ver sig ryktet om alt vara et panilt ula
afgrunden. Det välgörande gick fram änd:
oaktadt alla hinder och rop ifrån deras sid:
som påstodo att menskligheten skulie blfyv
upprorisk och sönderslita sig sjelf inbördes,
samma mån som den åtnjöt bildningens gudom
liga skänk. De förutspådda fördertiliga följder
na uteblefvo; men makten vek dock derigenon
su smaningom bort ifrån ett lastbart och råt
presterskap, våldet inskränktes hos tyranniski
herrskareslägter, och sjelfva 46- och 1700-ia
lets furstar begynte slutligen finna angeläget
att rådfråga sina underlydandes opinioner, all
som de började blygas för att tala om sin:
nationers väl, när de togo åtgärder till samma
nationers förtryck eiler utsugande, och da de
tiliställde krig för sina familjers enskilda in-
tressen, dem de förut oklandradt kallat sind
fulks intressen. Att boktryckerikonsten, jemte
su mycket godt, äfven, sasom allt jordiskt,
skulle medföra något ondt — möjligheten al
villfareisers snabbare spridande — det kan
ingen neka. Det var klart, att de, som under
hvarjehanda täckmantlar ville försvara det fai-
ska och nedriga, också skulle kunna trycka
sina afhandlingar, författade i denna anda. Så
fick bokpressen arbeta för maktens missbruk,
likasom för den sanna frihetens läror. Mun-
karne skrefvo och tryckte, lika så väl som Lu-
ther och hans anhängare. Och då den reli-
slösa reformationen siutat sin segerkamp, för
att derefter låta den politiska begynna, äfven
da måste väl boktryckerierna lemna sina stilar
till tjenst åt dem, som fanatiskt ville sätta
läror i omlopp till förman för de privilegie-
rade klasserna, och till utspridande af vanryk-
ten om slöddret, folket. Likväl vet hvar och
en af historien med huru olika framgång detta
skett. Verlden har icke förlorat på, att vissa
korporationer och personer fingo trycka och i
ljuset bringa sina hjertans tankar. Men desse
begrepo icke sjeifve, att det värsta som kunde
hända dem, var att få göra sig sjelfva kände.
Under alla de strider, som härigenom upp-
kommo, skulle naturhgtvis pressen olika be-
dömas. Det verkligen goda, som den tillförde
menniskorna i massa, skulle benämnas subver-
stoet och förderiligt af alla dem, som så små-
ningom subverterades, öfverändakastades; och
det blef händelsen med den ena ensidiga och
egoistiska korporationen efter den andra. Or-
det hade alltid varit en stor makt, en logo-
krati, äfven så länge det blott talades: nu, då
det både talades och i tryck utspreds, blef
denna makt fruktansvärdt förfärlig och nästan
oemotständlig. Ty en talare är blolt ett enda
exemplar af imenniska: om man bemäktigar sig
detta menniskoexemplar, och på något sätt gör
dess: stämma ohörd, så har man besegrat den
makt, anden genom dess stämma kunde utöfva.
Men om denna ena person skrifver, och det
han skrifver tryckes och sprides, så är hans
mun förvandlad till så många tusende som han !
behagat, hvilka tala för ala som kunna läsa,
och från många hundrade olika ställen. Huru
skulle man kunna tilistoppa så många munnar?
Man sökte upp böckerna och brände dem på
bal. Men om likväl under hela detta inqvisi-
tionsarbete blott ett enda exemplar öfversågs I
eller icke upptäcktes, så kunde när som helst!
detta exemplar ånvo förvandlas till så många
tusende någon boktryckare behagade. Man j
finner väl slutligen, att en sådan hydra kan
ingen utrota: efter halshuggningen uppväxa
nya hufvuden utan tal. Emot ljuset gifves
neimligen ingen hjelp. Blott emot missbruken
finnes en sådan: och den består deruti, att göra
menniskorna i massa så goda och upplysta, att
de förakta och förkasta hvarje pressens pro-
duit, som genom eiakhet eller lögn kunde
skada. Att undertrycka är intet medel emot
boktryckeriernas gifter; men att förakta, det
förslår. Saken är likväl den, att, oaktadt alla
försök, är det ingenting som till sluts föraktas,
lemnas oläst och overksamt, annat än allenast
set ifs sjelf föraktliga. Härpå hänger allt.
Emot boktryckeri-uppfinningens alster förslår
kvarie yttre makt i längden icke det rin-
gaste, om den icke will menniskornas bä-
sta; ty huru litet ingvisitoriska bokförföljel-
ser uträttat, hafva vi sedan århundraden sett,
anh föraltatoe häfotaänsee dan anda ctaprla Sv ova
MU —— — ——--—--—-— en