al den politik, som, för att afskaka ett civil
seradt, om än för tillfället öfvermodigt foll
öfvervälde, kastade Europa i händerna på e
annat, som, om det än skulle vara tillgänglig
för en framtida civilisation, likväl ännu al si
ställning och sammansättning tvingas till ei
anti-europeiskt system. Det lärer nemlige
vara begripligt för en hvar, som med öppn
ögon läser häfderna, att en stat, sammansatt a
en stor mängd disparata, genom eröfring in
kräktade länder, måste och endast kan sam
manhållas genom ett oafbrutiet anlitande af dei
fysiska öfvermakten, och således icke får ti
till inhemtande af andra civilisationens frukter
än sådana, som duga att förstärka väldets mak
och sammanhålla och drifva det konstlade ma
chineriet. — Detta måste hållas i ett oupphör
ligt öfverspänningstillstånd, ty första ögonblick
då det komme i en långsammare, mindr2 vil
fart, skulle det falla sönder. Detta oafbrutn;
jagand, denna hvirfvelfart kan blifva varakti;
endast hos ett rått folk; och den egentlig:
kärnan, om någon finnes, måste söka med si;
konformera alla de främmande delar, som der
gyttrat omkring sig och sträfvar att samman:
smälta med sig. Det hela måste således blifvö
en stor kasern för machiner, dem systemet
bjuder att evigt flytta från ett ställe till dei
andra, på det de icke må fästa sig vid något
annat än sitt befäl och icke känna något an-
nat fädernesland än tjensten. De vetenskaper
och konster, den industri, som duga till det
stora machineriets materiella ändamål, skyddas
och befordras på kejserlig befallning och för
kejserlig räkning. Dit hörer embetsmanna-dug-
lighet för administrationen och i synnerhet di-
plomatiken, som odlas, äfven för kejserlig räk-
ning och till det belopp, som machineriets
drift tarfvar, men får hvarken extensift eller
intensilt gå utöfver statens tarf. Deremot kan
en nation, som är nation, och hvars lifselement
är den fria bildningen inifrån, möjligen slumra
och styras illa, äfven för längre tid, utan att
derföre förlora sin sammanhållning, sin lifs-
kraft, sin möjlighet af att efter domning, olyc-
kor och förnedring åter hastigt resa sig till
makt och ära; ty hon har inom sig en makt
och ära, som är oberoende al styrelse och
händelser. Detta kan icke en stat, hvars bild-
ning ej blott har blifvit utifrån hemtad, utan
äfven stannat på ytan såsom en påhäftad pryd-
nad och icke inträngt i det inre, än mindre
uppvuxit inifrån och genomträngt hela sam-
hället. En sådan stat måste antingen framve-
getera ett obemärkt lil — i fall tilltagsna gran-
nar saknas — eller ock lefva i en ständig fe-
ber af förstoringslust utåt. Och denna är som
en lavin: ju längre hon går, desto större blif-
ver hon. Slutligen, då en dylik stat hunnit
växa till den grad af oformlighet, att hufvud-
beståndsdelen är bortblandad i massan af olik-
artade ingredienser, då blir den svindel oemot-
ståndlig, hvaraf han ouppbörligt jagas utåt;
han måste oupphörhgt utvidga sig eler falla
sönder. Detta är en naturlag, hvars hela för-
färliga tvångskraft han sjelf möjligen inser, men
icke kan motstå. Ödet drifver honom framåt,
utan att han förmår hejda sig, ens vid branten
af en afgrund.
Men imedlertid, så länge svindelen räcker
— och den kan räcka länge hos i grunden
obildade folk — ve de nationer och stater,
som ligga närmast till hands för dess frätlust!
Orsaken, hvarföre dessa ämnen aldrig brin-
gas på tapeten ens af wuaffallnac anhängare till
en skola, som kallar sig företrädesvis historisk,
och följaktligen ännu mindre af sådana bekän-
nare, som äro så i tron befästade, att de al-
drig kunna aaffallac, hafva vi i en föregående
artikel antydt. Om vi misstagit oss i vårt rä-
sonnement, om historien verkligenicke har nå-
zon erfarenhet att erbjuda på den af oss här be-
trädda väg för observationen; så borde det till
höra våra motståndare att visa det. De låta dock
aldrig beveka sig att träda ned på detta fält;
Je låtsa så, som vore der ingen ting att göra;
de se i den eröfrande och öfvervägande makten
intet annat, än eröfringen och öfvervigten, och
Jemna å sido all betraktelse öfver de sannolik-
heter, erfarenheten ger vid handen, i afseende
på varaktigheten eller karakteren af det öfver
välde, hvarmed den ene eller andre eröfraren
hotar. Om fransk eller engelsk eller tysk verlds-
monarki lägges i ena vågskålen, och rysk eller
turlick aller kinesick I den andra cå herälkna