sKkadUC adlcli vdlud LU PIIdUKLIAKC, UCH Sol IdltUl erhöll denna nåd, endast ni värdigades intressera er för honom. — Hvem är den riddaren? — En honnett man, som förtjenar ert förord, madame. — Huru gammal är han? — Trettiotvå år. Förut utmärkte han sig bland de elegantaste kavaljerer vid hofvet i Versailles. — Ah, då är det nödvändigt att man tillåter honom återvända till Paris. Vi lida total brist på ämabelt folk; den parisiska societön är öfverfylld af parvenyer; man träffar endast fournissörer eller advokater i salongerna, som äga allt utom goda maner. Vi behöfva folk af gamla regimen, för att åter bringa de vackra traditionerna om fransysk elegans och galanteri i flor. Efter dessa intagande ord, tog hon afsked, och jag aflägsnade mig utan att hafva sett an nat än en vacker fot; men det var mer än tillräckligt för att bringa den glimmande lågan till full eld. Följande veckan hade jag på em bal lyckan att se denna beundransvärda fot chausserad i sandaler och prydd med Hr Lancelots ringar. Madame N. var koefferad å la grecque; hennes kostym var nästan densamma, hvari antiken framställer Diana. Det var en förtjusande paryr. Hvilka retande behag, hvilka yppiga former lät icke ana sig inom detta luftiga, genomskinliga tyg! Olyckligtvis ägde jag icke nog talang att våga bjuda opp henne till en dans. Ty den tiden gick det icke till som nu. Nu för tiden marcherar man i kontradansarna och rusar i galopaden, och blott man icke är lam, kan man draga sig ur spelet med heder. Då var det helt annat: salongdansen var en konst! man måste hafva förvärfvat en viss skicklighet för att kunna figurera i en kadrilj, se der hvarföre jag, som endast tagit ett dussin lektioner för Vestris, icke vågade försöka en dans med madame N. Om jag icke gjort denna uppoffring, skulle samlingen straffat min djerfhet; jag skulle gjort mig löjlig. Men hon, o, ni skulle sett henne på en bal, min vän! det var en nymf, det var Terpsychore, då hon dansade med Trenis; man steg opp på bänkarna för att så mycket bättre se henne och vid hvarje, figurå applåderade man som på operan. Hvilka sköna triumfer för den tidens qvinnor! Några dagar efter balen, då madame N. gifvit sitt förord för min kusin, gjorde jag henne en visit, för att aflägga min tacksamhet; den sköna satt i morgonklädning vid ett bord och dejeunerade. Jag öfvervar måltiden; man serverade madame N. med kotletter, pastej, en höna, och fick allt ypperligt tillredt med Bordeauxsås. Edra damer, edra snörlifsdockor skola uppgifva ett rop af förvåning. Och hurudana qvinnor hafven j väl nu för tiden! Säkert skulle edra elegantaste icke mycket ta sig ut i Dianas jagtkostym. Hvilken figur skulle väl under denna epok nutidens Pariserskor hafva gjort, dessa magra, spinkiga, bleka och ömtåliga varelser. För att följa modet, för att kläda sig i gaze transparente och kort tunik, hade våra sköna behof af en stark dbjeuner; de behöfde en stark helsa för att gå så der halfnakna, och trotsa väderlekens omvexlingar. Förundra er således icke öfver madame N:s dejeuner. — Jag var helt och hållet förälskad i msdame N.; men ehuru blygsamhet i dylika saker icke just ligger i min karakter, vågade jag likväl icke förklara mig. Jag vet icke hvilket fatalt öde alltid hindrat mig att göra denna charmanta qvinna en förklaring, och kanbända har hon aldrig gissat till min passion för henne. En dag då jag gjorde madame N. min visit för att gratulera henne för framgången af en pjes, hvars början hon författat, sammanträffade jag med flere personer, snillen och lärde, en tre fyra incrojabler och fem sex merveilleuser, hennes intimaste vänner, samt den inflytriserike, som icke vägrade henne något. Vår samling var charmant, den mest älskvärda glädje herrskade i vår konversation, då, jag vet icke af hvad orsak, den snflytelserike, som kanhända hade rättighet att vara jaloux, tog värdinnan afsides och talade något sak ta och lifligt, hvilket man bestämdt kunde märka var inspireradt af en illa maskerad vrede. Tvifvelsutan för att undandraga sig nödvändigheten attafge ett svar, tog madame N. sitt parti och fick en nerfattack. Under Direktoriets tid hade nerfattackerna efterträdt vapörer, migrän och dåningar. Detta var en fördel, hvarför vår tids starka qvinnor hade att tacka sin rika organisation. Hela deras öfverlägsenhet uppenbarade sig under nervattackerna. För svaga, bräckliga qvinnor äro vapörerna, som tvinga dem att spela en odräglig roll, och dåningar som fordra blekhet, tystnad och orörlighet. För de stolta och briljanta skönheterna under Direktoriets epok voro nerfattackerna nödvändiga, hvilka lemnade kinderna deras lifliga färg och tillåta de sköna att öfverlemna sig åt hela makten afsin skakning. Förstår ni hvad en skön qvinna kan uträtta genom väl använda nerfattacker och huru nödvändig och gynnsam denna öfning är lär koketteriet? Allt hvad jag kan säga er är, att sedan jag sett denna nerfattack, blef min kärlek för madame N. mera häflig än någonsin.