för honom. Han tror imedlertid, att denna kärlek
endast är egennytta, ty hon har ofta yttrat den
öfvertygelsen, att han vore mycket rik, hvilket
likväl, som man såger, beklagligtvis icke var
fallet.
Bland de konster, hon användt för att få till-
fälle att oroa och gräla med honom, har varit det,
att hon skickat till fruntimmer, i hvilkas hus Hr
G. umgåtts, personer, som helsat från honom och
begärt ett skriftligt svar på någon förfrågan eller
yttrad önskan. Dessa biljetter har hon bru-
tit och af de uttryck, hon deri funnit, tagit sig
anledning att förebrå honom något förtroligt för-
hållande till dem, och sålunda få ett nytt uppträde
af svartsjukt raseri. Nu fruktar Hr G., att hon
möjligtvis kan göra detsamma med Fru F., men
ber denna, i fall någon anmäler sig med en dy-
lik muntlig helsning från honom, hvarpå ett
skriftligt svar begäres, gifva det och deri inblan-
da några fraser af en ömmare ton. Fru N. skall
då icke försumma ett nytt utbrott, men hvilket då
kommer att bli det sista och skall bereda honom
ett tillfälle att bli henne qvitt för alltid. Han ber
likväl Fru N. att härom rädgöra med sin man, för
att ej på minsta sätt kompromettera sig sjelf, eller
göra honom den sorgen, att han skulje tillställa
något obehag inom en aktningsvärd familj.
Nämnde bref öfverlemnades öppet af Hr Ara-
gon, som dessutom hade uppdrag att tala med Fru
F. om hvad parti hon i denna sak kunde och bor-
de taga.
Inför Assisdomstolen, der processen förehafves,
inställde sig Hr Gisquet, åtföljd af sin advokat,
Hr rarquin, och Messagers ansvarige utgifvare,
Hr Brindeau, med sin sakförare, Hr Mauguin. Ef-
ter många formaliteter framställde Hr Parquin i
ett vidlyftigt tal anklagelsen och yrkade, att sva-
randen skulle muntligen utveckla de grunder, hvar-
på han stödde sina beskyllningar. Detta bestrid-
des af Messagers advokat. Generaladvokaten Hr
Plougoulm begärde nu sakens uppskjutande till en
bestämd termin, då tidningens utgifvare borde
skriftligen uppgifva dessa beskyllningar och de fak-
ta, hvarpå han stödde dem. Äfven detta bestrid-
de Hr Mauguin. Domstolen afträdde, och efter
en kort öfverläg gning förkastade hon båda påstå-
enderna samt beslöt, att målets behandling genast
skulle företagas.
Vi skola ej underlåta att meddela resultaterna af
denna rättegång, som med skäl ådragit sig allmänt
uppseende.