ka inom slottsoch krigsrätternas gebiet, sam att, i vissa fall, lag och domstolar äro för med borgaren döda ting, då ingen lefvande och väl görande ande vakar öfver dem alla. Man skal i det utslag och den dertill hörande reservation, vi här nedan meddela, se de juridiska skrupierna öfva sin vanliga friktion mot hvarandra, utan att den ena meningens seger mel än den andras skulle bereda någon garanti mot det ailmänna onda, som här i ett speciellt fall öfverklagas. I en högre instans och 1 de flera andra, med det ifrågavarande gemenskap ägande, målen skall detta skrupulösa spel förnyas, och när ändtligen, efter förut gilfna bestämmelser, hela dramat slutar, har man fätt upplösningen — på en bisak, en episod, tillräckligt lång och tråkig för att, om möjligt, betaga oss all lust att återvända till hufvudintrigen. Men äfven denna episod hör till hufvudsaken; i dess anläggning, dess utveckling och slutliga upplösning, röjer sig — de synliga personerne må göra sin sak huru skickligt och ärligt som helst — fingret af den hand, som håller trådarne till hufvudhandlingen, och man bör derföre följa den till slut. Ur denna synpunkt äga protokollerne i de pågående och tilltänkte undersökningarne, angående de militära sommarexcesserna, ett serskildt intresse, och vi meddela här en akt af dem, nemligen först pluralitetens af Slottsrätten! decision och sedan minoritetens serskilda mening: — -— — — — Y — r coch beträffande först Källaremästaren Hallings hos Öfverståthållareembetet för Polisärenden gjorde angifvelse, så enär Halling nedlagt all talan i målet, och öfrige vederbörande ej haft något att deremot erinra, pröfvar ock Kongl. Slotts-rätten skäligt låta dervid bero. Hvad åter angår Landtbrukaren Mengels förda talan, så och då Mengel sig på kallelse ej infunnit att densamma vid domstol utföra och bevaka, finner Kongl. Slottsrätten, det hans frånvaro ej kan hindra målets afgörande i öfrigt; ägande Mengel, derest han sig så befogad finner, att serskildt ilaga ordning sin talan utföra, bäst han gitter. Vidkommande nu artisten Rossbachs angifvelse, att han blifvit af en man, tillhörande de Thorsdagen den 30:de sistlidne Augusti på aftonen tjenst.görande patruller af Kongl. Lifregements dragonkorps öfverfallen och medelst sabelhugg tillfogad de uti Assessoren af Grubbens attest uppräknade sår och skador; så alldenstund samtliga det till berörde patruller hörande manskap bestridt, det någon bland dem Rossbach misshandlat eller hade sig något om händelsen bekant, samt, oaktadt verkligheten af Rossbach tillfogadt våld blifvit, genom flere vittnens sammanstämmande utsago, satt utom all fråga, bevisning likväl icke förekommit till ådagaläggande af hvilken eller hvilka bland manskapet våldet föröfvats, fördenskull anser Kongl. Slottsrätten brottmålsansvar ej kunna någon af berörde manskap ådömas; men emedan, vid jemförande af hvad befälhafvarne för ifrågavarande patruiler, Löjtnanten von Printzencreutz och Qvartermästaren Möllerop, rörande patrullernas framoch återmarcher samt de platser, hvarest uppehåll skett, uppgifvit, med hvad de afhörde vittnena intygat, Kongl. Slottsrärten anser det vara fullt ådagalagdt och styrkt, att den dragon, som, enligt Rossbachs angifvelse, honom förföljt och misshandlat, tillhört den af Löjtnanten von Printzencreutz anförda patruli, samt, vid sådant förhållande och då den brottslige, enligt hvad ofvan utredt är, i anseende till samtlige manskapets förnekande af all kännedom om händelsen, ej kunnat upptäckas, Kongl. Slottsrätten anser stadgandet i 42 kap. 10 Kongl. Krigsartiklarne den 31 Mars 4798, huru förhållas skall, då skada af krigsman under tåg förorsakas, utan att gerningsmannen blir känd, vara, i afseende på skadeersättning, äfven hit tillämpligt;ty ålägger Konegl. Slottsrätten hela denna trupp, bestående af korporalen JM 404 Sköld samt dragonerne MM 7 Sandberg, AM 24 Palm, MM 44 Hargfelt, MM 53 Elg, Je 65 Rask, AM 66 Hurtig, MM 93 Eklund och M 95 Rickberg, att gemensamt till Artisten Rossbach, för hans lidande, sveda och värk, läkarelön, för störde och skadade kläder, tidspillan och rättegångsutgifter, utgifva ett skäligen nedsatt och jemkadt belopp af tillsammans etthundrade riksdaler Beako. Slutligen hvad beträffar Aktors och Rossbachs emot Löjtnanten von Printzencreutz enskildt framställda ansvars) och ersättningspåståenden, finner Kongl. Slottsrätten, med stöd af 44 kap. 14 i Kongl. Krigsartiklarne, jemförd med Kongl. Brefvet den 143 Juli 4796, sig ej kunna målet i denna del till pröfning upptaga, utan äga vederbörande, derest de sig så befogade finna, att sin talan emot bemälte Löjtnant vid vederbörlig domstol instämma och utföra; blifvande af denna sakens utgång en följd, att Ryttmästaren von Troils å manskapets vägnar gjorda påstående om ersättning af Rosshach för deras inställande hos Kongl. Slottsrätten, enligt en af Löjtnanten von Printzencreutz ingifven räkning, lemnas utan allt afseende., ) Som vi icke förut meddelat någon underrättalca am viddan af altare Nåstånanda få vi till.