VER VV OD OVAT AA
när de gå bort, utbreda de ettlärftstycke, och
bölja sig till en del deri, utan att likväl un
danskymma ansigtet, som de egyptiska qvin.
norna. Detta slags klädedrägt liknar de garals
Egyptiernes, som man vanligen finner dem fö.
reställda på målningarna i konungagrafvarna vic
Thebe. De unga flickorna bära ingen annar
klädnad, än en gördel af skinnremmar, son
kallas Rahad, hvilken endast betäcker tredje.
delen af låret och är prydd med små muss-
lor. En större mussla är, såsom tecken af de.
ras oskuld, fästad midt på gördeln, bredvic
hvilken man hänger ett stycke rödt siden eller
homullstyg, när en flicka blifvit fullvext, för
att antyda de unga männen, att tiden nu är?
inne, att de kunna fria till henne. Scheikerne
kläda sig i en ren, hvit skjorta, hvilken till
räckligt skiljer dem från det öfriga folket, som
ständigt går insvept i sina smutsiga och oljiga
bomullsstycken. Dessa bortlägger invånaren al-
drig, förr än de helt och hållet falla i trasor,
ty han känner sig endast rätt hemmastadd i
sina af fett genomträngda och af slitning mjuka
kläder. Lädersandaler, rundade i tån, äro den
vanliga fotbeklädningen; qvinnorna bära äfven
spetsiga. Jemväl denna fotbeklädnad, som man
i Egypten nu för tiden endast träffar hos Be-
duinerne, liknar den forntida i Thebes grafvar.
Hufvudbonadens elegans består deri, att fläta
håret i en otalig mängd små flätor, hvarmed
man bildar större uppåt hjessan. I Sennaar
finnas hustrur, som idka hårfrisörs yrket, och
icke sällan behöfva de, för att frisera ett
enda hufvud, fyra dagar, men det bör äfven
anmärkas, att ett sålunda konstrikt ordnadt
hufvud håller sig åtminstone ett år. Äfven
denna hårklädsel är de gamla Egyptiernes, som
man kan se af alla tempels väggar. Qvinnor-
nas förnämsta smycken äro armband af vene-
tianska glasperlor eller elfenben, halsband af
oäkta perlor och en liten guld- eller silfverring,
som de bära i öfra kanten af örat. Små skinn-
fickor, fyllda med papperslappar, hvarpå verser
ur Koranen äro skrifna, hänga som amuletter
kring halsen, kring medjan och vid mäns och
hustrurs öfverarm; de förstnämnda bära dem
äfven vid högra armbogen, men vid den ven-
stra deremot en liten stilett.
Både män och qvinnor röka och tugga to-
bak. Alla Sennaars invånare sofva på enga-
rebs eller halmmattor, hvaröfver en med fett
väl genombyrd fårskinnsfäll är utbredd. Lärft-
stycket tjenar till täcke; några lägga under huf-
vudet denna lilla halfmånformiga träkudde,
som man så ofta träffar under mumiernes huf-
vud, och hvars bruk ännu bibehållit sig här.
— Gossars omskärelse är införd i Sennaar,
liksom i Nubien och Egypten. När en man af
hög rang gifter sig, tågar han till häst genom
staden, åtföljd af några slägtingar och alla sina
slafvar; dessa springa, dansa, hoppa med sam-
manhållna fötter och klappa i händerna. Vid
brudgummens återkomst hem börja högtidlig-
heterna. Likväl kan han icke på brölloppsda-
dagen, efter ceremonien, inträda i brudens
sängkammare, som först efter sjunde dagen
öppnas för honom. Den unga hustrun bor
under denna tid i en af lärftsstycken eller
halmmattor gjord afplankning i sin mans rum
och bevakas der dag och natt af en bland gä-
sterna. — Högtidligheterna räcka i sju dagar:
Bilbil och andra drycker flyta i strömmar,
flera får slagtas, och slutligen på sjunde dagen
ger den unga bruden sin besvärlige väktare
en skänk samt förafskedar honom. Mannen
köper här i landet sin hustru af hennes mor,
och det vanliga priset är 3 till 400 turkiska
piastrar. Blott hälften betalas kontant; det öf-
riga består i en ko, får eller getter och några
bomullsstycken. - Boskapen och kläderna får
bruden tillbaka af sin mor såsom hemgift, men
penningarna behåller hon sjelf, hvaremot hon
är förbunden att återtaga dottren och föda
henne, om hennes man ej längre vill ha henne,
hvilket ganska ofta är fallet. Om mannen se-
dermera ångrar, att han skiljt sig från sin hu-
stru och gilt sig med en annan, samt vill
återvända till sin förra maka, så kan han göra
det, i fall hon samtycker. En korrt tidrymd
erfordras, för att verkställa den andra skiljs-
mässan; men under dessa få dagar tillåta la-
garna den till nåder återtagna hustru, nästan
liksom ett slags repressalie, att välja i
provisorisk man, med hvilken hon lefver till-
RT RAR PA RR rr ss P9 e