er s grå hatt och paraply, haft sin dyzastiska poliI tik, för hvilken han med stor babiiitet förstått j. alt göra hvarje ministere till ett lydigt verktyg. Beoglie, Thiers, Guzot — ingendera höll siy relsens tömmar, lika litet som Molc håller dem i denna stucd. Så smart det föll någon af dum in att tro sig vara verklig konseljpresident och I att vilja handla såsom sådan, förstod alltid Ludj, vig Filip att genom någon ckieklig manöver af lgsaa honom ur kabinettet, Det sednaste exomplet i derna väg är Thiers. Han ville för tvenue år sedan, hvad en fransysk nationci politik borde vilja: slut på slagtandet i Spanien och den konstitwioneila sakens seger genom fransysk intervestion. Men Ludvig Filip ville någonting helt avnat. Hans dynasti-intresse fruktade att siöta för bufvudet de öfriga mekterna, hvilka understödde Hon Carlos, och ett verkligt konstitutionelt system i Madrid befarade han skulle alltför mycket reagera på Paris och göra Frensmäonen ännu mindre benägoa att anse hans ailenan-styrande för ett nppfyllande af det pompösa löftet, ati dena fracsyska grundlagen elier chartan ,skulle blifva en sanningn. fans politik i afseende på Spanien tyckes således ej gå ut på annat, än att hålla jeravigten ewellan de båda stridande partiorra och att hindra det system, hvardera representerar, att blifva rådande, emedan han i båda ser faror för sitt eget. Hr Thiers befann sig således ena vacker dag utan portfölj, och hans kamrater utträdde med honom ur kabinettet. Det nya sammansattes utan afseende på nigon parlamentarisk majoritet. Amnestien, hvarmed Ludvig Filip lät detsaoma uppträda, hjelpte det någorlunda igenom sessionen; men dess ställning till valkammaren var alltför vacklande och osäker, ministrarne måste söka sig en afejord och pålitlig majoritet — kammaren upplöstes, och nya val företogos. Vid dessa srbetsde minisirarne allt hvad de förmådde emot de så kallade doktrinärerne, dem de under sessionen smickret, men :kunde dock icke bindra, att en mäagd af dessa åierinkommo i den nya kammaren, Deras förbittring öfver ministgrens dubbelhet gjorde, stt ministrarne under förra sessionen ledo flera nederlag, hvilka bevisade, att de hade lika osäkert fotfäste i den nya kammaren, som de haft i den upplösta. En ny session nalkas, och Mole måste nu åter kläda skott för et system, som han icke skapat, blott lånat sig till verktyg för. Flere vigtiga politiska frågor hafva, sedan kamrarne slutade sina sessiouer, L(lgt sysselsatt allmänna uppmärksamheten och komma nu att afbandlas från tribunen: valreformen, frågan huruvida Belgien skall få blilva ostyckadt, om slagtandet i Spanien samt om räateaedsättningen. Ministören väntar sig derföre, och med skäl, en siormig session, och sparar också inga af de vanliga ministericlla konstgrep pen, för att besvärja stormen. Des förnämsta bemödande går ut på alt spränga alliansen emellan dokirinärerna och oppositionen, emedan de förre äro alltför djupt invigda i den praktitiska styrelsekonstens hemligheter, för att ej bli yuerst farliga för minisieren, om de stå i föreniog med massan af oppositionen. För detta ändamål — heter det i ett beef från Paris — söker Journal des Debats outtrötiligt att sätts doktrinärernas hederskänsla i strid med deras nuvarande revolutionära förbindelser, geuom at erinra dem om de ärofulla tjenster, de gjort ocdningens princip, d. v. s. Julimonarkien, genom faktionernas tyglands, upploppeas tiliatetgöreando o. 8 v. Uader det Journal des Debats å detta sätt smickrar doktrinärerca, för at skilja dem fråa venstra sidan, har Kevue de Paris åtagit sig att hes venstra sidan göra doktrinörerna misstänkta, att framställa dem såsom bjertlösa egoister och usla bycklare, för att der igenom förstärka oppositionens för öfrigt iske ogrundade missiroende till dess nya bundsförvandter, och på detta sätt förbeceda brytningen emellan de båda partierna. Tidningen Le Temps, som nyligen blifvit köpt al ministeren, har att börja med intet annat anvisadt föremål än krig emot koalitioneo, hvilket dea gör sig mno af att föra från oppositionens ståndponkt. Dess språk mot kabinettet är ännu alltid det gamla, 1i2en ingen tror mera på dess utfall emot regeringen. Temps omedelbare patron, Dupin, kommer under dessa förhållanden at möta många svårigheter vid kammarens val till presidentskapet. Oppositionen har peremtoriskt Am maanat hanam stt förklara gir. hunvida han