na att göra sig till representant af opinionen
Östergöthland, så är det ännu betänkligare fö
Postinspektor att göra sig till representan
för det icke mindre fria, och objudna förmyn
dare hatande Wermland; ty om än allt anna
antages lika, kun man likväl icke dölja, att de
är en himmelsvid åtskillnad mellan tvänne så
dana personer i den ställning de innehafva, son
Frib. P. och Hr F. För Hr F. tyckes rätt:
sättet alt inotsvara den välvilja, han, efter e
gen utsago, tillvunnit sig inom provinsen, va
ra att akta sig sjelf för allt sken af alt vil
agera förmyndare, hvilket hbeqvämligen sket
derigenom, att Hr F., ställande sig ull efterrät-
telse den inom postverket antagna praxis, lem-
na provinsens invånare fritt val mellan de tid-
ningar, som uthbjudas.
a Till Redaktionen af Wermlands Tidning!
Tidningen Göthen, för den 5 Januari, innehåller
ett anfall emot min åtgärd att icke upptaga (Gö-
then säger: utesluta) vissa tidningar, hyaribland
uppräknas Göthen, Freja, Östgötha Corresponden-
ten, Södermanlands och Skara tidningar, Stock-
holmsbladet, o. s. v. å den lista, som vid hvarje
års slut vanligen anmäler åtskilliga af de för föl-
jande året utkommande. Yom denna uppgift, med
nämnde förändring, hvilken dock är väsendtlig, är
med sanningen öfverensstämmande, så anhåller jag
om rum för följande förklaring:
Beträffande Provinstidningarne, så har jag all-
id följt den princip, att icke anmäla dem, som
förut ej ägt prenumeranter, hyilket förhållande in-
träffat med ofvan uppräknade.
Hvad åter de öfriga angår, så ägde bland de fle-
re hundrade prenumeranterne vid härvarande Post-
kontor för sist!. år tidningarne Göthen och Freja
endast 2:ne hvardera, samt Stockholmsbladet ett
antal af 5, hvilket antal i år nedgått till 4, lika-
som för Göthen och Freja, ehuru deras tillvaro
varit annoncerad i de flesta tidningar och således
icke obekant för allmänheten. Dessa tidningars
strådöd borde således med all sannolikhet förut-
ses. Det är för mig lika mycket ett nöje som en
pligt att ställa mig till efterrättelse opinionen i-
nom en ort, der jag under snart 9 års tjenstetid
icke rönt annat än välvilja, och då den så lyckligt
och väl som här uttalat sig, kunde det ej falla mig
in, att äflas med utbjudandet af en vara, som vi-
sat sig ej vidare vara begärlig; isynnerhet som
härtill kommer de förluster, som prenumeranter
vid härvarande Postkontor ofta fått vidkännas, på
de äfventyrare, hvilka uppträdt som Tidningsre-
daktörer, uppburit prenumerationsmedel, och der-
efter, dels icke utgifvit någon tidning, dels låtit
den upphöra innan prenumerationstiden tillända-
gått, utan att ersätta prenumeranterne deras ut-
lagda penningar, hvarefter några af dem på Gäld-
stugan bespisat sig med medel, som de sålunda
tillegnat sig ur andras fickor. Då det ingalunda kan
vara mitt åliggande, att på min bekostnad trycka
listor å alla utkommande tidningar, för hvilkas pre-
numerationsmedel prenumeranterne icke äga an-
nan säkerhet än Redaktörernes hederskänsla, hvil-
ken hos somlige af dem är här ofvan beskrifven,
så har jag i det handlingssätt, som tidningen Gö-
then gjort mig den äran att klandra, lyckligtvis
kunnat följa både opinionen inom orten och min
känsla såsom god Svensk, utan att öfverträda min
tienstepligt, hvilken ej ålägger postförvaltare att
förorda eller anmäla andra tidningar, än dem han
sielf vill, endast att emottaga och utdela dem, som
till postkontoret ankomma. Carlstads Postkontor
den 42 Jan. 1839 Erik Flach.