OM EN VIDRÄKNING EMELLAN STYREL-
SEN OCH OPPOSITIONEN.
(Några ord i anledning af den utkomna skrif-
ten: Upplösning är icke upplysning.)
Föreställom oss, att i något annat land, hvar-
est politiska meningar diskuteras inför allmän-
heten, den fölle en af regeringens försvarare in,
att såsom argumenter mot sina motståndares an-
märkningar begagna följande räsonnemang: Vi
medgifve visserligen, att landet är i verkligt
behof af flere vigtiga reformer och förbättrin-
gar isina lagar och inrättningar; vi neka icke,
att förnyade påminnelser härom kommit ifrån
den lagstiftande makten, hvarje gång den varit
tillsammans, att styrelsen sjelf erkänt detta
i många delar och ofta talat om, att bristerna
skulle undanrödjas ; vi tillstå, att dessa äro störst
just i de.grenar af statsbestyret, uti hvilka
styrelsen äger att besluta oberoende af repre-
sentationen, och der denna endast kan tillkän-
nagifva önskningar; ja att dessa grenar mer än
några andra under många år varit nästan isak-
nad af allt rättstillstånd, utan att ändock nå-
gonting definitift blifvit afgjordt till minskaade
af den allmänna förbistringen; men detta allt
är ingalunda styrelsens fel, som har rättighet
att ensam besluta öfver sakerna, utan endast
oppositionens, enkannerligen oppositionspressens,
som icke utarbetat formliga förslager och re-
glementen åt styrelsen, och dymedelst pekat ut,
huru hon borde bära sig åt i hvarje serskildt
fall, på samma sätt, som läraren undervisar en
skolgosse.c Om den fransyska eller engelska:
regeringen skulle skicka fram en skriftställare,
för att försvara styrelsen emot oppositionstid-
ningarnas anmärkningar med en hop dylika;
invändningar; månne effekten deraf skulle blifva
något annat än ett omåttligt skratt från publi-
kens sida, och ett skyndsamt råd åt en sådan
styrelse, att begifva sig ifrån makten så fort
som möjligt?
Annorlunda är det i Sverige. Här stoltise-
ra och triumfera en ministeriel författare och
hans claqueuser öfvermåttan deröfver, att de
kunnat hitta på ett så fiffigt inkast, och ropa
till och med ut segern på förhand; ja, kan-
hända de redan tömt några glas i förtjusningen.
ArgumäntetZ är verkligen i sig sjelf så löjligt,