JMMOGCLS laHd NOJOT, ON CC CYlga EXCPCISer, fTe-
i krytmönstringar, manitger, som här mötte mitt
löga, hvar jag kom; men äfven landet, äfven de
menlösa landsvägarna, med deras otaliga dou-
ane- och vakthus, alla uppförda efter samma,
evinnerligen samma modell, den omaka skor-
stenen, dyt lilla utsprånget på ena sidan, de
tvenne trappstegen och de båda afvisarna utan-
för porten, egde någonting al denna militäriska
fystronomi; de i bolstervarssmak, hvitt och mörk-
blått, randade tullbommarna, vägvisarne och
brostolparna rappellerade ovilkorligt en släp-
mundering; det var en glädje att se hur till
och med allterna på ömse sidor om chaussten
öfverallt presenterade sig i ett slags uniform,
hur hvarenda poppel stod der, så ofvan som
nedan, efter ett för alla gemensamt mått, qvi-
stad och jemnad, styf i lifvet och slätskallad
som en rakad knekt, och paraderade, det arma
darrande bondbarnet, som om det varit i Hans
Majestäts Högstegen lustpark vid Sans-Souci.
Såsom ett bidrag till denna karakteristik hörer
jemväl, att mitt resesällskap i diligenserna,
hvilket hittills för det mesta bestått af besked-
ligt borgerligt folk, handlande och possessiona-
: här förvandlades till idel solbrända bussar
i
med halfalns knäfvelbårar och dito pipskägg,
ordensstumpar i knapphålet och kokard på mös-
san, samt rödhåriga herrar af jägeristaten med
bössa och väska och bredskyggig fillkaskett,
med en liten fogelfjäder på koketteri instucken i
uppslaget på ena sidan! Jaz behöfver icke sä-
ga er, om jag bland dessa goda män fick höra
några rodomontader i den djerfvare stilen och
lära mig hemligheterna af det äkta Tyska Potz-
Tausend-Donner-Wetter-språket! Detta sednare
var åtminstone en liten omvexling mot det
gamla oändliga aBisschen, och -aJawohl, och
sannerligen, mina arma öron hade storliga nå-
got nytt af nöden.
Lyckligtvis hade jag imedlertid sträfvat så
långt, att jag rättnu kunde taga hatten i hand
och bjuda farväl åt både aBisschena, aJawobhla
och aDonnerwettera Jag hade vid Dässeldorf
passerat Rhein, en temligen ansenlig flod, som
ni kanske någongång hört omtalas, jag tyckte
mig i inbillningen känna, allt tydligare för
hvart steg jag nu tog framåt, hur det pustade
emot mig fläktar af en helt annan luft, en
friare och friskare vind från den franska jor-
den, och redan i Aachen läste jag på matse-
deln hos crestaurantena i stället för ckalbsen-
Nieren-Bratena, aFilet de veau avec des pom-
mes de terre å la maitre dhötela. En regnig
och blåsig natt rullade jag i en tunglastad di-
ligens af från sistnämnde ort. Man hade om-
talat för mig de trakter, till hvilka jag ärnade
mig, såsom i allmänhet mycket jeimna och
flacka; den väg, jag nu befor, bar likväl ide-
ligen allt högre och högre uppåt; den ene tim-
man förgick efter den andra, alltid samma bac-
kel det ville icke taga slut. Jag började tro
att jag råkat stiga in i orätt diligens. Att öp-
pet och rakt fram fråga någon af mina med-
resande om förhållandet, förmodade jag, kan-
ske icke utan skäl, skulle förefalla en smula
både ömkligt och löjligt. Efter åtskilligt tve-
kande vände jag mig slutligen till min vis-å-
vis, en mycket språksam tysk munsjör, med
det bugtiga spörjsmålet: Ni stannar förmod-
ligen qvar i Lättichla aJawobl, ein bisschenla
— svarade den förträffliga mannen, och tilla-
de: — Donnerwetter! jag har ju der min
eTänichen! Jag var hugsvalad; resan gällde
således verkligen Lättich. Efter ytterligare nå-
gra långa timmar började också vägen omsider
luta åter utföre, och rätt som det var stjelpte
vi så hufvudstupa ner i en dal, djupt, djupt
ner och med samma fart in i en trång, mörk
stad, der oformliga fvåvånings-ommibusar, full-
målade med väldiga fransyska etiketter, para-
derande med långtungade jernflöjlar uppe på
taket, och med bjellreskramlande spann, på
Guds försyn svängde om hvarandra i de kro-
kiga och smala gatorna, och der vid mitt för-
sta steg ur diligensen en hel här af ungherrar
i blouser omringade mig och visade mig den
vänskapen att rifva ögonen ur hvarannan in-
bördes af idel jalousie att få ega mig. Mon-
sieur! skrek den ena; aMonsicur!c skrek den
andra. aSkall ni ha något hotell? Skall ni
ha någon hyrvagn? Demandez un hötel! De-
mandez un fiacre!a aCest par icilk drog mig
den ena i armen; anon, cest par icila ryckte
mig an annan i; raoackecLkärtet CcManssenr! ÅN
— W VX Mm tm VÄÄVÄYL mr nn — ALLA