hän, att vi skulle cbeifra tjufnaden, men låta tju!
ven gå oantastada, hvilket många tyckas mena me
deras idkeliga ropande på skiljandet emellan per
son och sak.a
Samma blad innehåller följande öfversigt a
ställningen i Carlskrona för ögonblicket:
aTillsvidare-systemet står på sätt och vis äfver
inom vår ort i full blomma. För några veckor se
dan reste Lärets Höfdirg till hufvudstaden, och v
äro således fills vidare utan landshöfding; unde
tiden har Landssekreteraren besvärats af en svå
långvarig sjukdom, och Lendshöfdinge-embetet ha
således tills vidare varit så till sägandes utan båd
aHoved och Halew; nu hafva vi dock, emedan or
dinarie Landssekreterarens sjukdom fortfar, fåt
en annan Landssekreterare, nb. tills vidare. Fö
några månader sådan förrättades val till Jusuvitie
borgmästare, men någon utnämning har tills vidar
icke afhörts, och då Politie-borgmästaren äfver
nägon tid varit sjuk, voro vi således tills vidave utar
någon ordinarie borgmästare; vi kunde dock icke
annat förmärka, än att både justitian och politie
likväl gingo sin vanliga gång — tills vidare. Vi
dare hafva vi i närvarande ögonblick en kämners:
preses, en pastor i stadsförsamlingen, en d:o i ty
ska törsamlingen, en stadsläkare, en domare i Öströ
härad, en d:o i Medelstads — alla tills vidare, Af-
ven åinom flottan befinnes, att chefen för mekani-
ska departementet är tillförordnad tills vidare, oct
att tygmästaren redan länge tills vidare varit varfs-
chef, samt någon annan fitls eidare bestridt tygmä
staretjensten. Skulle nu, som man förmodar, un-
der Hans Maj:ts frånvaro i Norge, en annan varfs-
chef blifv autnämnd, mäste dock, enl. den för Rege-
ringen utfärdade Instruktionen, äfven detta blot
ske — Lills vidare. Och kanske tycker nu läsaren
som vi, att detta kan vara nog tills vidare.
— RA —
Ånnu ett ord och ett förslag till afhjelpaade
af theaterns financiella ohestånd.
Red. har öfver detta ämne fått emottaga en
insänd artikel, som i sin syftning förekommit
oss så förnuftig, att vi med nöje lemna en
plats åt dess innehåll, sedan vi i anseende till
det knappa utrymmet för andra ämnen, nä-
got sarmmandragit densamma:
aDet är bekant, atten commite blifvit nedsatt för
att granska det förslag Theaterdirektionen funnit för
gotdtjatt afgifva till den Kongl Fheaterns reorgani-
sation i ekonomiskt afseende, att den hufvudsak-
liga principen i detta förslag lärer, efter hvad Ins.
tillförlitligt hört uppgifvas, vara den, att så myc-
ket sig göra låter, nedsätta och afknappa på de
under teatern iydande personers löneförmåner )
Det är isynnerhet tillämpningen af denna princip
i afseende å de så kallade fiit- eller tjenstgörings-
penningarna, som väckt insändarens, likasom tvif-
velsutan många andras, stora förvåning. Direktio-
nen lärer nemligen, såsom det påstås, på fullt all-
var ämna föreslå, att denna uppgifts titel helt och
hållet skall afskafjas. Ett oblidt öde tyckes i san-
ning hvila öfver Theaterstyrelsen, i allt hvad den
företager sig och beslutar.
siAtt Theatern under några år alltmer råkar i skuld,
kommer naturligtvis af det enkla skäl, att dess in-
komst- och utgiltssummor icke svarat emot hvar-
andra. För att jemna detta gifvas naturligtvis
tvänne utvägar, antingen att minska utgifterna el-
ler föröka inkomsterna. Det är den förra utvägen
Dir. ansett för den tjenligaste. Ins. deremot tror.
att den sednare hufvudsakligen bordt eftersträfvas.
Det är en känd regel, Ck den som vill hafva dug-
liga tjenare, måste hetala dem derefter. Om Dir.
under billigheten nedsätter och förknappar på su-
iectternas längesedan faststälda och medgifna löne-
förmåner, under det deras talanger alltjemt utvec-
kila sig, kanske också deras behof ökas, så måsie
ju nödvändigt missnöje och olust att med allt nit
uppfylla sina skyldigheter derigenom uppkomma.
Och dessutom hvad händer? En vacker dag får
en af vära bästa och oumbärligaste artister ett
fördelaktigare engagement, hvem kan väl då för-
tänka honom, om han utan tvekan antager det-
samma? Det kunde sålunda hända, att Dir. måste
se sig öfvergifyven utaf den ena efter den andra af
sina utmärktaste sujetter, Skulle man detta oak-
tadt antaga, att en nedsättning af teaterpersona-
ens löneinkomster oundvikligen måste ske, så an-
såge vi bestämdt bättre, att den drabbade de or-
dinarie lönerna, än den så nödvändiga uppmun-
tran för möda och förtjenst, som med införandet
af flitpenningarna varit åsyftad. Dir. har ofta be-
klagat sig öfver sujetternas ränkfullhet och fallen-
het för intriger af alla slag. Men månne den ic-
ke häruti motsäger sig sjelf, i det den föreslår en
åtgärd, sådan som den ifrågavarande? Väntar
Dir. att borttagandet af flitpenningarna icke skall
uppväcka missnöje, afundsjuka och liknöjdhet, så
räknar hon i sanning på en mer än vanlig be-
skedlighet? Hvad är afsigten med flitpenningarna?
Att förskaffa en belöning, svarande mot den möda
och äfven kostnad, en trägen tjenstgöring nödvän-
digt förorsakar skådespelaren. Nu ligger det uti
hans eget intresse att ofta blifvaanvänd, han bemö-
dar sig att lyckas, för att en annan gång bli an-
) Ins. skyndar) att försäkra, det denna lilla upp-
sats icke härleder sig från någon, som kunde
hafva den minsta pekuniära fördel af att motar-
beta ofvannämnda förslag; den är nedskrifyen
RR AA AA TK Ab arm ärkt länga mad