ka inom slotts- och krigsrätternas gebiet, sam
att, i vissa fall, lag och domstolar äro för med
borgaren döda ting, då ingen lefvande och väl
görande ande vakar öfver dem alla. Man skal
i det utslag och den dertill hörande reserva-
tion, vi här nedan meddela, se de juridiska
skrupierna öfva sin vanliga friktion mot hvar-
andra, utan att den ena meningens seger mel
än den andras skulle bereda någon garanti mot
det ailmänna onda, som här i ett speciellt
fall öfverklagas. I en högre instans och 1
de flera andra, med det ifrågavarande gemen-
skap ägande, målen skall detta skrupulösa spel
förnyas, och när ändtligen, efter förut gilfna be-
stämmelser, hela dramat slutar, har man fätt
upplösningen — på en bisak, en episod, tillräck-
ligt lång och tråkig för att, om möjligt, betaga
oss all lust att återvända till hufvudintrigen.
Men äfven denna episod hör till hufvudsaken;
i dess anläggning, dess utveckling och slutliga
upplösning, röjer sig — de synliga personerne
må göra sin sak huru skickligt och ärligt som
helst — fingret af den hand, som håller trå-
darne till hufvudhandlingen, och man bör der-
före följa den till slut. Ur denna synpunkt ä-
ga protokollerne i de pågående och tilltänkte
undersökningarne, angående de militära sommar-
excesserna, ett serskildt intresse, och vi med-
dela här en akt af dem, nemligen först plura-
litetens af Slottsrätten! decision och sedan mi-
noritetens serskilda mening:
— -— — — — Y —
r
coch beträffande först Källaremästaren Hallings
hos Öfverståthållareembetet för Polisärenden gjor-
de angifvelse, så enär Halling nedlagt all talan i
målet, och öfrige vederbörande ej haft något att
deremot erinra, pröfvar ock Kongl. Slotts-rätten
skäligt låta dervid bero.
Hvad åter angår Landtbrukaren Mengels förda
talan, så och då Mengel sig på kallelse ej infun-
nit att densamma vid domstol utföra och bevaka,
finner Kongl. Slottsrätten, det hans frånvaro ej kan
hindra målets afgörande i öfrigt; ägande Mengel,
derest han sig så befogad finner, att serskildt ila-
ga ordning sin talan utföra, bäst han gitter.
Vidkommande nu artisten Rossbachs angifvelse,
att han blifvit af en man, tillhörande de Thorsda-
gen den 30:de sistlidne Augusti på aftonen tjenst-
.görande patruller af Kongl. Lifregements dragon-
korps öfverfallen och medelst sabelhugg tillfogad de
uti Assessoren af Grubbens attest uppräknade sår
och skador; så alldenstund samtliga det till berör-
de patruller hörande manskap bestridt, det någon
bland dem Rossbach misshandlat eller hade sig nå-
got om händelsen bekant, samt, oaktadt verklighe-
ten af Rossbach tillfogadt våld blifvit, genom flere
vittnens sammanstämmande utsago, satt utom all
fråga, bevisning likväl icke förekommit till ådaga-
läggande af hvilken eller hvilka bland manskapet
våldet föröfvats, fördenskull anser Kongl. Slottsrät-
ten brottmålsansvar ej kunna någon af berörde
manskap ådömas; men emedan, vid jemförande af
hvad befälhafvarne för ifrågavarande patruiler,
Löjtnanten von Printzencreutz och Qvartermästa-
ren Möllerop, rörande patrullernas fram- och åter-
marcher samt de platser, hvarest uppehåll skett,
uppgifvit, med hvad de afhörde vittnena intygat,
Kongl. Slottsrärten anser det vara fullt ådagalagdt
och styrkt, att den dragon, som, enligt Rossbachs
angifvelse, honom förföljt och misshandlat, tillhört
den af Löjtnanten von Printzencreutz anförda pa-
truli, samt, vid sådant förhållande och då den
brottslige, enligt hvad ofvan utredt är, i anseende
till samtlige manskapets förnekande af all känne-
dom om händelsen, ej kunnat upptäckas, Kongl.
Slottsrätten anser stadgandet i 42 kap. 10 Kongl.
Krigsartiklarne den 31 Mars 4798, huru förhållas
skall, då skada af krigsman under tåg förorsakas,
utan att gerningsmannen blir känd, vara, i afseende
på skadeersättning, äfven hit tillämpligt;ty ålägger
Konegl. Slottsrätten hela denna trupp, bestående af
korporalen JM 404 Sköld samt dragonerne MM 7
Sandberg, AM 24 Palm, MM 44 Hargfelt, MM 53 Elg,
Je 65 Rask, AM 66 Hurtig, MM 93 Eklund och M 95
Rickberg, att gemensamt till Artisten Rossbach,
för hans lidande, sveda och värk, läkarelön, för
störde och skadade kläder, tidspillan och rätte-
gångsutgifter, utgifva ett skäligen nedsatt och jem-
kadt belopp af tillsammans etthundrade riksdaler
Beako.
Slutligen hvad beträffar Aktors och Rossbachs e-
mot Löjtnanten von Printzencreutz enskildt fram-
ställda ansvars- ) och ersättningspåståenden, fin-
ner Kongl. Slottsrätten, med stöd af 44 kap. 14
i Kongl. Krigsartiklarne, jemförd med Kongl. Bref-
vet den 143 Juli 4796, sig ej kunna målet i denna
del till pröfning upptaga, utan äga vederbörande,
derest de sig så befogade finna, att sin talan emot
bemälte Löjtnant vid vederbörlig domstol instäm-
ma och utföra; blifvande af denna sakens utgång
en följd, att Ryttmästaren von Troils å manskapets
vägnar gjorda påstående om ersättning af Ross-
hach för deras inställande hos Kongl. Slottsrätten,
enligt en af Löjtnanten von Printzencreutz ingif-
ven räkning, lemnas utan allt afseende.,
) Som vi icke förut meddelat någon underrät-
talca am viddan af altare Nåstånanda få vi till.