är, såsom vi vilje erinra oss, nu tredje gån gen inom kort tid, som läkareattester blilvi offentligen framdragna af den beskaffenhet, ai de absolut bestämma arten och graden af de vållande, som skulle läggas den anklagade ti last, samt såsom sådane af domaremakten åbe ropas. Det förra, eller läkarebetygets form kan och för sig sjelf vara likgiltig, blott be tyget tydligt utreder de medicinska orsakern till den skedda skadan; men att domaren åbe ropar ett sådant betyg, såsom absolut bin dande i fråga om arten eller graden af de handlande personens vållande, synes ingalund enligt med hans pligt att pröfva verkan af al bevisning, äfven den medicolegala. Sålunda, oc för att hålla oss vid här ifrågavarande kasus vill det synas, som den omtalade nervösa fe bern, äfven då dess verklighet icke ifrågasät tes, bevisar ganska litet för en accidentel elle tillfällig dödsorsak. Läkareattesten säger ut tryckligen, att pryglingen föranledt inflamma tion, inflammationen och brist på nödig läkare åtgärd gangren, och gangrenen, i förening mer en viss predisposition hos patienten, nervös röt feber, som slutligen medfört döden. Häraf sy. nes redan, att prygelstraffets svåra verkställig. het utgjort första, och försummad tidig läkarevård andra hufvudorsaken till Nordgrens död och frågan var således, hvad del den anklagade haft i dessa hufvudorsaker. Men gangren och, såsom Jläkarebetyget uttryckligen säger. adjupt liggande och vida, ända upp åt ryggen utbredd gangren, är äfven ensam och utan tillstöt af en nervös feber, i de flesta fall, isynnerhet hos svaga, enerverade personer, dödande, och derom, liksom om flera andra medicolegala fall, lär domaren icke vara okunnig, emedan hela utslaget i vissa frågor om våld å person då skulle bestämmas af läkaren, ej af domaren. Lindring i straffen tillhöra vår tid, och Hr Gjörloff, som under ransakningen blifvit befordrad från underlöjtnant till löjtnant, har helt och hållet utsigten för sig på högre ort; men bestämmelserna af brottet måste det oaktadt vara lika noggranna, derest icke proportionerna mellan förbrytelser och mellan de olika grader af skydd, personer under olika omständigheter böra njuta, skola rubbas. En sammanfattning af nu beskrifna mål ingifver likväl den föreställning, att våldet mot en persons lif blifvit lindrigare anseddt derföre, att denna person i lifstiden varit klen, svag och enerverad; och likväl är det just de svaga, som af lagen företrädesvis skyddas.