De Broen var, som redan blifvit sagdt, mera ak-
tör än sångare, och dramen hans rätta plats. Bland
hans hufvudroiter nämnes Stolpe i Siri Brahe.
Allt var hos honom natur, ingenting konst elier
öfverläggning. Vid repetitionerna försattes han,
af sin inneboende värma, genast i rollens ka-
rakter, och att se honom repetera, var vanligen
detsamma som att se en ypperlig teatralisk före-
ställning. Sedan den stenborgska teatern blifvit
inköpt af den kongliga, men hufvudstaden tycktes
kunna behöfva någon mer skådeplats än denna,
erhöll De Broen privilegium på en tealers inrät-
tande på Djurgården, hvilken blef färdig år 1804,
men der ägaren i början icke sjelf fick visa sig.
Han erhöll likväl sedermera äfven denna tillåtelse,
och en derstädes gilven pjes, Skrifpulpeten, utför-
des af honom och hans sju barn. De Brocn afied
kort efter sin teaters inrättande, icke 50 år gam-
mal.a
kondmidkt LeR————n
Rättelse. I gårdagsbladet, 3 sidan, 4 sp., 43
raden, står: trwrmningens vilda, ridderliga larm,
äs: lurneringens etc.
NOR Ne RRD TEEN SR ENT EE ER OA