föf. om det förra yttrar, är sålunda i sjclfv
verket ingenting annat, än hvad de spektakel
besökande längesedan hafva sig bekant.
Rörarde teaterns finanser uppger för?., at
dess skuld för närvarande utgör 98,000 Rd
B:ko, och skulle varit 126,000, utom betyd
liga bidrag från Statskontoret. Om dessa bi
örags belopp nämner förf. ingenting, men om-
talar i förbigående, att teatern år 1834 af ko.
lera-medlen erhöll eit räntefritt lin, stort 10,C0(
Rdr B:ko, camt att Hr Presidenten Wesier-
strand förskaffat henne en sammanlagd summ:
af 25,000 Rear, för hvilka ej eller någon ränts
betalas, Det törlidna spelårets brist, säger för!
har varit mer än 20,000 Rdr, oaktadt den be-
tydliga behbillning Apan inbragte. Dessa upp-
gifter synas påkalla något beriktigande, eller,
om de äro sanna, någon förklaring, huru det
är möjligt, att Teaterdirektionen kunnat kom-
ma åt koleramedlen.
Eit misstag i förf:s uppgifter, kunne vi ej
undgå att rätta. Han siger nemligen osa Hr v.
Beskow, att skulden förmodligen blifvit betsld,
om denne direktör qvarstannat, men att han
begärde sitt afsked och gjorde en utrikes rese,
för att återställa sin vacklande helsa. Förhål-
landet är imedlertid, att Hr v. Beskow gjorde
denna resa, icke efter sitt profsiyeke vid tes-
tern, utan före detsamma, då han reste på
profession; att han i flera år hade stått efter
direktörsplatsen vid spektaklerna, att den tid-
ning, som stod under hans protektorat, derföre
var hufvudsakligen anlagd på att nedsätta Grefve
Pukes administration, och naturligtvis deremot
upphöja den derpå följande ); att Hr v. B.
verkligen anskaffade ett privat lin af 39,000
Tider, stäldt på aktier, som af ett serskildt an-
slag på statsmedlen skulle betalas på tio år,
men att han sjelf — enligt förf:s egen uppgift
— på det enda följande året af gin befattning,
satte teatern i en ny skuld af 15,000 Rdr;
ait hans derpå följande sjukdom troligen var en
verkan af de svårigheter och bekymmer, hvari
teateras förvaltning försatte honom, och att
han3 slutliga afgång sannolikt föranleddes deraf,
att han sjelf fann sitt lynce och sin förmåga
föga äfverensstämma med de omsorger och den
verksamhet en sådan förvaltning fordrar. E-
ruru mycket hans efterträdare i detta fall töflat:
ned honom, hafva de likväl måst afstå priset
it boronm.
) Ibland de minga förtjenster, hvarför Hr v.
Beskows styrelse lofordades i Heimdall, var
äfven den, att man, vid uppsäitniogen af!
ZFallenstern, låtit de båda i stycket före-
kommande Svenskarne spelas af vackra karlar.
1