har han, ända intill närvarande tid, fortfari!
att predika två eler tre gånger hvarje Söndag
Fabriksegarne i staden eller i grannskapet bielf-
vo mycket uppbragta då kapellet öppnades till
gudstjenst och de sågo stora hopar af sina ar-
betare blifva ständiga åhörare af Hr Stephens;
ty vid denna tiden hade han börjat taga en
varm och lillig del i de barns öde, hvilka be-
gagnades i fabrikerne. Många af fabriksägarne
beslöto omsider, och kungjorde öppet sitt be-
slut, att om någon af deras arbetare besökte
Stephenss kapell om Söndagarne, så skulle han
genast få sitt afsked. Oaktadt dessa hotelser,
fortfor den större delen af hans åhörare att
hbivista gudstjensten i hans kapell. Emot hun-
dradetals arbetare satte fabriksägarne sina ho-
teiser i verket, och afskedade dem utan vida-
re omgång. Det hände åtskilliga bland de på
detta sätt afskedade, att de icke på länge kun-
de erhålla någon annan plats, och de blefvo
såldes bragte till yttersta nöd. Hr Stephens,
som kände ett innerligt medlidande med deras
belägenhet — måhända desto lifligare, som den
nöd, de ledo, var en följd af deras tillgifven-
het för honom personligen och att de föredro-
go att höra hans predikningar framför andras
— fattade nu det beslut. att, så länge dessa
menniskor ledo nöd, icke uppbära ett öre af
sina löneinkomster, utan att de skulle helt och
hållet användas, för att afbjelpa deras behof,
hvilka blifvit brödlösa för hans skull. Det be-
höfver icke sägas, att denna sjelfförsakelse af
Hr Stephens ännu mera ökade den tillgifven-
het, de fattige arbetarne i fabrikerna hyste för
honom, och att derigenom vägen banades till
det utomordentliga inflytande, han ett par års
tid ägt hos de lägre klasserna.
Ända intill närvarande stund har Herr Ste-
phenss kapell forfarit att vara så talrikt be-
sökt hvarje Söndag, som lokalen möjligen med-
gifvit. Hans församling är en af de största
landtförsamlingar i England. Man beräknar, att
de personer, som regelmessigt höra hans pre-
dikningar, icke kunna utgöra ett ringare antal
än 2.500. Tian säges vara en predikant af
största talang. Alla, som hört honom offentli-
gen tala, öfverensstämma deri, att hans gåfvor,
såsom talare, äro af en ganska öfverlägsen ord-
ning. Han talar med lätthet, hans röst är be-
haglig, och det uttryck, han lägger i hvad han
säger, är väl valdt.
THäftigheten i några af Hr Stephenss sedna-
re tal kontrasterar på det högsta mot bans upp-
förande och sätt i det enskilta lifvet. Alla,
som hänna honom — till och med de, som
icke hysa rigaste sympathi för hans åsigter af
allmänna angelägenheter — sammanstämma i
det yttrande, att aldrig fanns en mera godsint,
oförarglig menniska, eller en af mera älskvärdt,
blygsamt väsen. De tillskrifva den våldsamma
häftigheten i hans offentliga tal åt det djupa
mediidande, han känner för eländet, hvilken
känsla tager öfverhanden öfver hans förstånd,
och förer honom till dessa öfverdrifter i språk,
för hvilka han nu blifvit arresterad.c
Af nedanstående utdrag ur ett bref från Ste-
phens, dat. den 43 sistlidne December, synes
som hade han ämnat draga sig ifrån den poli-
tiska skådeplatsen, redan innan han blef arre-
sterad.
aJag har blifvit brännmärkt såsom sjelfva
erkeförrädaren. Jag öfverlemnar åt folket att
bekräfta eller ogilla den dom, de rad:kale fri
hetsmännen fällt öfver mig, i min frånvaro och
utan att jag fått tillfälle förklara mig. Hvad
jag sagt förut, upprepar jag nu — jag vill ic-
ke föra krig emot dem, som folket valt att
anföra och representera folket. Jag gjorde al-
drig anspråk på att vara anförare — jag gör
intet anspråk derpå, och önskar ej heller att
vara ansedd för en anförare. Jag är nöjd om
jag till mina medmenniskor får yttra hvad jag
änker; och sedan jag uppfyllt min pligt emot
olket, skall jag lemna folket fritt att följa de
åd, detsamma anser bäst och visast. Det
kulle vara en dårskap af mig, att för närva-
ande uppträda vid några flera folkmöten. Omla
ag blir förtalad af Daniel OConnell, af muni-ir
ipalitets-ledamöter i Birmingham, af deputera-g
le från Edinburgh eller Associations-män i Lon-o
lon, är för mig personligen fullkomligt likgil-n
igt. Intet parti kan säga, att jag tillhörer det-)h
amma — intet parti kan skada mig. Minalb
sigter hafva blifvit framställda inför folket, Jar