Högvall och Hellström vidblefyo likväl sina fö Ta uppgifter. Vidare anmärkte Hr Löjtnanten Holm, vid upj läsandet af Hr Löjtnanten Grefve Sandels berätte se, att Hr Grefve Sandels, under det han med si pluton tågat fram och tillbaka på Norrbro, mai cherat med fälld bajonett. Hr Grefve Sandels bestridde sannfärdigheten denna uppgift, och frågade Löjtnant Holm, om ha sjelf sett det? Hr Löjtnant Holm åberopade då, såsom vittne engående denna omständighet, den patrull, Hr Gre! ve Sandels sjelf anfört. Hr Grefye Sandels fortsatte sitt bestridande här utinnan och förklarade, att om nyssberörde patru blefve afbhbörd, Hr Grefyen derigenom skulle kun na ådagalägga oriktigheten af Hr Löjtnant Holm uppgift. Hr Löjtnant Holm anhöll derefter att med fler vid tillfället närvarande vittnen få styrka sin e mot Hr Grefye andels nu gjorda angifvelse. Altor, FHr Häradshöfdingen Hoffstedt yttrade med anledning häraf, att den undersökning, hyvil ken vid Krigsrätten nu förehades, icke kunde, ef ter Hr Häradshöfdingens förmenande, omfatta den na angifvelse, hvilken således ej kunde af Krigs rätten upptagas, förr än Krigshofrätten derom ytterligare förordnat, och hemställde Hr Häradshöfdingen derföre till Krigsrätten, att något vittnes förhör rörande berörde angifvelse icke nu mått få äga rum. Auditören Tilliander anförde derefter, att har ville förbehålla sin hufvudman rättigheten att ni som helst få framställa den bevisning, som, angå. ende Hr Grefve Sandels berörde förfarande, vort att tillgå, på det hans hufvudman icke måtte anse: såsom f.g eller lögnare, samt hemställde till Krigsrättens ompröfvande, huruvida detta måtte få ske i sammanhang med detta mål eller icke. Angående dessa båda frågor fattade Krigsrätten, sedan parterne afträdt, följande för dem, åter förekallade, afkunnade. Beslut: Hvad först anginge den af auditören Tilliander gjorde anmärkning emot protokollets riktighet, rörande innehållet af gardisterne Högvalls och Hellströms berättelser, fann Krigsrätten densamma icke förtjena afseende, utan vitsordade Krigsrätten protokollets riktighet. Vidkommande derefter Hr Löjtnant Holms yrkande att få med vittnen i bevis leda att Hr Grefve Sandels pluton vid oftaberörde tillfälle marcheTat på Norrbro med fälld bajonett, så enär Löjtnant Holm ej angifvit Hr Grefve Sandels eller den af honom anförde patrull att vid tillfället hafva misshandlat Hr Löjtnant Holm, och dertill komme att Krigshofrättens skrifvelse ej gaf anledning till undersökningens anställande i denna del funne Krigsrätten, i följd af Hr Häradshöfdingen Hoffsteds bestridande, en sådan bevisning icke kunna i sammanhang med förevarande undersökning tillåtas. Emot Krigsrättens utlåtande, derigenom anmärkningen emot protokollets riktighet ogillades, anförde Auditören Tilliander missnöje. Derefter fingo gardisterne JM 98 Anders Hjelte och JM 87 Nilsson, hvilka blifvit inkallade (se Aftonbladet den 29 dennes) och voro tillstädes, aflägga sina berättelser. Hjelte instämde uti korporalen Halfvardssons berättelse (se Aftonbladet den 29 dennes) med tillägg: att han blifvit skuffad af den person, som han tillika med Rönnqvist (i förra berättelsen oriktigt kallad Rundqvist) arrresterat, men kunde nu icke uti någon af de framför honom stående personerne Holm, Billing och Norell, igenkänna nyssberörde arresterade person, hvilken derefter blifvit bortförd af gardisterne Rönnqvist och Tholin, under anförande af korporalen Halfvardsson, men Hjelte och Nilsson hade återvändt till Lejonbacken. Hjelte hade icke sett, att någon mera blifvit arresterad. Nilesons berättelse öfverensstämde till alla delar med korporalen Halfvardssons och gardisten Hjeltes förrberörde uppgifter, endast med den skillnad, att han märkt den arresterade personen hötta med en käpp och svärja utan, att Nilsson kunde uppgifva uti hvilken afsigt det skett. Nilsson hade ej arresterat någon. Auditören Tilliander framställde derefler, genom Krigsrätten, till gardisterne följande frågor: 4) Om de ej sett någon mer, som hade käpp eller paraply i handen? Hjelte och Nilsson kunde derå ej Ilemna något bestämdt svar. 92) Huruvida den person, som affördes, hade käpp med sig eller ej? Hjelte och Nilsson svarade: Nej! han kastade bort den då han affördes. 3) Om den omtalda skulffningen skett före eller efter befallningen om arresteringen? Hjelte och Nilsson svarade, att de icke bestämdt erinrade sig hvilketdera varit fallet. 4 Om den merberörde käppen varit grof eller spatserskäpp? Hielte och Nilsson svarade: att det varit en liten käpp. Aktar, Hr Häradshöfdingen Hoffstedt, yttrade derefter, att han, då nu utredt vore, att ingendera af gardisterne Hjelte och Nilsson arresterat Snickaren Billing, icke äskade några flera frågors framställande till gardisterne, förrän då fråga blefye om vittnesförhör. Hr Öfverste Devel yrkade sedermera, att gardisterne vid Svea lifgarde JM 27 Svahn och M 28 Tiorn måtte blifva förekallade och afhörde. TI. AA vundiäxgsan Tilliandar sänmnlta cadarmara n2.42 I