al den politik, som, för att afskaka ett civil seradt, om än för tillfället öfvermodigt foll öfvervälde, kastade Europa i händerna på e annat, som, om det än skulle vara tillgänglig för en framtida civilisation, likväl ännu al si ställning och sammansättning tvingas till ei anti-europeiskt system. Det lärer nemlige vara begripligt för en hvar, som med öppn ögon läser häfderna, att en stat, sammansatt a en stor mängd disparata, genom eröfring in kräktade länder, måste och endast kan sam manhållas genom ett oafbrutiet anlitande af dei fysiska öfvermakten, och således icke får ti till inhemtande af andra civilisationens frukter än sådana, som duga att förstärka väldets mak och sammanhålla och drifva det konstlade ma chineriet. — Detta måste hållas i ett oupphör ligt öfverspänningstillstånd, ty första ögonblick då det komme i en långsammare, mindr2 vil fart, skulle det falla sönder. Detta oafbrutn; jagand, denna hvirfvelfart kan blifva varakti; endast hos ett rått folk; och den egentlig: kärnan, om någon finnes, måste söka med si; konformera alla de främmande delar, som der gyttrat omkring sig och sträfvar att samman: smälta med sig. Det hela måste således blifvö en stor kasern för machiner, dem systemet bjuder att evigt flytta från ett ställe till dei andra, på det de icke må fästa sig vid något annat än sitt befäl och icke känna något annat fädernesland än tjensten. De vetenskaper och konster, den industri, som duga till det stora machineriets materiella ändamål, skyddas och befordras på kejserlig befallning och för kejserlig räkning. Dit hörer embetsmanna-duglighet för administrationen och i synnerhet diplomatiken, som odlas, äfven för kejserlig räkning och till det belopp, som machineriets drift tarfvar, men får hvarken extensift eller intensilt gå utöfver statens tarf. Deremot kan en nation, som är nation, och hvars lifselement är den fria bildningen inifrån, möjligen slumra och styras illa, äfven för längre tid, utan att derföre förlora sin sammanhållning, sin lifskraft, sin möjlighet af att efter domning, olyckor och förnedring åter hastigt resa sig till makt och ära; ty hon har inom sig en makt och ära, som är oberoende al styrelse och händelser. Detta kan icke en stat, hvars bildning ej blott har blifvit utifrån hemtad, utan äfven stannat på ytan såsom en påhäftad prydnad och icke inträngt i det inre, än mindre uppvuxit inifrån och genomträngt hela samhället. En sådan stat måste antingen framvegetera ett obemärkt lil — i fall tilltagsna grannar saknas — eller ock lefva i en ständig feber af förstoringslust utåt. Och denna är som en lavin: ju längre hon går, desto större blifver hon. Slutligen, då en dylik stat hunnit växa till den grad af oformlighet, att hufvudbeståndsdelen är bortblandad i massan af olikartade ingredienser, då blir den svindel oemotståndlig, hvaraf han ouppbörligt jagas utåt; han måste oupphörhgt utvidga sig eler falla sönder. Detta är en naturlag, hvars hela förfärliga tvångskraft han sjelf möjligen inser, men icke kan motstå. Ödet drifver honom framåt, utan att han förmår hejda sig, ens vid branten af en afgrund. Men imedlertid, så länge svindelen räcker — och den kan räcka länge hos i grunden obildade folk — ve de nationer och stater, som ligga närmast till hands för dess frätlust! Orsaken, hvarföre dessa ämnen aldrig bringas på tapeten ens af wuaffallnac anhängare till en skola, som kallar sig företrädesvis historisk, och följaktligen ännu mindre af sådana bekännare, som äro så i tron befästade, att de aldrig kunna aaffallac, hafva vi i en föregående artikel antydt. Om vi misstagit oss i vårt räsonnement, om historien verkligenicke har nåzon erfarenhet att erbjuda på den af oss här beträdda väg för observationen; så borde det till höra våra motståndare att visa det. De låta dock aldrig beveka sig att träda ned på detta fält; Je låtsa så, som vore der ingen ting att göra; de se i den eröfrande och öfvervägande makten intet annat, än eröfringen och öfvervigten, och Jemna å sido all betraktelse öfver de sannolikheter, erfarenheten ger vid handen, i afseende på varaktigheten eller karakteren af det öfver välde, hvarmed den ene eller andre eröfraren hotar. Om fransk eller engelsk eller tysk verldsmonarki lägges i ena vågskålen, och rysk eller turlick aller kinesick I den andra cå herälkna