med en pepparkaksfoliant under hvardera armen, oberäknadt i rockfickorna åtskilliga små duodeser och ännu mindre bytingar i cTaschenformata. De hade ju behandlat mig med så mycken enträgen ömhet, de kärälskliga sköna marknadsmamsellerna! Ni kan lätt föreställa er med hvilken saknad jag om qvällen lemnade denna förträffliga stad, der jag tyckte mig skola ha trifvits så väl, och jag blef verkligen halft om halft melankolisk, när jag åter satt vederbörligen instufvad i diligensen och hästarne ryckte till för att oåterkalleligen flyga af med mig, till ken annan marknada skall ni kanske säga. Jag svepte min trogna kapprock väl omkring mig, sköt mössan ner på ena örat, lutade mig tillsamman i vagnshörnet och lykte ögonen, för att ju förr desto heldre i sömnens hulda sköte finna tröst och hugsvalelse. Den förflutna dagens minnen började snart hålla marknad i min hjerna, bjuda ut pepparkakor, knäppa på harpa, voltigera på ett bord och rida karusell; jag försjönk i en hehaglig in re åskådning, döf och känslolös för hela verlden utomkring mig, jag hörde endast otydhgt min värda granne, en korpulent, hes och pustande hedersman, qväda till sin midt emot i vagnen placerade gemål, ett vindögt, långlagdt benrangel, med namnet Therese och doft af muskus: cHur mår du, min aThereschen? Min Thereschena, det drar väl inte på dig?a eThereschena, det är väl inte för varmt?a — Ah nej, — svarade frun — men jag har ein Bisschen hufvudvärk; och du, min Franschen?u — dÅh, jag har endast aein BisschenÄ tandvärk, min Thereschen. Härvid somnade jag mycket godt in. När jag åter vaknade, sken redan en ljummande morgonsol. in genom diligensfönsterna, vagnen hoppade på knaggliga gatstenar, och jag förnam ljudet af bölande kor. Förvånad stack jag hufvudet ut, för att ransaka terrängen, om vi voro i en stad eller i en ladugård. Vi voro i den vidtber:mda staden Osnabräck. Jag påminde mig, när jag såg den fromsinnta boskapen så der familiert gå omkring och beta längst efter husraderna, den bekanta historien om: salig professor Tranr, som till en gammal Fransysk språkmästare, den der beständigt glorifierade sig öfver att ha studerat i Oxford, en vacker dag ställde den oskyldiga frågan om han icke hade studerat äfven i — Osnabräck. Man plägar i allmänhet, tror jag, icke just anse för någonting så särdeles rekommenderande för en stad, att vid inträdet inom dess murar finna sig mottagen af dylika promenerande fyrfota innevånare, af oxar, qvigor, vädrar och borickor, och, jag erkänner det, för min egen del har jag af den sarkastiska cTelgevisan och likartade kaustika vaudeviller sedan gammalt blifvit förledd att, hvar jag ser något bölande eller grymtande ting gå och sola sig utanför ett rådhus, vara färdig till åtskilliga malitiösa kombinationer rörande den lofliga magistraten och det värda borgerskapet. Sådant är imedlertid mycket orätt, jag medger det lika öppet. Hvarföre skulle icke landet få till någon det följa oss genom staden? Det ligger i det der någonting bukoliskt obh patriarkaliskt, som rätt betraktadt är ofantligt älskvärdt, någonting från gamja testamentets lyckliga tider, då stadsmamsellerna stället för att om aftnarne gå på spektaklet, gingo att vattna sina får och kid vid brunnar och vattenbäckar. Hvad nu särskildt beträffar magistrat och borgmästare i Osnabräck, har jag sedermera genom åtskilliga tidningar erfarit, hurusom denne sistnämde herre verkligen är en ärans man, som har sina ideer för sig och nyligen genom en vis sjelfständig åtgärd gjort konung Ernst den kraftfulle litet omak. Om jag vetat det förut, hade staden visst, oaktadt de pinglande koskällorna, funnit nåd för mina ögon, — jag hade så när sagt öron, — och jag skulle icke då, såsom nu är fallet, Nn MU —— -X--T ru vs JJHHJJJHHHJHJHJHJHJHJJJHJJA SS mig så brådt om att lemna den lika hastigt som jag kom. Till hit hade jag af det här och der i småstäderna, köpingarne och byarna, i fönstret af någon sig så kallande bokhandel, i en värdshussal eller gästrummet vid en raststation, upphängda porträttet af en viss för detta orangestormästares ihåliga och fatala fysionomi egt en jemn påminnelse om att jag färdades genom länder, lyckliggjorda af Hans Högstförträffliga Majestät, nyssnämnde konung Ernst lan Lraftfillac dråänkhloa racamanta Taco in.