j ULH UUTfadllv UCHlt avt Skdld HdAdBlad HdSStiKappadl, Sd
skulle väl sanningen fås fram I afseende härpå har
Kapitenen Roos inför RådstufvuRätten uppgifvit
att han väl beordråt en karl att skära några has-
selkäppar, men icke för att användas till Carlsons
och Runnboms misshandling, utan för att hafva
dem i beredskap, i fall, såsom Runubom och Carls-
son vid uppträdet i ladan tillkännagifvit, flere skul-
ie komma efter; karlen hade ock åtlydt befallnin-
gen och inburit käpparne i rummet, men då Carl-
son under tiden aflidit, hade, såsom Runnbom ut-
tryckte sig, modet hos dem något fallita och allt
vidare plågande upphört. — Runnbom tillade, up-
på framställd fråga, det han under hanågemänget
i backen cler på sjön icke kunnat förmärka,
det Lommerins släda varit omstjelpt, samt ait
hvarken Runnbom eller Carlsson under hand-
gemänget fått tillfälle framtaga deras tjenstetecken,
hvilket i allt fall, såsom Runnbom förmente, icke
kunnat lända dem till något gagn, då tecknen i an-
seende till det vid tillfället rådande mörker, än
dock icke kunnat af angriparne ses eller urskiljas.c
De för våldet tilltalade och häktade arbetskarlar-
ne Söderholm, Blomberg, Magnusson och Olsson
aflade, angående förloppet af uppträdet, fullständi-
ga berättelser, hvilka endast i mindre väsendtliga
delar skiljde sig ifrån hvarandra och till det hela
öfverensstämde med de uppgifter, hvilka vi i den.
na tidning redan den 40 dennes meddelat.
Det synes för öfrigt, dels genom Söderholms eg
na erkännanden, dels genom detre öfrige anklaga-
des berättelser utredt, att Magnusson, Olsson och
Blomberg i mindre mån deltagit i den vaktmästa-
ren Carlsson öfvergångne misshandling, men att
deremot Söderholm först uti ladan med ämnet till
ett yxskaft och sedermera under handgemänget ute
på backen med bösskolfven tilldelat Carlsson de
svåraste slagen i hufvudet, hvilka, enligt läkarens
attestatum, varit ovilkorligen dödande. Detta har
Söderholm likväl försökt bestrida. Derjemte upp-
lystes, att, då de båda vaktmästarne uppfördes till
Alta gård, Söderholm under vägen med bösspipan
tilldelat Carlsson flere stötar i ryggen, för det han
icke velat medfölja, och fastän Magnusson och Ols-
son derunder flere gånger bedt Söderholm upphöra
med att vidare misshandla Carlsson, hade Söder-
holm likväl fortfarit dermed. Afven hade Söder-
holm derefter frampå dagen i bränneriet sökt öf-
vertala Magnusson ock Olsson att säga, det de
alla slagit den aflidne Carlsson. Dessa båda sist-
nämnda omständigheter har Söderholm också er-
känt. Detta Söderholms handlingssätt vinner ock
mera sannolikhet, af hans förhållande inför dom-
stolen, som visar, att han måste vara en oförvägen
samt till lynnpet retlig och vildsint menniska.
Inspektor Lommerin, som för närvarande är sjuk,
inställde sig genom ombud, Häradshöfdingen Bel-
lander.
För att vinna upplysning om anledningen till
den af Lommerin företagna patrullering efter lu-
rendrägerigods, voro Hofslagaren Lundmark, Mä-
laren Aman och Tulluppsyningsmannen Gernandt
inkallade för att höras. Af deras berättelser upp-
lystes följande: Måndagen den 7 dennes på afto-
nen då Hofslagaren Lundmark varit stadd på hem-
vägen från Bollmora till staden, hade han vid
Skarpnecke bro mött 3 vagnar, af hvilka en varit
lastad, bland annat, med 2:ne större packor. Det-
ta sednare lass, å hvilket 4 personer åkt, hade
Lundmark sett taga utaf vägen åt höger vid bron
eller uppåt Kolarängen. Då Lundmark kommit in
till staden hade han gått in på källaren Hamburg
vid Göthgatan för att intaga förfriskning, och der
träffat Målaren Åman och Lommerin, för hvilka
Lundmark omtalt berörde händelse. Lommerin ha-
de med anledning deraf förmodat något smuggle-
riförsök vara å färde och straxt efter förfogat sig
till Skans-tull, hvarest han är tillförordnad tullin-
spektor. Dit anländ, hade Lommerin omtalt detta
för tulluppsyningsmannen Gernandt, och yttrat, att
han, på grund af berörde angifvelse, ämnade före-
taga en patrullering i trakten af Kolarängen, på
hvilken färd han, äfven i Gernandts närvaro, till-
sagt de båda tullvaktmästarne Carlsson och Rund-
bom att vara honom följaktige. De hade seder-
mera kl. !, 44 begifvit sig åstad, hvarefter den o-
hyggliga händelsen tilldragit sig.
Hr Advokatfiskalen Lagerlöf yttrade sedermera,
angående frågan om competentia fori, att då för
Lommerin blifvit, angifrvet att 2:ne större packor
blifvit på en vagn forslade åt trakten af Kolarän-
gen och Lommerin till följe deraf, under förmodan
att det kunde vara lurendrägerigods, förfogat sig
till kans-tull, samt för den derstädes stationerade
betjening genast uppgifvit, att han, på grund af
merberörde angifvelse, ämnade begifva till trakten
af Kolarängen, för att efterspana lurendrägerigod-
set, samt beordrat vaktmästaren Carlsson och Rund-
bom att medfölja, ansåg Hr Advokatfiskalen, med
iberopande af 4 Kap. 49 8 af förordningen, till
förekommande af oloflig införsel eller utförsel af
varor, den 9 Nov. 4330, denna Rådstufvurätts af-
lelning för tullmål tillhöra att detta mål fortfa-
rande bandlägga och pröfva.
Målet är nu för protokollsjustering och afgöran-
le af berörde fråga uppskjutet till Thorsdagen den
54 dennes.
FA LA sm XM mn Mr Mrs Ore ns an
RET TENS INET SYRE
AN
i
Rättelse: I bladet för i Lördags, 9a sidan, 4
spalten, 8, 9 40 oc: 44 raderna nedifrån, rättas!
ler förekommande omening till följande lydelse:
Vi redogöra nu, efter Ftockholmsbiadet, för de på-
ninnelser vid denna förklaring, dem Apelholm i
On 4 Frasen IA I
RA
hot
