om valreformen hafva nu inkom-
mit till Deputeradekammaren och blifvit hän-
vista till dess kommission, men hvilken med 9
röster mot 4 beslutit jatt föreslå dagordningen.
Saimolikt komma de likväl alt i kammaren för-
anleda intressanta debatier.
Hertiginnans af Wärtemberg lik har anländt
till Toulon. Dess gemål har kommit till. Tui-
lerierna, jemte sin son. Det säges, att Drott-
ningen af England till Drottningen af Frankrike
sarifvit ett ganska rörande kondolensbref, i an-
ledaing af Prinsessan Maries död.
SPANIEN.
Det berättas, att van Haien fullkomligt sla-
git Cabreras korps; men uppgiften derom synes
ännu fordra bekräftelse. Vissare tyckes det va-
ra, att Cabrera hotat skjuta alla kurirer, for-
män eller andra, hos hvilka man fann bref från
tienden.
Don Carlos var den 40 Jan. ännu i Azeoitia.
General Narvaez har, efter manga svårighe-
ter och faror, anländt till Gibraltar, der han
med mycken distinktion emottagits af de En-
gelska autorileterna. Hans resa dit beskrilves
som en verklig roman, och han skall för sin
lyckliga framkomst halva att tacka en Fransysk
sjöman vid namn Dutoit, som räddat honom,
icke allenast ur vågorna, utan äfven undan Por-
tugisarnes vaksamhet.
Till Pau anlände den 44 Jan. de sista lem-
niagarne af Främlingslegionen, bestaende al 55
officerare och 457 underofficerare och soldater.
De serskilda afdelningar, som förut, tid efter
annan, årervändt från halfön, utgöra ungefär
3000 man. Detta är såiedes allt, hvad som ä-
terstår af denna korps, hvilken från början be-
stod af 7000 man. Det öfriga hafva dels Car-
listernas svärd, dels sjukdomar bortryckt.