bomärken till underskrift. Att skrifva har förs fram i de sednaste tiderna blilvit en mera ut bredd konst (ehuru de enskildte, som skrefv förr i verlden, öfverhufvud hade en vackrar och ordentligare stil, än man nu träffar). Språk undervisningen var länge uteslutande latinsh emedan modersmålet icke ansågs behöfva lä ras, och något främmande sprak, utom latin sällan förekom i böcker för den stora allmän heten. Kyrkans vetenskap lästes på latin, oci gör så ännu, der det skall vara rätt bevänd!t Svenska historien bibringades långt in emo sextonhundratalets slut på latin. Endast sven ska lagen bibehöll sig på den renaste svenska ) men ett antal förordningar öfver särskildta äm. nen (t. ex. Carl XI:s krigsartiklar) visa en bru ten rotvälska af förderfvad tysk-fransk-svenska Soldaterne exereerades aldrig med latinska kom: mandoord; och detta torde väl vara en af hufvud: orsakerna, hvarföre latinet i längden ej kunde bibehålla sig såsom universalt bildningsmedel utan miste gilva vika för modersmålet. Härmed var utgångspunkten för undervisningsverkets emancipation ifrån kyrkan gifven. Om de! var väl eller illa, denna stridsfråga skola vi framdeles särskildt upptaga. Ifrån dessa allmänna betraktelser öfver boktryckerikonstens verkan, Folkuppfostran, och de tre olika slags reformationerna, jemte deras hufvudsakliga litteraturgrenar, skola vi i det följande öfvergå Wtll svenska undervisningsväsendets närvarande beskaffenhet, och dervid särskildt skärskåda det ännu existerande äldre, samt huru ett nyare, deremot, i sin uppkomst visar sig. Till det förra höra våra akademier, gymnasier och allmänna, för längesedan stiltade skolor; till de sednare den med allmänna medel stiftade Nya Elementarskolan i Stockholm och den af enskilde grundlagda Hillska skolan på Barnängen. Då dessa tvenne skolinrättningar numera icke längre kunna räknas bland fantastiska luftslott, utan genom vjäfaktiga prof visat sig vara af praktiskt värde, förtjena de också tagas i betraktande för deras möjliga inverkan på rikets undervisningsverk i det hela; och samtiden erkänner, att de personer, som genomdrifvit företagen, Hrr Wallin, Hartmansdorff, Lefrån, Tannström i den ena, samt Wrede, Björling m. fl. i den andra inrättningen, härigenom på ett utmärkt sätt arbetat i den nya tidens mening, samt förr eller sednare skola skörda den tacksamhet de härföre förtjena. Då man vet och besinnar alla de otroliga svårigheter, som hvarje nytl företag i Sverige har att bekämpa, är det ock tillbörligt att påminna sig den uppmuntran de nya skolverken tid efter annan vunnit genom Kronprinsens ej sällan inträffade närvaro vid examina och terminsafslutningar.