Ibland de intressantare fenomener, som tid-
ningspolemiken nyligen haft att erbjuda, kan
man räkna de sednare dagarnes abeteendena af
babiliteten hos styrelsepressen här i hufvudsta-
den, det vills med andra ord egentligen säga,
hos Svenska Minerva, att hjelpa sina vänner
ur en iråkad klämma. Det är redan bekant,
att denna nyttiga person, hvilken såsom ett
slags factotum åt den stora lyd- och trosarmö-
en jemväl håller för musiken, genast lät stäm-
ma upp ena triumfmarch och sjelf stampade tak-
ten af alla krafter med den avördnadsfulia fo-
ten,c i anledning af det ohjelpliga nederlag, som
allt hvad opposition hette förmentes hafva er-
hållit genom den bekanta s. k. upplösningsbro-
chyren, alldeles som när de tusen filisteerna
fordom blefvo nedergjorda med en åsnakind-
båga. Olyckan ville likväl, att trumpetarne
när de blåste fanfaren, icke märkte, hurusom
kämpen, hvilken förde detta båla stridsvapen,
när han drog till med sjelfva husarhugget, för
hvi!ket oppositionen skulle stryka, i stället rå-
kade träffa just dem, han skulle försvara.
Utan figurer taladt vill detta med andra ord
säga, att de som sjungit segersången, först ef-
teråt, fastän något sent, varseblifvit, att ingen
någonsin gjort en mera förödmjukande ankla-
gelse emot styrelsen, än denne försvarare, när
han såsom en hufvudorsak, hvarföre så litet blif-
vit uträttadt till ordnande af våra institutioner,
kastat skulden på oppositionen, för det den ic-
ke gifvit styrelsen ledningen till de nödiga för-
bättringarna, genom utarbetande af kompletta
och genast verkställbara förslag eller reglemen-
ten åt henne. — Svenska Minerva, som haft
ymniga tillfällen att vänja sig hålla god min i
elakt spel, har imedlertid tagit det klokaste
parti, som i så fatta omständigheter lät sig gö-
ra, nemligen att söka afvärja bela den diskus-
sion, brochyrförfattarens framfusiga taktik hade
uppväckt, och i det stället inför allmänheten
skapa till en föreställning om någon reaktion,
som skulle vara å bane uti opinionen. Detta
är nu som bäst påbegynt, och kommer troligen
att fortfarå lika många veckor eller månader,
som hennes ryktbara artikel om konsten att
läsa tidningar för ett par ar sedan. Nu har
väl icke Minerva bestämdt uttalat, rörande hvil-
ka delar af styrelseåtgärderna eller systemet o-
pinionen på den sednare tiden skulle hafva för-
ändrat sig, om det är öfver befordringsväsendet,
eiler hushållningen med statsmedlen, eller åt-
gärderna för näringarnas ordnande, eller förfa-
randet med ytltranderätten, eller händelserna
sistlidne sommar; utan tvertom har hon sednast
förklarat, att hon just icke menat något af allt
detta; men föröfrigt kunna vi i deta hänseen-
de måhända lindra hennes besvär, att uppgifva
hvaruti reaktionen egentligen består, endast ge-
nom en ganska enkel definition. Det är nemligen
af erfarenheten kändt, att tänkesätten kunna inde-
Jas i tvänne sorter, efter deras olikartade slag
af rörelse, om vi så få uttrycka oss. Det ena
är det, som förnämligast alstras af stundens el-
ler dagens intryck, innan dessa ännu hunnit
genomgå förståndets smältnings- och förädlings-
process, hvarföre det äfven kallas adagens opini-
on; den företer, likt flodens, än spegelklara, än
krusade, än häftigt upprörda yta, ett nästan stän-
digt vexlande utseende och olika rörelse, allt
efter vindarna. Den andra sorten, som vi vil-
ja kalla det upplysta, mognade allmänna tän-
kesättet, liknar den djupa vattenmassan, som
jemnt och lugnt flyter sin väg fram, sprider
Lif åt de kringliggande nejderna, och endast då
blifver vådlig och förstörande, när man söker
att genom otjenliga fördämningar hindra dess
naturliga fart eller tvinga henne tillbaka. Om
Minerva menar den förstnämnda af dessa slags
opinioner, så kan man lika väl säga, att den
gatt fram eller tillbaka, hvilketdera som beha-
gas, emedan det nästan icke finnes någon me-
ningsfraktion, som ej deri kan uppleta något
för sig gynnande ögonblick, om man blott pas-
sar på, hvilken dag eller vecka som väljes;
men det bör icke glömmas, att det allmänna
tänkesättet utgör produkten af alla dessa dagens
tänkesätt, och sålunda äfven kan blifva den en-
da pålitliga mätaren på summan af hvad de
serskilda intrycken lemnat efter sig i omdömet,
samt att detta sålunda icke får, när man talar
om ett allmänt resultat, mätas efter något till-
fälligt och enstaka fenomen, utan efter det he-
a, eller åtminstone de vigtigaste och mest ka-
vakteristiska företeelserna tifllsammantagna; och
sådant fall lära styrelsepressens bemödan-
den med hurn mMvekan hahilitet da än ladac