Red. af Wermlands tidning säger sig afrår landet hafva fått en insänd artikel, som är a! ett ganska lustbart innehåll; det är någon a bröderne i den politiska tron, som komplimenterar både Wermlands och Carlstads tidningar (den f. d. såkallade Blackan) för deras goda anda, samt uppmanar dem att fortfarande hålla stånd mot terroristerna i hufvudstaden. Se här ett stycke af detta insända opus: aDen lovala riktning man trott sig finna uti provinsens båda tidningars politiska åsigter, är af er god betydelse, och vittnar om kännedomen af mängdens tankar i den delen. Att Carlstads och Wermlands tidningar måtte under det nu ingångna året fortfara i samma goda anda, utan farhågor för följderna, är något som hvarje tänkande man önskar. Prenumeranter för båda tidningarne skola då icke saknas, bubbulitteraturen kunna hållas på afstånd, smaken för importerade finkelartiklar minskas och man måhända kunna ordna gemensamma försvaret på Kapten Lindebergs sätt, som igelkotten. Den ganska väl skrifna inledningen till Baron Palmstjernas uti Carlstads tidning införda tal är en kärkommen företeelse, som man här vill visa sig fullkomligen hafva uppfattat, under tillbudet att deltaga i den troligen pågående striden om principerna, med de sig så kallande liberala tidningarne. Tiden är sannerligen inne för någon hvar att taga bladet ifrån munnen, som man säger, och utt stäfja öfyermodet hos några vildsinta demagoser, så vida man icke vill dansa efter deras pipa, eller finna sig omgifven af vilseförda eller obeslutsamma menniskor, hvilka i massor böja sig under det odrägligaste ok, som den ena menniskan väl någonsin sökt lägga på den andra. Rabulism är ett för lindrigt uttryck på detta ofog; — nej till Terrorism har det redan öfvergått, och det grofvaste gäckeri med allt, hvad heligt och idelt är, visar nogsamt, hvars andas barn de äro, om vilja styra Sverige och genom en revolution förvandla dess Monarki till en Republik.