hän, att vi skulle cbeifra tjufnaden, men låta tju! ven gå oantastada, hvilket många tyckas mena me deras idkeliga ropande på skiljandet emellan per son och sak.a Samma blad innehåller följande öfversigt a ställningen i Carlskrona för ögonblicket: aTillsvidare-systemet står på sätt och vis äfver inom vår ort i full blomma. För några veckor se dan reste Lärets Höfdirg till hufvudstaden, och v äro således fills vidare utan landshöfding; unde tiden har Landssekreteraren besvärats af en svå långvarig sjukdom, och Lendshöfdinge-embetet ha således tills vidare varit så till sägandes utan båd aHoved och Halew; nu hafva vi dock, emedan or dinarie Landssekreterarens sjukdom fortfar, fåt en annan Landssekreterare, nb. tills vidare. Fö några månader sådan förrättades val till Jusuvitie borgmästare, men någon utnämning har tills vidar icke afhörts, och då Politie-borgmästaren äfver nägon tid varit sjuk, voro vi således tills vidave utar någon ordinarie borgmästare; vi kunde dock icke annat förmärka, än att både justitian och politie likväl gingo sin vanliga gång — tills vidare. Vi dare hafva vi i närvarande ögonblick en kämners: preses, en pastor i stadsförsamlingen, en d:o i ty ska törsamlingen, en stadsläkare, en domare i Öströ härad, en d:o i Medelstads — alla tills vidare, Afven åinom flottan befinnes, att chefen för mekaniska departementet är tillförordnad tills vidare, oct att tygmästaren redan länge tills vidare varit varfschef, samt någon annan fitls eidare bestridt tygmä staretjensten. Skulle nu, som man förmodar, under Hans Maj:ts frånvaro i Norge, en annan varfschef blifv autnämnd, mäste dock, enl. den för Regeringen utfärdade Instruktionen, äfven detta blot ske — Lills vidare. Och kanske tycker nu läsaren som vi, att detta kan vara nog tills vidare. — RA — Ånnu ett ord och ett förslag till afhjelpaade af theaterns financiella ohestånd. Red. har öfver detta ämne fått emottaga en insänd artikel, som i sin syftning förekommit oss så förnuftig, att vi med nöje lemna en plats åt dess innehåll, sedan vi i anseende till det knappa utrymmet för andra ämnen, nägot sarmmandragit densamma: aDet är bekant, atten commite blifvit nedsatt för att granska det förslag Theaterdirektionen funnit för gotdtjatt afgifva till den Kongl Fheaterns reorganisation i ekonomiskt afseende, att den hufvudsakliga principen i detta förslag lärer, efter hvad Ins. tillförlitligt hört uppgifvas, vara den, att så mycket sig göra låter, nedsätta och afknappa på de under teatern iydande personers löneförmåner ) Det är isynnerhet tillämpningen af denna princip i afseende å de så kallade fiiteller tjenstgöringspenningarna, som väckt insändarens, likasom tvifvelsutan många andras, stora förvåning. Direktionen lärer nemligen, såsom det påstås, på fullt allvar ämna föreslå, att denna uppgifts titel helt och hållet skall afskafjas. Ett oblidt öde tyckes i sanning hvila öfver Theaterstyrelsen, i allt hvad den företager sig och beslutar. siAtt Theatern under några år alltmer råkar i skuld, kommer naturligtvis af det enkla skäl, att dess inkomstoch utgiltssummor icke svarat emot hvarandra. För att jemna detta gifvas naturligtvis tvänne utvägar, antingen att minska utgifterna eller föröka inkomsterna. Det är den förra utvägen Dir. ansett för den tjenligaste. Ins. deremot tror. att den sednare hufvudsakligen bordt eftersträfvas. Det är en känd regel, Ck den som vill hafva dugliga tjenare, måste hetala dem derefter. Om Dir. under billigheten nedsätter och förknappar på suiectternas längesedan faststälda och medgifna löneförmåner, under det deras talanger alltjemt utveckila sig, kanske också deras behof ökas, så måsie ju nödvändigt missnöje och olust att med allt nit uppfylla sina skyldigheter derigenom uppkomma. Och dessutom hvad händer? En vacker dag får en af vära bästa och oumbärligaste artister ett fördelaktigare engagement, hvem kan väl då förtänka honom, om han utan tvekan antager detsamma? Det kunde sålunda hända, att Dir. måste se sig öfvergifyven utaf den ena efter den andra af sina utmärktaste sujetter, Skulle man detta oaktadt antaga, att en nedsättning af teaterpersonaens löneinkomster oundvikligen måste ske, så ansåge vi bestämdt bättre, att den drabbade de ordinarie lönerna, än den så nödvändiga uppmuntran för möda och förtjenst, som med införandet af flitpenningarna varit åsyftad. Dir. har ofta beklagat sig öfver sujetternas ränkfullhet och fallenhet för intriger af alla slag. Men månne den icke häruti motsäger sig sjelf, i det den föreslår en åtgärd, sådan som den ifrågavarande? Väntar Dir. att borttagandet af flitpenningarna icke skall uppväcka missnöje, afundsjuka och liknöjdhet, så räknar hon i sanning på en mer än vanlig beskedlighet? Hvad är afsigten med flitpenningarna? Att förskaffa en belöning, svarande mot den möda och äfven kostnad, en trägen tjenstgöring nödvändigt förorsakar skådespelaren. Nu ligger det uti hans eget intresse att ofta blifvaanvänd, han bemödar sig att lyckas, för att en annan gång bli an) Ins. skyndar) att försäkra, det denna lilla uppsats icke härleder sig från någon, som kunde hafva den minsta pekuniära fördel af att motarbeta ofvannämnda förslag; den är nedskrifyen RR AA AA TK Ab arm ärkt länga mad