Högvall och Hellström vidblefyo likväl sina fö
Ta uppgifter.
Vidare anmärkte Hr Löjtnanten Holm, vid upj
läsandet af Hr Löjtnanten Grefve Sandels berätte
se, att Hr Grefve Sandels, under det han med si
pluton tågat fram och tillbaka på Norrbro, mai
cherat med fälld bajonett.
Hr Grefve Sandels bestridde sannfärdigheten
denna uppgift, och frågade Löjtnant Holm, om ha
sjelf sett det?
Hr Löjtnant Holm åberopade då, såsom vittne
engående denna omständighet, den patrull, Hr Gre!
ve Sandels sjelf anfört.
Hr Grefye Sandels fortsatte sitt bestridande här
utinnan och förklarade, att om nyssberörde patru
blefve afbhbörd, Hr Grefyen derigenom skulle kun
na ådagalägga oriktigheten af Hr Löjtnant Holm
uppgift.
Hr Löjtnant Holm anhöll derefter att med fler
vid tillfället närvarande vittnen få styrka sin e
mot Hr Grefye andels nu gjorda angifvelse.
Altor, FHr Häradshöfdingen Hoffstedt yttrade
med anledning häraf, att den undersökning, hyvil
ken vid Krigsrätten nu förehades, icke kunde, ef
ter Hr Häradshöfdingens förmenande, omfatta den
na angifvelse, hvilken således ej kunde af Krigs
rätten upptagas, förr än Krigshofrätten derom yt-
terligare förordnat, och hemställde Hr Häradshöf-
dingen derföre till Krigsrätten, att något vittnes
förhör rörande berörde angifvelse icke nu mått
få äga rum.
Auditören Tilliander anförde derefter, att har
ville förbehålla sin hufvudman rättigheten att ni
som helst få framställa den bevisning, som, angå.
ende Hr Grefve Sandels berörde förfarande, vort
att tillgå, på det hans hufvudman icke måtte anse:
såsom f.g eller lögnare, samt hemställde till Krigs-
rättens ompröfvande, huruvida detta måtte få ske
i sammanhang med detta mål eller icke.
Angående dessa båda frågor fattade Krigsrätten,
sedan parterne afträdt, följande för dem, åter före-
kallade, afkunnade.
Beslut:
Hvad först anginge den af auditören Tilliander
gjorde anmärkning emot protokollets riktighet, rö-
rande innehållet af gardisterne Högvalls och Hell-
ströms berättelser, fann Krigsrätten densamma ic-
ke förtjena afseende, utan vitsordade Krigsrätten
protokollets riktighet.
Vidkommande derefter Hr Löjtnant Holms yr-
kande att få med vittnen i bevis leda att Hr Gref-
ve Sandels pluton vid oftaberörde tillfälle marche-
Tat på Norrbro med fälld bajonett, så enär Löjt-
nant Holm ej angifvit Hr Grefve Sandels eller den
af honom anförde patrull att vid tillfället hafva
misshandlat Hr Löjtnant Holm, och dertill komme
att Krigshofrättens skrifvelse ej gaf anledning till
undersökningens anställande i denna del funne Krigs-
rätten, i följd af Hr Häradshöfdingen Hoffsteds be-
stridande, en sådan bevisning icke kunna i sam-
manhang med förevarande undersökning tillåtas.
Emot Krigsrättens utlåtande, derigenom anmärk-
ningen emot protokollets riktighet ogillades, an-
förde Auditören Tilliander missnöje.
Derefter fingo gardisterne JM 98 Anders Hjelte
och JM 87 Nilsson, hvilka blifvit inkallade (se Af-
tonbladet den 29 dennes) och voro tillstädes, af-
lägga sina berättelser.
Hjelte instämde uti korporalen Halfvardssons be-
rättelse (se Aftonbladet den 29 dennes) med tillägg:
att han blifvit skuffad af den person, som han til-
lika med Rönnqvist (i förra berättelsen oriktigt
kallad Rundqvist) arrresterat, men kunde nu icke
uti någon af de framför honom stående personerne
Holm, Billing och Norell, igenkänna nyssberörde
arresterade person, hvilken derefter blifvit bort-
förd af gardisterne Rönnqvist och Tholin, under
anförande af korporalen Halfvardsson, men Hjelte
och Nilsson hade återvändt till Lejonbacken. Hjel-
te hade icke sett, att någon mera blifvit arresterad.
Nilesons berättelse öfverensstämde till alla delar
med korporalen Halfvardssons och gardisten Hjel-
tes förrberörde uppgifter, endast med den skillnad,
att han märkt den arresterade personen hötta med
en käpp och svärja utan, att Nilsson kunde upp-
gifva uti hvilken afsigt det skett. Nilsson hade ej
arresterat någon.
Auditören Tilliander framställde derefler, genom
Krigsrätten, till gardisterne följande frågor: 4) Om
de ej sett någon mer, som hade käpp eller paraply
i handen? Hjelte och Nilsson kunde derå ej Ilem-
na något bestämdt svar. 92) Huruvida den person,
som affördes, hade käpp med sig eller ej? Hjelte
och Nilsson svarade: Nej! han kastade bort den då
han affördes. 3) Om den omtalda skulffningen
skett före eller efter befallningen om arresteringen?
Hjelte och Nilsson svarade, att de icke bestämdt
erinrade sig hvilketdera varit fallet. 4 Om den
merberörde käppen varit grof eller spatserskäpp?
Hielte och Nilsson svarade: att det varit en liten
käpp.
Aktar, Hr Häradshöfdingen Hoffstedt, yttrade der-
efter, att han, då nu utredt vore, att ingendera af
gardisterne Hjelte och Nilsson arresterat Snicka-
ren Billing, icke äskade några flera frågors fram-
ställande till gardisterne, förrän då fråga blefye om
vittnesförhör.
Hr Öfverste Devel yrkade sedermera, att gardi-
sterne vid Svea lifgarde JM 27 Svahn och M 28
Tiorn måtte blifva förekallade och afhörde.
TI. AA vundiäxgsan Tilliandar sänmnlta cadarmara n2.42 I