OM EN VIDRÄKNING EMELLAN STYRELSEN OCH OPPOSITIONEN. (Några ord i anledning af den utkomna skriften: Upplösning är icke upplysning.) Föreställom oss, att i något annat land, hvarest politiska meningar diskuteras inför allmänheten, den fölle en af regeringens försvarare in, att såsom argumenter mot sina motståndares anmärkningar begagna följande räsonnemang: Vi medgifve visserligen, att landet är i verkligt behof af flere vigtiga reformer och förbättringar isina lagar och inrättningar; vi neka icke, att förnyade påminnelser härom kommit ifrån den lagstiftande makten, hvarje gång den varit tillsammans, att styrelsen sjelf erkänt detta i många delar och ofta talat om, att bristerna skulle undanrödjas ; vi tillstå, att dessa äro störst just i de.grenar af statsbestyret, uti hvilka styrelsen äger att besluta oberoende af representationen, och der denna endast kan tillkännagifva önskningar; ja att dessa grenar mer än några andra under många år varit nästan isaknad af allt rättstillstånd, utan att ändock någonting definitift blifvit afgjordt till minskaade af den allmänna förbistringen; men detta allt är ingalunda styrelsens fel, som har rättighet att ensam besluta öfver sakerna, utan endast oppositionens, enkannerligen oppositionspressens, som icke utarbetat formliga förslager och reglementen åt styrelsen, och dymedelst pekat ut, huru hon borde bära sig åt i hvarje serskildt fall, på samma sätt, som läraren undervisar en skolgosse.c Om den fransyska eller engelska: regeringen skulle skicka fram en skriftställare, för att försvara styrelsen emot oppositionstidningarnas anmärkningar med en hop dylika; invändningar; månne effekten deraf skulle blifva något annat än ett omåttligt skratt från publikens sida, och ett skyndsamt råd åt en sådan styrelse, att begifva sig ifrån makten så fort som möjligt? Annorlunda är det i Sverige. Här stoltisera och triumfera en ministeriel författare och hans claqueuser öfvermåttan deröfver, att de kunnat hitta på ett så fiffigt inkast, och ropa till och med ut segern på förhand; ja, kanhända de redan tömt några glas i förtjusningen. ArgumäntetZ är verkligen i sig sjelf så löjligt,