De Broen var, som redan blifvit sagdt, mera aktör än sångare, och dramen hans rätta plats. Bland hans hufvudroiter nämnes Stolpe i Siri Brahe. Allt var hos honom natur, ingenting konst elier öfverläggning. Vid repetitionerna försattes han, af sin inneboende värma, genast i rollens karakter, och att se honom repetera, var vanligen detsamma som att se en ypperlig teatralisk föreställning. Sedan den stenborgska teatern blifvit inköpt af den kongliga, men hufvudstaden tycktes kunna behöfva någon mer skådeplats än denna, erhöll De Broen privilegium på en tealers inrättande på Djurgården, hvilken blef färdig år 1804, men der ägaren i början icke sjelf fick visa sig. Han erhöll likväl sedermera äfven denna tillåtelse, och en derstädes gilven pjes, Skrifpulpeten, utfördes af honom och hans sju barn. De Brocn afied kort efter sin teaters inrättande, icke 50 år gammal.a kondmidkt LeR————n Rättelse. I gårdagsbladet, 3 sidan, 4 sp., 43 raden, står: trwrmningens vilda, ridderliga larm, äs: lurneringens etc. NOR Ne RRD TEEN SR ENT EE ER OA