a t något lurendrejeriförsök vore å bane. I detsamma ankom den ifrån Ladugårdslands tullen utsinde patrull, vaktmästarne Friske och Bratt. För dessa berättade Wallin berörde fö hållande och sade: fi se, om del icke hafva något för s:g igenn. Norström och Wallia snmodade derföre Friske och Bratt att återkomma på morgonen, i fall något lurendrejeriförsök skulle inträffa. Friske och Bratt återvände sedermera till Lidugårdslandstull; hvarefter Norström och Wallia vidtalte hustru Ergelhelm att få sätta sig uti ett på sidan om förstug-.n beläget kontor. Fuitru E-gelholm lemoade detill sitt bi fall. No-ström och Wsllio gömde sig der, Ra-l der afvaktan på de supponerade smugglarne. Det hördes hkväl ingentiog af hela natten. Följande morgoa kl. 6 återkommo Tullvakimästarne Friske och Batt och qrarstannade uti vaktstugan, hvarest Norström och Wslia förut befuano sig. Uagefär klockan 2, till 7 fia go de höra bulier af vagnar, som tycktes komma från Djurgårdsslätten. I detsamma hörde de häftiga rop af: upp med portarne!n portvakterskan svarade i dörren: ja! vänta liet, skall jag låta uppa, gick fram till bordet och tog en ryskel, samt sprang ut. Imedlertid hade Wailin, som misstänkte portvakterskans ålidigbet, förut tagit rätta nyckela till portarve i sitt förvar, hrarföre han nu lade ifrån sig densamma. Som poartrakterskan således fick en origtig nyekel, kom hoa genast tillbaka in spriogande efter den rätta, under utrop af: Nu ä:o de visst kärn, hvarefter hon åter begafl sig ut, för att låa upp portarce. Friske och hans 3 kamrater gingo str.xi ut, då de fingo se en sehäskärra midt i porten och bikom denna en paekvagn med spjelor, lastad en half aln öfver korgen. Friske spravg fram till kärran, uti hvilken 2 för bonom okände personer sutto, fattade wi hästen och afslet bet slet samt tillsade, ait de skulle undergå visitation. Vid dessa ord hoppade de okände genast ned ifrån kärran och hastade fram till vagnen. På semma gång Fiske anhöll kärran, spruogo Norström, Wallin och Bratt fram till packvagaen, fattade uti tyglaroe och försökte afskära dem. Den, som körda vagnen, deruti 2 å 3 personer syates sittande, vände genast om hästarne och ropad:: Hvad är det för slag! Slipp, edra fähundar!, derunder han flit.gt slog ikring sig med piskan. Wallin erhöll dervid ett svårt slag öfver veka lifvet. Nigra hoppade nu ned af vagaen, och en af dem ropade: vÅh! tag hit piskbuntarne och sa nbeln, skall jag bj-lpa det packetw. Derefter blef tulibetjenicgen ötfverfallen med slag af en sabel och knölpåkar, de-uader Norström, som boll uti hästarna, fick ett svåit sabelhugg öfver högra handen, så att han måste slippa tyglarna. Det oaktadt fortsattes striden. Friske, som uader tiden försäkrat sig om hästen och kärran, sprsng nu fram till vagnen, för att hj-lpa sioa kamrater. Just då han kom fram dit, rusade en af smugglarne emot hovom och gaf hosom ett slag af ena sabelbaija öfrer axeln. Friske b:svarads helsniogen med ett så kraftigt slag af sin käpp öfver venstra sidan af smyghzendiarens ansigte, att köppen, ehnru grof, bröts af, hvarcfter smuglaren törsvann. Friske lopp fram till hästarne, fattade tyglarna och försökte afskära tömmaroa, men det lyckades honom icke. Imedlertid voro Norström, Waliio och B-ait under hela tiden i bandgemäng med smugglarue. Nu kommo 3 å 4 personer framspringande ifrån trakten af det närbelägna teaterhuset, så att smugglarne slutligen utgjordes omkring 8 med knölpåkar beväpnade personer, hvilka, med förnyad styrka, började utdela slag på sl:g bland tullbetjenterne, så att de alla dervid er höllo större och mindre blånader. Stridea fördes en siuad med yttersta häftighet å båda sidor, derunder tulibetj-niogen tappert försvarade sig, tills en af smugglarne, hvilkta säkerligen icke väntat sig ett så alivarsamt motstånd, sluiligen kommenderade: Upp på vag ) Vid Blå Porten fisnes ingen permanent station af tullbetj-ning. Eadast en patcull af den vid L.dugårdslands tull posterade bevakning utgår om dagarne, tager vögen genom Bli Porten, förbi Rosendahl, tillbaka till Rosendahl. Hvaj: afton klockan 6 utsändes lik. wål säll PD: DÅoeoaRn Mona allla og nn a Lu