skor med krilpipsansigien, 1 hvita kortlivade
kjortlar, guld- och silfverbroderade bindmössor,
somliga betäckta med en ordentlig kalott af
guldplåt, och med en från nacken hängande
bred och lång guldgalon, — det är ett faktum
att de värda Myn-Frouwc i dylikt krimskrams
ofta ega nedlagdt ett icke obetydligt kapital
af dessa i handel och vandel så välkända full-
vigtiga dukater, — än, säger jag, var det en
sådan fiock, som förledde min med glasögon
väpnade nyfikenhet att föra mig in på någon
sidogata i den labyrintiska miniatyrstaden; än
var det en dubbel eller tredubbel kolonn
af arm i arm upptågande landtflickor och
gummor från det omgifvande Hannover-
ska gebitet, högtidsklädda i svart, somli-
ga likt nunnor inhölida i fotsida, kolsvar-
ta kåpor, och med svartkantade gula halmhat-
tar, än var det en dylik sluter linie, som, bäst
jag gick, armbågade tili mig och mekaniskt vän-
de min lekamen omkring för att hastigt och
lustigt följa med strömmen åt ett annat håll.
An var det en savojard med sitt lilla murmel-
djur, som lockade mig in i kretsen af gapande
åskådare, än en pajazzo med sina dinglande hvi-
ta armar och ett grimaserande kolsvart neger-
hufvud, som i något hörn roade sin publik på
bästa vis, stod på hufvudet och boppade kul-
lerbytta på ett litet bord, än en Tyroler i
spetsig hatt, grön tröja och kortbyxor, som in-
nanför diskea i sitt stånd på ett temligen obe-
gripligt tungomål höll de mest patetiska och
teatraliska tal öfver sina till salu utbredda handsk-
bundtar. Den förtrollande musiken af en har-
på drog mig inom tröskeln af ett till kaffehus
användt större stånd, sådana man anträffade för
hvart fjerde, femte steg, och der ett par rosen-
kindade sånggudinnor, några af dessa så senti-
mentalt och hanogsljuft diebäugelndec huldin-
nor, som af en mild försyn gåfvos att strö ro-
sor bland de myckna metafysiska tistlarna och
rationella kardborrarna för Tysklands ädla sö-
ner, skorrade till silfversträngarnes klang eroti-
ska qväden af avemodig välluste och oändliga
guturaler. Ljudet af en smattrande trumpet
ryckte mig åter åt ett motsatt håll, till en torg-
plats, helt och hållet upptagen af en mängd för
tillfället till den marknadsbesökande allmänhe-
tens förlustelse uppresta vippgungor och karu-
seller, hvar och en på det präktigaste sirad och
utmärkt med sin serskilda brokiga fana 1 top-
pen på en planterad hög standarstäng, en scen,
som, lifvad genom det eviga stojet och hojtan-
det af de på sina trädhästar kringsurrande ka-
rusellriddarne, och de hisnandes skrik, blandadt
med andras, mera modigas, skratt från de kors
och tvärs om hvarannan svängande gungorna,
eusam för sig utgjorde ett litet ganska pikant
askådespel i skådespelet, men hvarifrån jag
snart likaledes bortkallades åt ett tredje och
fjerde håll af ingenting mindre än sjelfva den
heliga familjenc och cMaxda 1 Friskyttenk, den
förra pusserad i vax wefter naturen och upp-
ställd i ett skjul, föga bättre än en krubbaq,
utanför hvilket en ofantlig hvit lärftsskylt med
gigantiska svarta bokstäfver i ett bibliskt och
rörande språk talade till ens kristliga sympati-
er och insinuerade det verkligen billiga inträ-
despriset af några ergiga aGrote,c den sednare
i stilen af dekorationsmålning, med rynkade ö-
gonbryn och armarna stödda mot bössan, före-
ställd på en stor skärm af spänd väf, hvilken
tungsammeligen fördes upp och ner för mark-
nadsgatorna och uppställdes än här än der till
allmänt åskådande, under det ett gammalt po-
sitiv, gömdt bakom, gnolade Vi bundit hop din
bröllopskrans och lär i jordens jemmerdala.
Men det fanns ock någonting mer än allt det-
ta, någonting som wqock till slutet drog mig
mäktigt bort från både negrer, murmeldjur,
vippgungor och positiver, ja från sjelfva jung-
fru Maria och de rosenkindade vid harpan; ni
gissar redan hvad jag menar!... Pepparkakor-
na! O, jag minns dem ännu som i går, dessa
under bland kakor, finbageriets djerfvaste tan-
ka, det sublimas och det smakfullas så lyckade
koalition, der de, tunga och ofantliga, om icke
alldeles som TMTliadens bekanta gränsestenar, åt-
minstone som en ordentlig kakelugnsflisa, lågo
i djerf arkikektur upptornade på diskarna i si-
na stånd! Huru förföriska med sina hvita mand-
lar i kokett oordning instuckna i den pösande
degen! Huru gratiösa med sina amalerischec
pressningar, sina tuppar, sina blomstergirlander,
sina brinnande hiertan! Men fördolda bakom