SOA I RULLA 2 AAA AKS MM RAR OS MARTA RA
MELLAN HERR ROSSBACH OCH
DRAGONPATRULLEN.
Slottsrätten har i dag afkunnat sitt utslag
målet emellan Artisten Rossbach och de fö
hans misshandlande den 30 Augusti, anklagad
al Lifregementets Dragonkorps. Som det e
kunnat urskiljas hvilken varit den verklig
brottslige så har ej eller någon viss kunna
ställas till ansvar, för den genom undersöknin.
gen vitsordade misshandlingen; men Hr Ross
bach har blifvit tilldömd en skadeersättning a!
400 Rdr Bko, som af patrullen samfäldt kom-
mer att utgöras. Rörande Löjtnanten Prin-
zencereutzs uppförande vid tillfället, har Slotts-
rätten icke ansett sig kompetent att döma, u-
tan i detta fall hänvist målet till Krigs-Hof-
Rätten.
Vi skole en annan dag meddela detta utslag
in extenso, och införa nu till en början såväl
Hr Rossbachs slutpåstående som Hr Ryttmä-
staren v. Troils förklaring; den sednare hafva
vi utmärkt med större stil emedan de jemfö-
relser Hr Troil anställt med händelsen vid Gu-
staf III:s mord m. fl., äro så roliga att de för-
tjena en serdeles uppmärksamhet. Kommenta-
rier tyckas de icke behöfva.
Er Rossbachs slutpåstående:
Ödmjukaste anförande!
Uti förevarande, den allmänna säkerheten och
min enskilde timliga välfärd rörande missgernings-
mål, har Kongl. SlottsRätten, genom dess beslut
den 22 innevarande månad, med ovanligt och ovän-
tadt vägrande till ett af mig namngifvet, veterligen
ojäfaktigt, troligen upplysande och åberopadt vitt-
nes hörande, ansett undersökningen icke dess min-
dre fullbordad och målet följaktligen noga utransa-
kadt, samt ålagt mig afgifva mitt slutpåstående.
Under förbehåll af min laglige rätt i följd af ge-
nast tillkännagifvyet missnöje med Kongl. SlottsRät-
tens berörde förfarande, men satt i nödvändighet
att för närvarande rätta mig derefter, får jag, in-
skränkande mig dessheldre till hvad angår ersätt-
ning och skadestånd, som utkräfjandet at straff sy-
nes mig lämpligast ligga inom området för den all-
männa kronoåklagarens Embetsåtgärd, i omförmäl-
de ändamål korteligen ödmjukast anföra: Det är
genom edsvurne vittnens och Läkares intyganden
lagligen utredt och bevist, att jag blifvit och huru jag
blifvit den 30 sistlidne Augusti om aftonen, här i
staden på öppne gator, ursinnigt öfverfallen, för-
följd, illa misshandlad, huggen och svårt sårad, samt
att denna grofva missgerning föröfvades af en man
bland de, efter uppgift, allenast Nio, som utgjort
den kommendering af Kongl. LifRegementets Dra-
gonKorps, hvilken, under Hr Löjtnanten von Prin-
zencreutzs befäl, då varit, såsom patrull, beordrad
tili skydd för allmän ordning och säkerhet. Det
gifves icke eus den aflägsnaste liknelse dertill, att
jag genom ett enda ord, än mindre gerning, föran-
ledt detta afskyväckande brott, tvertom måste mitt
fridälskande, alla slags äfventyr gerna undvikande,
lynne finnas uppenbarligen ådagalagdt i min öfver-
flödiga höflighet, då jag genom fråga till nämnde
Hr Befälhalfvare, om det var tillåtet att passera, i
helt onödigt underkastade mig hans välbehag, huru-
vida jag, på fridlyst väg, kunde få fortsätta min stilla
hemvandring.
Det bar således, oaktadt svårigheter, lyckats mig
att med lagligen gällande visshet offentligen visa,
att jag blifvit och är ett fullkomligt oskyldigt offer
för en, af besvuren pligt, pantsatt heder och godt
samvete, hejdlös våldsverkares öfvermod och raseri.
Föliderna deraf, i samma mån kännbara och be-
dröfliga, som de drabbat en man, hvilkens dagsar-
bete skall uppehålla honom, hustru och barn, hafva
varit: fem veckors sjukläger, under smärtsam sveda
och värk, i stället för arbetsförmåga; utgift för Lä-
karelön och läkemedel, i stället för inkomst och ar-
betsförtjenst; hinder, tidsspillan och, kostnader af
rättegång, i stället för lönande sysselsättning; och
ändtligeu det för mig ömmaste, en älskad makas,
ännu efter fyra månader, tärande, kanske till en
förtidig graf ledande, sjukdom, som skrämseln och
vinlig ömtålighet vid första anblicken af min så-
rade och blodiga gestalt henne ådragit.
Då det deremot icke lyckats mig, som kände in-
gen, aldrig förut sedt någon af den ifrågavarande
militärtruppen, att deribland upptäcka och öfver-
bevisa den sannskyldige förbrytaren, ett förhållan-
de, som lättare låter sig förklara och begripa, än
det förunderliga missödet, som, efter hvad jag för-
nummit, samma trupps Hr Befälhafvare lärer irå-
kat, att hvarken på stället hafva förmärkt något
af den annars, såsom det mig förekom, både syn-
och hörbara våldgerningen, samt manskapets rygg-
ning dervid utur sina leder, och, hvad det skulle
tyckas, icke omärkliga aflägsnande, eiler att seder-
mera, oaktadt det af militärisk esprit och disciplin på-
kallade bemödande, som Hr Befälhafvaren otvifvel-
aktigt med största sorgfällighet haft, få ringaste
spår af våldsverkaren; så blir, vid sådant förhållan-
de, enär den brottslige icke kunnat upptäckas, men
lagligen bevist blifvit, att någon af den ifrågava-
rande truppen saker är, mitt slutlige, på icke min-
dre den klaraste rättvisa och billighet, än Krigsla-
garnas uti 42 Kap. 40 8 af Kongl. Maj:ts Krigs-
antillan dan Få Marc 47500 hactän dt ankh far! o4t vt.