föf. om det förra yttrar, är sålunda i sjclfv verket ingenting annat, än hvad de spektakel besökande längesedan hafva sig bekant. Rörarde teaterns finanser uppger för?., at dess skuld för närvarande utgör 98,000 Rd B:ko, och skulle varit 126,000, utom betyd liga bidrag från Statskontoret. Om dessa bi örags belopp nämner förf. ingenting, men omtalar i förbigående, att teatern år 1834 af ko. lera-medlen erhöll eit räntefritt lin, stort 10,C0( Rdr B:ko, camt att Hr Presidenten Wesierstrand förskaffat henne en sammanlagd summ: af 25,000 Rear, för hvilka ej eller någon ränts betalas, Det törlidna spelårets brist, säger för! har varit mer än 20,000 Rdr, oaktadt den betydliga behbillning Apan inbragte. Dessa uppgifter synas påkalla något beriktigande, eller, om de äro sanna, någon förklaring, huru det är möjligt, att Teaterdirektionen kunnat komma åt koleramedlen. Eit misstag i förf:s uppgifter, kunne vi ej undgå att rätta. Han siger nemligen osa Hr v. Beskow, att skulden förmodligen blifvit betsld, om denne direktör qvarstannat, men att han begärde sitt afsked och gjorde en utrikes rese, för att återställa sin vacklande helsa. Förhållandet är imedlertid, att Hr v. Beskow gjorde denna resa, icke efter sitt profsiyeke vid testern, utan före detsamma, då han reste på profession; att han i flera år hade stått efter direktörsplatsen vid spektaklerna, att den tidning, som stod under hans protektorat, derföre var hufvudsakligen anlagd på att nedsätta Grefve Pukes administration, och naturligtvis deremot upphöja den derpå följande ); att Hr v. B. verkligen anskaffade ett privat lin af 39,000 Tider, stäldt på aktier, som af ett serskildt anslag på statsmedlen skulle betalas på tio år, men att han sjelf — enligt förf:s egen uppgift — på det enda följande året af gin befattning, satte teatern i en ny skuld af 15,000 Rdr; ait hans derpå följande sjukdom troligen var en verkan af de svårigheter och bekymmer, hvari teateras förvaltning försatte honom, och att han3 slutliga afgång sannolikt föranleddes deraf, att han sjelf fann sitt lynce och sin förmåga föga äfverensstämma med de omsorger och den verksamhet en sådan förvaltning fordrar. Eruru mycket hans efterträdare i detta fall töflat: ned honom, hafva de likväl måst afstå priset it boronm. ) Ibland de minga förtjenster, hvarför Hr v. Beskows styrelse lofordades i Heimdall, var äfven den, att man, vid uppsäitniogen af! ZFallenstern, låtit de båda i stycket förekommande Svenskarne spelas af vackra karlar. 1