MUS SASESSaR gt oe 0 I AK
I höra att gifva skydd åt vår Statsförfattuing oel
sjelfständighet.n
nÄt ingen hafva vi någonsin uppdragit, at
hvad oss och våra sanligganden vidkommer,
tryckta skrifter inför veriden upphäfva sig til
organ sf förmenta besvär. Väl kännande behof
vet af förbältriogar och framsteg, känna vi äf
i ven, att dessa säkrast beredas, då vi uti grund
i lagsenlig väg vända ocs utl Eders Egl. Mej:
— Skulle vi sielfva vorket finoa nödigt, att u
Eders Kongl, Möj:ts bebjertande i uuderdinig
het framföra någon önskan eller klagan; då gö
ires oss icke behof af opåkallvde ombud. Til
Svea och Götha Konungs ihron har Svea oe
;Götba folk sällan fusnit vägen stängd; oc
I micet skulle dess röst misekännas af den Ko
nung, inför hvilken vi här frorsträda. Lz
loch Sed utstaka och visa oss denna vög; de
1
i
jär oss ej obekant.n
i onDesto mindre kan af oss med likgiligaet å
lges den djerfva lek, hvarmed smädelsen söke
undergräfva Samhällets lifsprineip, det allmäna
förtroendet emellan Öfverheten och Folket
Lifligt öfvertygade, att uti dessa vigtiga ämnen
I denna och alla Landsorters tänkesätt öfverens
stämma med våra egna, våga vi i underdånig
het bönfalla, att detta oundgängliga ömsesidi
ga förtrocude, inom våra bröst, så fast grund
laggt, aldrig måtte uti Eders Kongl. Maj:ts Ko
oungsliga sinne vara iförminskadt. Viäro viss
derom, att af Rikets ianebyggare en omätlig
löfvervägande msjoritet, ehuru lika med oss sys
Iselsatt att i tysthet och ro vårda de enskild
langelägenheterna, utan att deltaga i striden on
Idagens frågor, likväl skall, då omständighe
terna blifva betänkliga, äfven wnse tidepunk
tens kraf och veta att för det allmänna för
saka det enskilda
På Baron Palmsijernas tel bar Hans Mej:
svarat:
Mine Herrar!
Det förundrar mig ej, ati orättvisa anfall väck
oro; men förnuftets cch redlighetens röst skal
hejda villfarelsea. Jag äger grundad förhopp
ning, att Edra rättigheter, som befästades un
der striden för fosterlandet på andra sidan Ö
stersjön, skola hlifva ostörde. De af segrer
bekräftade grundlagarne tillerkänna en hvar des-
sa rättigheter, och samma lagar, bindande fö
alla, skola göra sig vördade. De styra samhil-
let; de äro menniskors verk, och menniskorn:
äro, J veten det, mine herrar, långt ifrån at
vara of.Ibsra, äfven i deras mest djupsinnig:
öfverläggningar. Våra lagar äro utan tvifvel
behof a jemkningar och förbättringar; men de
är omöjligt att, med det missbruk sf yttrande
rätten, hvarom J talen, ernå det mål, som v
samfält önska att hinna.
Då Jag åtskiljde Rikets Stäinder den 27 M:
1835, slot Jag mitt tal med efierföljande ord:
,Allt hvad regeringsformen medgifcer, all
nhrad behofvet påkallar, skall blilva infördt
men dervid skail blott följas de reglor, som vå:
ra grundlagar föreskrifva , och ej ögonblicket
vhänförelse.n
Jag tockar Eder, mine herrar, för de tänke-
sitt, som lifva Eder; den glödje J hyst öfver
det beskydd, hvarmed försynena omatiade mig,
i ett ögovblicx då faran hotade Mina dagar,
förundrar Mig icke. Jag var derom förvissad,
ty Eder bepröfvade tillgifvenhe: ver Mig derfö-
re en borgen.n
Då oyheior från Norrköping ef sistl. Måndag
icke med posten hitkomma förr än i morgon,
äre vi äcnu ej i tilllälle att för egen del lem-
na några närmare detaljer om dessa arrange-
menter. Dessutom går ressn ännu genom tvän-
ne Län, der Lodshöfdiog.rua Borgensehöld och
Dorchimoat ieke lära underlita att med lika
mycket rit som Baron Palvsitjerna tillvigabnn-
ga dylika opiaionsyttringar. Vi uppskjuta der-
före i dag elia reflexioner öfver de bålina taler,
och anmärka endast, att den obehöflighet al om-
bud för folkets tänkesätt, hvarom Friherre P.
talat, ieke hindrat bonom från att likväl i sam-
ma ögonbliek göra sig sjelf till ombud för en
försäkran em alla de öfriga landsorterneas in-
stämmands i hans egoa yttranden. Uppmärk-
samheten fäster sig äfven vid den betydelsefulla
anspelning, Konungens evar gilfver derpåt, att man
ieke kan komma pågon väg med den märraran-
da ännelfrrhataern Anal ta de alla Ti rkasanin oven om