(Iasändt,)
Smakbit på den högt uppsatta konstkritiker
Konzikrliikern i Doegligt Allehanda för de
11 Desember icnevarande år säger: M:
Widerberg har aldrig kommit längre än till e
elier e2onan dramatisk meomeatn. I samma blu
för deux 25 Oktober, äfven innevarande år, de
det talas om representationen af Armide
Söndagen den 21, heter det om M:!11l Wider
borg: ned det uttryck, det lif, det verklig
tycke af storartad dramatisk anda, som ho;
har utvecklade, hafva vi ej sett henne upp
träda i någon annen roll och knappast tillfören
i denoan. — I förbigående böra vi nämna, at
M:l!l W., den ifrågavarande Söndagan, hade e;
af sina minst lyckliga stuvder, hvarför hon ock
som tillbörligt är, berömmes af Allehanda vol
inropades af publiken. Det äs imedlertid ick
deita hvarpå vi vilja fästa uppmärksamheten
utan på den konseqvens i omdöme, som hä
röjer sig i fråga om samma person och på et
mellanud af endast 6 veckor. Hvem eriora
sig icke härvid sekreterarens i det Venetiansk
rådet yttrande: Deras exeellenser dömde i gå
så och så, i det och det målet, och i da;
dömde deras excellerser, i alideles enahands
mil, alldeles tvärtom, ma sempre benen. Me:
i anledning af hryad läsaren minnes, torde för-
modligen deribland få räknas en hågkomet frår
den tid iban läste Bibliska historien, nemlige:
högstsalig H. M. Konung Faraos döm om de
sju magra nöten, som uppslukade de sju fet
nöten, utan att likväl sjelfva deraf blifvx fetare
Denna dröm hiller nu på att realiseras; ty
Freja har uppstått ett osande och sprakande
—e., som hotar att alldeles uppsluka det flam-
maude A i Dagligt Allehinda, och börjat sin:
manövrer med den försökran, att Aehand:
icke förstår uppskatta Stockholmska publiken:
korstsinne och konsibildning. Som det flars-
mande A troligen icke så lätt låter svälja sig
är det sacnolikt, ait striden Hlir fruktansvärd,
heist det osavde —e, fått till bundsförvand
eti MM, som försäkrar, att Allehenda-resessenter
ieke ens är bhemmastadd i det hyfrado lifvet a
medelklassen. Vi sadra, som med förfäran åsc
det fruktensvärda hotande uppträdet, bemställs
li väl vördssmt till de respektive krigförande
maktern2, om icke ett förmånligt fredsslut vore
i bådas intresse, helst både —e. och A synss
wara så nära själsförvandter, att de ganska vil
böra, likt Orest och Pylad, kunva snyta sig i
samma näsduk. Båda hafva gjort gemensam
sak i att af alla krafter nedsäita Ole Bull;
Freja, som, likt Allehamda, stått på knä för
M:ll Widerberg, berättar mu om henne, ax