Article Image
HALL MVA ALAA ett är Af PTE a ee invigdt åt undergång, och med förlusten af stats. rodret är dess tillvarelse förbi. Whigismen skal icke öfverlefva sitt förafskedande, till och med icke såsom opposition. Den opposition, sön kommer att uppträda emot nästa styrelse, bli bildad af helt andra elementer. Den radikala delen af valmännen har lärt känna sin styrka — radikalismen har sin egen tillvaro bland valmännen, och måste behandlas såsom en erkänd makt. Den skall visa sin styrka på voteringssedlarna. Denna styrka må vara större eller mindre, radikalismen skall uppträda sasom en makt för sig, och ofta hålla vågen och gifva utslaget. Rörelsen och gäsningen i sinnena för allmän valrätt och emot spanmålslagarne, äro tvenne förträflliga arfvedelar, som Adertonhundratrettiåtta lemnar åt Adertonhundratrettinio; de skola sorgfälligt bevaras. Ingendera skall lemnas obegagnad. Folket är upplyst och bildadt nog, för att varda ett folk, som styrer sig sjelf. aMen öfverlemnen eder ej åt våldsamheter! säger det beskedliga Anno Domini, som går sin kos. Blott icke våld! Se huru Canadeposerne skadat sig genom ett för tidigt utbrott och skrytande, fega anförare. J behöfven icke gripa till svärd. Blott ståndaktighet, och gifven ingen förevändning till ett nytt Manchester-slagtande! Det finnes ingenting, som edra fiender mera önska, och edra vänner mera frukta. Ett helsosamt råd; och vi tillägga, att i den närvarande striden för folkrättigheter är ingenting förderfligare, än förnämt tillbakavisande, näst otidig stridslust. Näågra folkkartans anhängare äro oförnuftigt enfaldiga i frågan om spanmålslagarna. Skall man visa ifrån sig bröd för godt köp, för det man cke kan få fri valrätt? Kan väl hungerfrågan på obestämd tid uppskjutas? Man hyser misstroende emot de Whigska tidningarna, emedan de så ifrigt åtaga sig denna sak. Vi hafva ingenting att säga emot misstroendet; men hvad fråga vi efter om de mena oredligt? Skola vi nöja oss med att betala 9 pence för ett bröd, som är värdt 3, derföre att Morning Chronicle säger, att det är en skam? Vore det ej klokare, att instämma i ropet: fy, utan afseende på hvem som upphäfver det. Nu är den tidepunkten kommen, då vi, utan att låta frågan om valrätten slumra, måste vara på vår vakt emot Jordbruksaristokraternes monopol. Måhända är allt, hvad Whigs nu tala och skrifva i den vägen, ingen ting annat än en tunna utkastad åt valfisken; men det är vårt fel, om vi genom den ena frågan låta leda oss ifrån den andra. Om den ena vinnes, så äro ju icke båda oafgjorda. FRANKRIKE. Den Gisquetska Processen. (Slut fr. Lördagsbl.) Hr Gisquet anförde till sitt försvar, att privilegier och vissa koncessioner begagnades öfverallt, och att man behöfde en hel månad för att uppräkna alla sådana, samt att man till och med vid inträdet till ett visst rum sålde biljetter, som bordt gratis utdelas. Presidenten, om förmodade, att polisprefekten härmed åsyftade domsalen, uppmanade honom att tillkännage den person, som tillåtit sig en sådan skamkhig handel, och försäkrade, att denne ofördröjligen skulle bli straffad derför. Hr Gisquet sade likväl, att han härmed endast menat något visst ställe, men icke domstolens sessionsrum, tilläggande, att han utan egennyttiga afsigter beviljat koncessioner och rättigheter åt persoser, som han ej hade skäl att vägra dem, och hvilka då kurtiserade honom lika nitiskt, som de nu med hätskhet förföljde honom. Om han eat spekulera på offentliga entrepriser, som det stått i hans makt att gynna eller förkindra, skulle han kunnat vinna millioner. Genom vittnesförhören utreddes imedlertid, att Hr G. beviljat flera tillåtelser till offentliga vagnars anläggning. hvaraf antingen han sjelf, bans bror, hans måg eller några af hans kreatur, serdeles Hr Aragon, haft bestämd fördel. Den sistnämnde hade af honom fått ett priviegium att inrätta tvättanstalter i Seinen, och då detta misslyckats, hugnades han, såsom ersättning, med en kassörsplats vid saltsjöfiskhandeln, hvilken ger 4000 fr. i inkomst. En badanstalt i Seinen måste anläggaren, en Hr Viel, till en del afträda åt tvänne af Gisquets klienter, 0. 8. Vv. Det märkligaste i denna rättegång, och som

21 januari 1839, sida 2

Thumbnail