na att göra sig till representant af opinionen Östergöthland, så är det ännu betänkligare fö Postinspektor att göra sig till representan för det icke mindre fria, och objudna förmyn dare hatande Wermland; ty om än allt anna antages lika, kun man likväl icke dölja, att de är en himmelsvid åtskillnad mellan tvänne så dana personer i den ställning de innehafva, son Frib. P. och Hr F. För Hr F. tyckes rätt: sättet alt inotsvara den välvilja, han, efter e gen utsago, tillvunnit sig inom provinsen, va ra att akta sig sjelf för allt sken af alt vil agera förmyndare, hvilket hbeqvämligen sket derigenom, att Hr F., ställande sig ull efterrättelse den inom postverket antagna praxis, lemna provinsens invånare fritt val mellan de tidningar, som uthbjudas. a Till Redaktionen af Wermlands Tidning! Tidningen Göthen, för den 5 Januari, innehåller ett anfall emot min åtgärd att icke upptaga (Göthen säger: utesluta) vissa tidningar, hyaribland uppräknas Göthen, Freja, Östgötha Correspondenten, Södermanlands och Skara tidningar, Stockholmsbladet, o. s. v. å den lista, som vid hvarje års slut vanligen anmäler åtskilliga af de för följande året utkommande. Yom denna uppgift, med nämnde förändring, hvilken dock är väsendtlig, är med sanningen öfverensstämmande, så anhåller jag om rum för följande förklaring: Beträffande Provinstidningarne, så har jag allid följt den princip, att icke anmäla dem, som förut ej ägt prenumeranter, hyilket förhållande inträffat med ofvan uppräknade. Hvad åter de öfriga angår, så ägde bland de flere hundrade prenumeranterne vid härvarande Postkontor för sist!. år tidningarne Göthen och Freja endast 2:ne hvardera, samt Stockholmsbladet ett antal af 5, hvilket antal i år nedgått till 4, likasom för Göthen och Freja, ehuru deras tillvaro varit annoncerad i de flesta tidningar och således icke obekant för allmänheten. Dessa tidningars strådöd borde således med all sannolikhet förutses. Det är för mig lika mycket ett nöje som en pligt att ställa mig till efterrättelse opinionen inom en ort, der jag under snart 9 års tjenstetid icke rönt annat än välvilja, och då den så lyckligt och väl som här uttalat sig, kunde det ej falla mig in, att äflas med utbjudandet af en vara, som visat sig ej vidare vara begärlig; isynnerhet som härtill kommer de förluster, som prenumeranter vid härvarande Postkontor ofta fått vidkännas, på de äfventyrare, hvilka uppträdt som Tidningsredaktörer, uppburit prenumerationsmedel, och derefter, dels icke utgifvit någon tidning, dels låtit den upphöra innan prenumerationstiden tilländagått, utan att ersätta prenumeranterne deras utlagda penningar, hvarefter några af dem på Gäldstugan bespisat sig med medel, som de sålunda tillegnat sig ur andras fickor. Då det ingalunda kan vara mitt åliggande, att på min bekostnad trycka listor å alla utkommande tidningar, för hvilkas prenumerationsmedel prenumeranterne icke äga annan säkerhet än Redaktörernes hederskänsla, hvilken hos somlige af dem är här ofvan beskrifven, så har jag i det handlingssätt, som tidningen Göthen gjort mig den äran att klandra, lyckligtvis kunnat följa både opinionen inom orten och min känsla såsom god Svensk, utan att öfverträda min tienstepligt, hvilken ej ålägger postförvaltare att förorda eller anmäla andra tidningar, än dem han sielf vill, endast att emottaga och utdela dem, som till postkontoret ankomma. Carlstads Postkontor den 42 Jan. 1839 Erik Flach.