on - - - 4 sr
svar för de stackars cgubbarnak emöt opinio-
jnens klämma. Vi vilje sålunda först betrakta,
Ihvad en tidning är till sin natur, hvilka for-
I dringar, som rättvisligen kunna göras af den-
av
samma, derefter tillse, i hvad mån oppositions-
pressen eller oppositionen öfverhufvud här i
landet uppfyllt eller försummat dessa åliggan-
den, och slutligen jemföra detta med hvad sty-
relsen och dess press gjort å sin sida. Först
Lärigenom kan man komma till ett bokslut
med hvarannan och riktigt upptäcka, på hvil-
kendera sidan balansen stannar.
Hvad är det då allt, som man äger rätt att
fordra af en tidningsredaktion, om den skall
uppfylla icke blott allmänhetens, utan äfven
aupplösningsu-författarens anspråk?
Till en början torde vi vara öfverens om,
att det första vilkoret för en tidnings existens
är, att den skall lemna sina läsare tiender el-
ler tidningar, det vill säga nyheter om hvad
som passerar. En tidning är i sjelfva verket
till sin natur en krönika för dagen. För att
uppfylla denna bestämmelse, är det en billig
fordran, att den först och främst skall lemna
en öfversigt af alla vigtigare underrättelser,
som utländska tidningar eller bref hitföra om
det som tilldrager sig i alla andra länder, äf-
ven på de aflägsnaste punkter i verlden. Härvid
får icke förgätas, att fästa en särskild upp-
märksamhet på det, som kan vara af något in-
flytande på det ena eller andra folkets sociala
inrättningar; att bemärka partiernas och opinio-
nernas ställning och maktens förhållande till
folket; att utreda de rörelser eller konflikter,
hvartill dessa ställningar och förhållanden inom
hvarje land, eller de serskilda kabinetternas
sins emellan, kunna föranleda; att observera och
tillkännagifva alla märkvärdigare personers upp-
trädande, som kunna hafva något inflytande på
sakernas gång; att redogöra för intressantare par-
lamentariska förhandlingar, större industriella fö-
retag, samt jemväl en och annan af de vigti-
gaste företeelserna inom litteraturens och kon-
stens gebit. Allt detta skall ske hastigt, så att
nyheterna komma fullkomligt färska; det får ej
vara för vidlyftigt, för avr ej trötta läsaren,
utan skall tvärtom sammanträngas i möjligaste
korthet, och likväl befinnas så fullständigt, att
ER lemnar en redig öfverblick öfver det hela;
och det torde då medgifvas, att redan denna
detalj, om den skall skötas någorlunda försvar-
ligt, utgör en skälig sysselsättning åtminstone
för ett par personer. — Sedermera kommer
ordningen till de inre angelägenheterna. Här
fördubblas skyldigheterna. Läsaren fordrar nem-
ligen af en tidning, som utgifves i hufvudsta-
den, att erhålla ur första hand underrättelser
om allt som tilldrager sig utom hus, snart
sagdt från det största till det minsta, men åt-
minstone i alla händelser, att ingenting afstör-
re vigt, eller som kan blifva ett allmänt sam-
talsämne, skall kunna passera utan att man
har det tryckt några timmar efteråt. Det-
ta gäller, så framt publiciteten skall äga något
högre intresse eller anseende, i synnerhet om
legeringens och de serskilda förvaltningsgre-
narnas åtgärder, hvarom notiserna skola va-
ra så färska, att de icke hinna blifva på förhand
kända på annan väg, ty då utgöra de naturligt-
vis icke mera några nyheter. Auktoriteterna
åter på sin sida hafva icke blott det billiga an-
språket, att publicisten icke skall såsom säkert
berätta något faktum, om hvilket han icke förut
på det nogaste hört sig före å ort och ställe
som vederbör, utan många sträcka detta till och
med så långt, att man skall vara lika viss äfven
på allt, som berättelsevis omnämnes. Härtill kom-
mer redogörelsen för vigtigare rättegångar och
brottmål, som antingen genom sjelfva handlingen
eller rättsfrågan kunna äga något intresse. Vi-
dare tillhör det en redaktions skyldigheter, att
lemna en någorlunda fullständig bulletin öfver
hvad som utkommer i bokhandeln. Om det
skall vara rätt väl, bör, i någras tanka, denna
bulletin vara så utförlig, att de icke må behöf-
va köpa eller läsa sjelfva böckerna, men likväl
så kort, att de kunna på några rader få veta
allt det väsendtliga, som innehålles i en tjock
volym, ty vi hafve hört personer, som ändå an-
se sig höra till den bildade klassen, och döma
med mycken säkerhet om de vigtigaste saker,
på allvar yttra, att de aldrig öfver ett och sam-
ma ämne läsa någon artikel eller afhandling,
som är längre än en spalt. Ytterligare har pur-
bliken rättighet att få reda på innehållet af hvar-