dant förfaringssätt vore större i det sednere ial-. let, synnerligast om den tilltalade förut gjort sig känd för vanfrejd och insigt i korsten att un-. dandraga sig lagens straff, emedan, såeom i det mål, hvilket nu är i fråga, der ieke ens varl: gifvet, att ifrågavarande hos de tilltalade funna, penningar och saker blifvit någon frånstulne,l, just den outredda beskaffenheten af föremålet för undersökningen, i förening med öfvertygelse, i. ait den tilltalade skulle veta att deraf sig be-l. gagma, möjligen, och alldeles icke osannolikt, ! kunde åstadkomma hos den undersökande myn-i. digheten föreställningen, att den tilltalades ihärdighet i nekande af brottslighet hade sin grund,! ej i hans skuldfrihet, uten i medvetandet hos honom om svårigheten att kunna, emot sitt btstridande, öfverbevisas om brottet och i sam-j manhang dermed ingifva bemälde myndighet frestelsen att, för att bryta denna ihärdighet, emot den tilltalade använde miss-! bandling, då fogliga uppmaningar visat sig varaj fruktlösa; och omförmälde af Er Häradshöfdingen Hultberg enförde förhållande, att Christan, Berglund och Lundberg voro ställda till förhör, ej såsom tilltalede för någon vies stöld, utan endast i ändamål att förmås redovisa en, sisom Hr Häradshöfdingenj säger, på goda skäl misstänkt åtkomst afinnehafde saker, af hvilket förhållamede Hr Hä-: radshöfdingen trott vara tydligt, att afsigten med j pryglingen ej kunde vara något pinande till be-1 kännelse, långt ifrån att bidraga till undanrödjande af hvarje tvifvel i detta hänseende, gifver tvärtom och i motsats häraf styrka åt öfvertygelsen, att Hr Häradshöfdingen, hvars förut fattade föreställning om de tilltalades olofliga åtkomst af dessa saker häraf är synbar, äfven verkligen, då de tilltelade ynglingarne ej godvilligt velat erkänna någon brettslighet i berörde afseende, sökt, efter sin förmåga, förmål dem till en bekännelse, öfverensstämmende med Hr Häradsböfdimgens berörde förut fattade opinion och, då fogliga erinringar i sådant afee-j ende ej verkade något, dertill såsom medel användt den ifrågavarande pryglingen. Denna öfvertygelse bekräftas än ytterligare af det i hög) grad anmärkrmingsvärda förhållande, att just den af de tilltalade ynglingarne, hvilken till åren var yngst, som förut ieke alls gjort sig känd för vanart, och hos hvilken följaktligen den sturskhet och trotsighet, som Hr Häradshöfdingen Hultberg, alldeles obestyrkt, tillvitat dem samtligen, bör förutsättas hafva varit minst, och hvars uppgift om åtkomsten af de utaf honom innehafde stöflor derjemte blifvit till en del vitsordad, — nemligen den 13:årige Lundberg, är, under målets behandling hos Öfverståthållare-embetet, på Hr Hiradshöfdingens befallning, I vorden två gånger å rad af polisbetjeningen aIgad med prygel, då deremot sådant endast en Igång ägt rum med de begge äldre, för vanart redan förut kända och äfven straffade ynglin:garne Christan och Berglund, till hvilkem LundI bergs hårdare behandlimg ingen annen antaglig I förklaringsgrund finnes, än den af Öfverståthållareembetets protokoll upplysta omständigheten, att Lundberg längst bedyrade sin oskuld och äfven, oaktadt den honom vederfarne första pryglingen, vidhöll sin uppgift att ärligen hafva köpt de innehafda stöflorna, samt först vid tredje förhöret, sedan han andra gången erhållit I prygel, på sig bekände tillgreppet af de till köIpet deraf använde penningar, hvarefter misshandlingen ändtligen upphörde; då deremot Christan och Berglund alienast en gång erhöllo prygel, emedan de efter detsamma, redan vid andra förhöret, återtogo sina förut gjorda uppgifter om åtkomsten ef de utaf dem innehafde i penningar och saker, samt afgåfvo erkännanden lom olofligt tillgrepp deraf, Allt i denna sak talar således derför, att den I prygliog, som vederfarits ynglingarne Christav, I Berglund och Lundberg blifvit af Herr Häradshöfdingen HEultberg ambefalld i afsigt att förmå bemälde ynglingar till bekännelse af det brottsliga förbållande hvarför de höllos misstänkta, och lalldeles ieke deremot för Herr Häradshöfdingens uppgift att mämude dem öfvergångna missI handling blifvit anbefallld såsom endast aga elIller bestraffning för af dem inför Ötveratåtbålla, re-embetet visad sturskhet och trottsighet. Skulile det oaktadt Herr Häradshöfding Hultberg; t hvars förklaring öfver detta memorial, jag, i