missbruk, mot de stores våld och rofgirighet, mot deras anspråk på makten, utan att besitta några egenskaper derför, mot det råa godtycket och den illparriga fanatismen! Huru, säga vi, skulle det vara möjligt, att sådana despotismens predikanter icke skulle hyllas och framhafvas, häldst om de hade det uppväxande slägtets bildning i sina händer och förstodo att klokt insvepa sina satser i honingssöta och mystiska ord. Erkännas måste, att de fleste af de arma verktygen icke se, hvems ärender de gå, eller rättare hvem som efteråt bemäktigat sig, hvad de, möjligen af kortsynthet och fantasteri, påhittat. Åtminstone torde det vara fallet här. Men detta hindrar icke, att förvridna menniskor äro lika nyttiga i jesuilismens och despostismens vingård, som om de blifvit uppdragna i dessas egna seminarier. De äro i så måtto nästan nyttigare i sin okunnighet härom, som de hysa vida mindre anspråk, så länge de icke äro medvetande af sin egen sändning och verkligen tro sig arbeta på någonting godt. Blinda fantaster äro, åtminstone till en tid, vida brukbarare handtlangare än fina skurkar, som alltid veta att sätta pris på sina tjenster. De förre låta ännu afspisa sig med ett nådigt ord och en barnleksak och äro förtjuste; men de sednare äro oftast färdige att höja dagspenningen och blifva besvärlige med sina fordringar. på kontant eller makt; och dessa vilja patronerne icke dela med sig. Just närvarande stund är af hög eftertänklighet i afseende på de symptomer, som Tyskland företer. Patronerne tyckas tro, att deras förtruppar redan hunnit skjuta praktikabel breche på sunda förnuftet, så att tiden ändtligen är inne för dem sjelfva att försöka en general stormning. Prelaterne resa upp hufvudet och trotsa styrelserna, stödjande sig på påfvemakten, hvilken de vilja återföra till hela dess medeltids-glans. I Bayern är central-institutet, hvarvid Schelling bland andra handtlangar som lai-broder. Heines tekning af denne mans nu varande ömklighet är verkligen af hög komik, men tillika sorglig; det måste alluid nedslå att se en så högt begåfvad intelligens så öfverlefva sig sjelf och sjunka till ett sådant djup af förvillelse. Det är afund och ilska mot Hegel, som egentligen skuffat Schelling in i den: Bäyerska jesuitismens trollkrets. Heine beskrifver den stackars mannen såsom ! Äen afsigskommen, mediatiserad filosof, vandranade dyster bland de andre mediatiserade herararna i Mänchen. Der såg jag honom fordom, säger H., och hade nästan kunnat utagjuta tårar öfver den jemmerfulla anblicken. cOch hvad han talte, var ock det aldra jem-i amerligaste; det bestod i afundsjuka smädelser ! mot Hegel, som störtat honom. Han klagade, att denne ustulit hans idcer, hvaröfver Heine med skäl gör sig lustig, anmärkande att han stulit mera af Spinoza än Hegel af honom. cAfundsjuka,e så fortfar Heine, bragte englar på fall, och det är tyvärr blott alltför säkert, att ovilja öfver Hegels alltjemnt stigande anseende fört Hr Schelling dit, hvarest vi nu se honom, nemligen i den katolska propagandans snaror, som har sitt hufvudqvarter i Mäönchen. Hr Schelling förrådde filosofien till katholska religionen. Alla vittnesbörd stämma häri öfverens, och man hade länge förutsett, att?det skulle komma derhän. Ur några maktegandes i Mänchen mun hade jag så ofta hört de orden: aman mäste förena tron med vyetandeta. Denna fras var oskyldig liksom blomman; men derunder lurade ormen. Nu förstår jag er afsigt. Hr Schelling måste nu begagnas, för att med sitt snilles alla krafter rättfärdiga katholska relisionen, och allt hvad han nu lär under namnet fiosofi, är intet annat än ett rättfärdiganda af kaolicismen. Dervid tänkte man äfven på den biördelen, att det firade namnet lockar den vishetsörstande tyska ungdomen till Miönchen, och att len jesuitiska lognen, i filosofiens förklädnad, deto lättare bedårar den. Andäktigt knäfaller dena ungdom för mannen, som den anser för saningens öfversteprest, och utan misstanke emottaer den ur hans händer den förgiftade hostian. Vi hafve icke utrymme för flera citater ur len snillrika och träffande målningen af det ätt, hvarpå katolicismen och despotismen benäktigat sig Tysklands. filosofer. Läsaren hänvisas till boken 1 dess helhet. Sällan skall nåon läsning mera belöna sig. I synnerhet kan len rekommenderas hos våra fosforister, som väl behöfva att påminnas om sitt ättartal. Det an vara nyttigt i många afseenden. Ål varcoättningan Se I allt sAnd 4 2