on 4 sr svar för de stackars cgubbarnak emöt opiniojnens klämma. Vi vilje sålunda först betrakta, Ihvad en tidning är till sin natur, hvilka forI dringar, som rättvisligen kunna göras af denav samma, derefter tillse, i hvad mån oppositionspressen eller oppositionen öfverhufvud här i landet uppfyllt eller försummat dessa åligganden, och slutligen jemföra detta med hvad styrelsen och dess press gjort å sin sida. Först Lärigenom kan man komma till ett bokslut med hvarannan och riktigt upptäcka, på hvilkendera sidan balansen stannar. Hvad är det då allt, som man äger rätt att fordra af en tidningsredaktion, om den skall uppfylla icke blott allmänhetens, utan äfven aupplösningsu-författarens anspråk? Till en början torde vi vara öfverens om, att det första vilkoret för en tidnings existens är, att den skall lemna sina läsare tiender eller tidningar, det vill säga nyheter om hvad som passerar. En tidning är i sjelfva verket till sin natur en krönika för dagen. För att uppfylla denna bestämmelse, är det en billig fordran, att den först och främst skall lemna en öfversigt af alla vigtigare underrättelser, som utländska tidningar eller bref hitföra om det som tilldrager sig i alla andra länder, äfven på de aflägsnaste punkter i verlden. Härvid får icke förgätas, att fästa en särskild uppmärksamhet på det, som kan vara af något inflytande på det ena eller andra folkets sociala inrättningar; att bemärka partiernas och opinionernas ställning och maktens förhållande till folket; att utreda de rörelser eller konflikter, hvartill dessa ställningar och förhållanden inom hvarje land, eller de serskilda kabinetternas sins emellan, kunna föranleda; att observera och tillkännagifva alla märkvärdigare personers uppträdande, som kunna hafva något inflytande på sakernas gång; att redogöra för intressantare parlamentariska förhandlingar, större industriella företag, samt jemväl en och annan af de vigtigaste företeelserna inom litteraturens och konstens gebit. Allt detta skall ske hastigt, så att nyheterna komma fullkomligt färska; det får ej vara för vidlyftigt, för avr ej trötta läsaren, utan skall tvärtom sammanträngas i möjligaste korthet, och likväl befinnas så fullständigt, att ER lemnar en redig öfverblick öfver det hela; och det torde då medgifvas, att redan denna detalj, om den skall skötas någorlunda försvarligt, utgör en skälig sysselsättning åtminstone för ett par personer. — Sedermera kommer ordningen till de inre angelägenheterna. Här fördubblas skyldigheterna. Läsaren fordrar nemligen af en tidning, som utgifves i hufvudstaden, att erhålla ur första hand underrättelser om allt som tilldrager sig utom hus, snart sagdt från det största till det minsta, men åtminstone i alla händelser, att ingenting afstörre vigt, eller som kan blifva ett allmänt samtalsämne, skall kunna passera utan att man har det tryckt några timmar efteråt. Detta gäller, så framt publiciteten skall äga något högre intresse eller anseende, i synnerhet om legeringens och de serskilda förvaltningsgrenarnas åtgärder, hvarom notiserna skola vara så färska, att de icke hinna blifva på förhand kända på annan väg, ty då utgöra de naturligtvis icke mera några nyheter. Auktoriteterna åter på sin sida hafva icke blott det billiga anspråket, att publicisten icke skall såsom säkert berätta något faktum, om hvilket han icke förut på det nogaste hört sig före å ort och ställe som vederbör, utan många sträcka detta till och med så långt, att man skall vara lika viss äfven på allt, som berättelsevis omnämnes. Härtill kommer redogörelsen för vigtigare rättegångar och brottmål, som antingen genom sjelfva handlingen eller rättsfrågan kunna äga något intresse. Vidare tillhör det en redaktions skyldigheter, att lemna en någorlunda fullständig bulletin öfver hvad som utkommer i bokhandeln. Om det skall vara rätt väl, bör, i någras tanka, denna bulletin vara så utförlig, att de icke må behöfva köpa eller läsa sjelfva böckerna, men likväl så kort, att de kunna på några rader få veta allt det väsendtliga, som innehålles i en tjock volym, ty vi hafve hört personer, som ändå anse sig höra till den bildade klassen, och döma med mycken säkerhet om de vigtigaste saker, på allvar yttra, att de aldrig öfver ett och samma ämne läsa någon artikel eller afhandling, som är längre än en spalt. Ytterligare har purbliken rättighet att få reda på innehållet af hvar