vervaktmästaren Liljeberg, i Hr Assessor Cru-
senstolpes och hans Frus närvaro, erhöll den a!
Hr v. Schoultz förnekade wtllåtelsen att låta
Hr Assessoren samtala med dem, som besökt
honom, öfver hvilket förhållande Apelholm älf-
ven till vittne åberopar ej mindre Liljeberg,
än Hr Assesor Crusenstolpe och dess Fru.
De af Notarien af Wannqvist och Pastor
Holmgren ingilne betyg, anser Apelholm röra
omständigheter, som icke förekomma till pröf-
ning i detta mål, men tror sig dock, under
anmärkande af den besynnerliga bitterheten i
den förstnämndes, böra meddela åtskilliga upp-
lysningar i afseende på bådas innehåll. Sålunda
säger Apelholm, att den ena af Fångpredi-
kanten Holmgren mot honom framkastade svåra
beskyllningen, eller att hafva låtit arrestanter
vid ett tillfälle läsa ett tidningsblad, afser den
vådliga tilldragelsen, att ett stycke af ett tid-
ningsblad fanns omveckladt kring någon mat,
som inbars till fångarne, och att den andra,
som tillviter Apelholm, att han låtit någon
samtala med en dödsfånge, bestått deri, att
Apelholm lemnat denna tillåtelse åt tvenne po-
lisbetjenter, således åt personer, dem han ej
vågade afvisa, hvarförutan Pastorn sjelf skall
hafva tillåtit att, efter anmälan hos honom,
fången finge emottaga besök. Vid Notarien af
Wannqvists uppgifter, meddelar Apelholm aden
upplysning, att de sakna all grund, och således
måste anses serdeles7djerfvan. Ingen rymning
skall hafva ägt rum under Apelholms tjenste-
tid, och de föreställningar Apelholm emottagit,
skola icke hafva ägt annan anledning, än de af
Apelholm här ofvan angifne tilldragelser, jemte
den händelsen, att en fångvaktare vid ett an-
nat häkte vägrat emottaga några från stadshus-
häktet förpassade arrestanter.
Mot det hela anmärker Apelholm dessutom,
att de nu framdragna beskyllningarne icke ut-
gjort orsaken till Apelholms afsättning, till
bvilken Apelholms yttrade deltagande för den
person, som han sist hade att bevaka, varit
enda orsaken.
MM atfffifö—nnnn