FATTIGVÄRD.
I det ögonblick den för utarbetande al ett
I förslag till reglering af rikets fattigvård utsed-
da kommitt samlas, erhålla alla officiella för-
I handlingar rörande denna angelägenhet, ett
högre intresse, och kunna hos allmänheten på-
Jräkna en uppmärksamhet, som de måhända ge-
nom sig sjelfva och under andra omständighe-
TIter icke förmått tillvinna sig. Bland dessa haf-
Ilva vi till en början utvalt ett i kammarkolle-
gium och af dess president Hr Frih. Ceder-
ström afgifvet yttrande, märkligt dels för en viss
riksdagstaktik och konsten att vända ständernas
beslut mot dem sjelfva till inskränkning i de-
ras rätt, och dels för en viss raskhet
som tilltror sig att med några få raders
tillägg till en viss knapphändig kungörelse reg-
lera de minga civila, kriminella och admini-
strativa frågor, som ingrediera i en af samhäl-
lets vigtigaste angelägenheter, en lag för fattig-
vården.
Kammarkollegrum hade nemligen, genom re-
miss af den 30 Juni 185353, undfåttregeringens
befallning att inkomma med utlåtande angåen-
de Rikets Ständers den 9 Maj samma år till
regeringen ingifna anhållan om en allmän för-
fattnings utfärdande, i afseende på fattige per-
soners underhåll af de församlingar, der de sed-
nast :varit mantals- och skattskrifna, samt vil-
koren för sådana personers inflyttning i andra
församlingar. Vid öfverläggningen om detta ut-
låtande väekte Hr presidenten fråga om, huru-
vida kollegium borde inskränka sin åtgärdtill blott
ett utlåtande eller om det borde gå något längre
och upptaga fattigvårdsfrågan i allmänhet, samt
aflemna ett nytt förslag till allmän författning
för fattigvården i riket. Sedan olika meningar
härom uppstått, aflemnade Hr Presidenten, som
bestämde sig för det sednare alternativet, föl-
jande i sammandrag intagne yttrande, jemte ett
dertill hörande förslag, intaget in extenso.
Till en början ansåg Hr Presidenten nödigt
att utreda huruvida fattigförsörjningen efter nu
gällande författningar står i strid med de ge-
nom 4809 års statsskick bestämda medborger-
liga rättigheter. I afseende härpå fann Hr Pre-
sidenten: först att 4809 års ständer, som för-
klarat hvarje Svensk medborgare berättigad att
besitta fast egendom och idka all borgerlig nä-
ring emot åtagande af deremot svarande bor-
gerlig tunga, och hånfört allmänna fattigvården
till de skyldigheter, hvilka medgifva förbindan-
de föreskrifter till allmänt iaktagande och ge-
mensamt syftemål, funnit fattigvården tarfva en
närmare öfversigt och allmännare granskning
och derföre i skrifvelse af den 24 November
4809 anhållit, dels att en kommitte måtte ned-
sättas för att till den nästföljande riksdagen ut-
arbeta förslag till en för hela riket allmän och
efter särskilda orter lämpad fattigvård, dels att
Kongl Maj:t intill dess ville vidtaga nödvändi-
ga och nyttiga provisoriska anstalter; för det
andra, att Kongl: Maj:t, med anledning af nyss-
nämnde ständernas anhållan, d. 34 Aug. 1810
begärt de då församlade ständernas utlåtande,
huruvida icke skyldigheten att försörja de fat-
tige ålåge hvar och en, som sjelf icke är i be-
hof af andras hjelp, samt om icke de beslut, af
städer och församlingar om afgifter till de fat-
tiga, som af pluraliteten fattas och af Kongl.
Maj:t pröfvas och gillas, vore förbindande för
dem, som, ehuru offentligen kallade, varit från-
varande, eller till beslutet nekat, äfvensom för
dem, hvilka sedermera till församlingen inflyt-
tade, samt att Kongl. Maj;t, sedan ständerna
härtill jakat, meddelat detta till efterrättelse,