Ibland de intressantare fenomener, som tidningspolemiken nyligen haft att erbjuda, kan man räkna de sednare dagarnes abeteendena af babiliteten hos styrelsepressen här i hufvudstaden, det vills med andra ord egentligen säga, hos Svenska Minerva, att hjelpa sina vänner ur en iråkad klämma. Det är redan bekant, att denna nyttiga person, hvilken såsom ett slags factotum åt den stora lydoch trosarmöen jemväl håller för musiken, genast lät stämma upp ena triumfmarch och sjelf stampade takten af alla krafter med den avördnadsfulia foten,c i anledning af det ohjelpliga nederlag, som allt hvad opposition hette förmentes hafva erhållit genom den bekanta s. k. upplösningsbrochyren, alldeles som när de tusen filisteerna fordom blefvo nedergjorda med en åsnakindbåga. Olyckan ville likväl, att trumpetarne när de blåste fanfaren, icke märkte, hurusom kämpen, hvilken förde detta båla stridsvapen, när han drog till med sjelfva husarhugget, för hvi!ket oppositionen skulle stryka, i stället råkade träffa just dem, han skulle försvara. Utan figurer taladt vill detta med andra ord säga, att de som sjungit segersången, först efteråt, fastän något sent, varseblifvit, att ingen någonsin gjort en mera förödmjukande anklagelse emot styrelsen, än denne försvarare, när han såsom en hufvudorsak, hvarföre så litet blifvit uträttadt till ordnande af våra institutioner, kastat skulden på oppositionen, för det den icke gifvit styrelsen ledningen till de nödiga förbättringarna, genom utarbetande af kompletta och genast verkställbara förslag eller reglementen åt henne. — Svenska Minerva, som haft ymniga tillfällen att vänja sig hålla god min i elakt spel, har imedlertid tagit det klokaste parti, som i så fatta omständigheter lät sig göra, nemligen att söka afvärja bela den diskussion, brochyrförfattarens framfusiga taktik hade uppväckt, och i det stället inför allmänheten skapa till en föreställning om någon reaktion, som skulle vara å bane uti opinionen. Detta är nu som bäst påbegynt, och kommer troligen att fortfarå lika många veckor eller månader, som hennes ryktbara artikel om konsten att läsa tidningar för ett par ar sedan. Nu har väl icke Minerva bestämdt uttalat, rörande hvilka delar af styrelseåtgärderna eller systemet opinionen på den sednare tiden skulle hafva förändrat sig, om det är öfver befordringsväsendet, eiler hushållningen med statsmedlen, eller åtgärderna för näringarnas ordnande, eller förfarandet med ytltranderätten, eller händelserna sistlidne sommar; utan tvertom har hon sednast förklarat, att hon just icke menat något af allt detta; men föröfrigt kunna vi i deta hänseende måhända lindra hennes besvär, att uppgifva hvaruti reaktionen egentligen består, endast genom en ganska enkel definition. Det är nemligen af erfarenheten kändt, att tänkesätten kunna indeJas i tvänne sorter, efter deras olikartade slag af rörelse, om vi så få uttrycka oss. Det ena är det, som förnämligast alstras af stundens eller dagens intryck, innan dessa ännu hunnit genomgå förståndets smältningsoch förädlingsprocess, hvarföre det äfven kallas adagens opinion; den företer, likt flodens, än spegelklara, än krusade, än häftigt upprörda yta, ett nästan ständigt vexlande utseende och olika rörelse, allt efter vindarna. Den andra sorten, som vi vilja kalla det upplysta, mognade allmänna tänkesättet, liknar den djupa vattenmassan, som jemnt och lugnt flyter sin väg fram, sprider Lif åt de kringliggande nejderna, och endast då blifver vådlig och förstörande, när man söker att genom otjenliga fördämningar hindra dess naturliga fart eller tvinga henne tillbaka. Om Minerva menar den förstnämnda af dessa slags opinioner, så kan man lika väl säga, att den gatt fram eller tillbaka, hvilketdera som behagas, emedan det nästan icke finnes någon meningsfraktion, som ej deri kan uppleta något för sig gynnande ögonblick, om man blott passar på, hvilken dag eller vecka som väljes; men det bör icke glömmas, att det allmänna tänkesättet utgör produkten af alla dessa dagens tänkesätt, och sålunda äfven kan blifva den enda pålitliga mätaren på summan af hvad de serskilda intrycken lemnat efter sig i omdömet, samt att detta sålunda icke får, när man talar om ett allmänt resultat, mätas efter något tillfälligt och enstaka fenomen, utan efter det hea, eller åtminstone de vigtigaste och mest kavakteristiska företeelserna tifllsammantagna; och sådant fall lära styrelsepressens bemödanden med hurn mMvekan hahilitet da än ladac