(Iasändt,) Smakbit på den högt uppsatta konstkritiker Konzikrliikern i Doegligt Allehanda för de 11 Desember icnevarande år säger: M: Widerberg har aldrig kommit längre än till e elier e2onan dramatisk meomeatn. I samma blu för deux 25 Oktober, äfven innevarande år, de det talas om representationen af Armide Söndagen den 21, heter det om M:!11l Wider borg: ned det uttryck, det lif, det verklig tycke af storartad dramatisk anda, som ho; har utvecklade, hafva vi ej sett henne upp träda i någon annen roll och knappast tillfören i denoan. — I förbigående böra vi nämna, at M:l!l W., den ifrågavarande Söndagan, hade e; af sina minst lyckliga stuvder, hvarför hon ock som tillbörligt är, berömmes af Allehanda vol inropades af publiken. Det äs imedlertid ick deita hvarpå vi vilja fästa uppmärksamheten utan på den konseqvens i omdöme, som hä röjer sig i fråga om samma person och på et mellanud af endast 6 veckor. Hvem eriora sig icke härvid sekreterarens i det Venetiansk rådet yttrande: Deras exeellenser dömde i gå så och så, i det och det målet, och i da; dömde deras excellerser, i alideles enahands mil, alldeles tvärtom, ma sempre benen. Me: i anledning af hryad läsaren minnes, torde förmodligen deribland få räknas en hågkomet frår den tid iban läste Bibliska historien, nemlige: högstsalig H. M. Konung Faraos döm om de sju magra nöten, som uppslukade de sju fet nöten, utan att likväl sjelfva deraf blifvx fetare Denna dröm hiller nu på att realiseras; ty Freja har uppstått ett osande och sprakande —e., som hotar att alldeles uppsluka det flammaude A i Dagligt Allehinda, och börjat sin: manövrer med den försökran, att Aehand: icke förstår uppskatta Stockholmska publiken: korstsinne och konsibildning. Som det flarsmande A troligen icke så lätt låter svälja sig är det sacnolikt, ait striden Hlir fruktansvärd, heist det osavde —e, fått till bundsförvand eti MM, som försäkrar, att Allehenda-resessenter ieke ens är bhemmastadd i det hyfrado lifvet a medelklassen. Vi sadra, som med förfäran åsc det fruktensvärda hotande uppträdet, bemställs li väl vördssmt till de respektive krigförande maktern2, om icke ett förmånligt fredsslut vore i bådas intresse, helst både —e. och A synss wara så nära själsförvandter, att de ganska vil böra, likt Orest och Pylad, kunva snyta sig i samma näsduk. Båda hafva gjort gemensam sak i att af alla krafter nedsäita Ole Bull; Freja, som, likt Allehamda, stått på knä för M:ll Widerberg, berättar mu om henne, ax