VER VV OD OVAT AA när de gå bort, utbreda de ettlärftstycke, och bölja sig till en del deri, utan att likväl un danskymma ansigtet, som de egyptiska qvin. norna. Detta slags klädedrägt liknar de garals Egyptiernes, som man vanligen finner dem fö. reställda på målningarna i konungagrafvarna vic Thebe. De unga flickorna bära ingen annar klädnad, än en gördel af skinnremmar, son kallas Rahad, hvilken endast betäcker tredje. delen af låret och är prydd med små musslor. En större mussla är, såsom tecken af de. ras oskuld, fästad midt på gördeln, bredvic hvilken man hänger ett stycke rödt siden eller homullstyg, när en flicka blifvit fullvext, för att antyda de unga männen, att tiden nu är? inne, att de kunna fria till henne. Scheikerne kläda sig i en ren, hvit skjorta, hvilken till räckligt skiljer dem från det öfriga folket, som ständigt går insvept i sina smutsiga och oljiga bomullsstycken. Dessa bortlägger invånaren aldrig, förr än de helt och hållet falla i trasor, ty han känner sig endast rätt hemmastadd i sina af fett genomträngda och af slitning mjuka kläder. Lädersandaler, rundade i tån, äro den vanliga fotbeklädningen; qvinnorna bära äfven spetsiga. Jemväl denna fotbeklädnad, som man i Egypten nu för tiden endast träffar hos Beduinerne, liknar den forntida i Thebes grafvar. Hufvudbonadens elegans består deri, att fläta håret i en otalig mängd små flätor, hvarmed man bildar större uppåt hjessan. I Sennaar finnas hustrur, som idka hårfrisörs yrket, och icke sällan behöfva de, för att frisera ett enda hufvud, fyra dagar, men det bör äfven anmärkas, att ett sålunda konstrikt ordnadt hufvud håller sig åtminstone ett år. Äfven denna hårklädsel är de gamla Egyptiernes, som man kan se af alla tempels väggar. Qvinnornas förnämsta smycken äro armband af venetianska glasperlor eller elfenben, halsband af oäkta perlor och en liten guldeller silfverring, som de bära i öfra kanten af örat. Små skinnfickor, fyllda med papperslappar, hvarpå verser ur Koranen äro skrifna, hänga som amuletter kring halsen, kring medjan och vid mäns och hustrurs öfverarm; de förstnämnda bära dem äfven vid högra armbogen, men vid den venstra deremot en liten stilett. Både män och qvinnor röka och tugga tobak. Alla Sennaars invånare sofva på engarebs eller halmmattor, hvaröfver en med fett väl genombyrd fårskinnsfäll är utbredd. Lärftstycket tjenar till täcke; några lägga under hufvudet denna lilla halfmånformiga träkudde, som man så ofta träffar under mumiernes hufvud, och hvars bruk ännu bibehållit sig här. — Gossars omskärelse är införd i Sennaar, liksom i Nubien och Egypten. När en man af hög rang gifter sig, tågar han till häst genom staden, åtföljd af några slägtingar och alla sina slafvar; dessa springa, dansa, hoppa med sammanhållna fötter och klappa i händerna. Vid brudgummens återkomst hem börja högtidligheterna. Likväl kan han icke på brölloppsdadagen, efter ceremonien, inträda i brudens sängkammare, som först efter sjunde dagen öppnas för honom. Den unga hustrun bor under denna tid i en af lärftsstycken eller halmmattor gjord afplankning i sin mans rum och bevakas der dag och natt af en bland gästerna. — Högtidligheterna räcka i sju dagar: Bilbil och andra drycker flyta i strömmar, flera får slagtas, och slutligen på sjunde dagen ger den unga bruden sin besvärlige väktare en skänk samt förafskedar honom. Mannen köper här i landet sin hustru af hennes mor, och det vanliga priset är 3 till 400 turkiska piastrar. Blott hälften betalas kontant; det öfriga består i en ko, får eller getter och några bomullsstycken. Boskapen och kläderna får bruden tillbaka af sin mor såsom hemgift, men penningarna behåller hon sjelf, hvaremot hon är förbunden att återtaga dottren och föda henne, om hennes man ej längre vill ha henne, hvilket ganska ofta är fallet. Om mannen sedermera ångrar, att han skiljt sig från sin hustru och gilt sig med en annan, samt vill återvända till sin förra maka, så kan han göra det, i fall hon samtycker. En korrt tidrymd erfordras, för att verkställa den andra skiljsmässan; men under dessa få dagar tillåta lagarna den till nåder återtagna hustru, nästan liksom ett slags repressalie, att välja i provisorisk man, med hvilken hon lefver tillRT RAR PA RR rr ss P9 e