Article Image
vi MJ 0 Witutmejer och Kretz besannade uppgift, att denna prygling blifvit af Hr Häradshötdingen anbefalld och af bemälde uppsyningsmän verkställd för det Christan, Berglund och Lundberg nekat att hafva olofligen åtkommit de penningr och varor, som de vid arresteringstillfället funnits innehafva och i afsigt att förmå dem till bekännelse i berörde afseende, har Hr Här radshöfdingen Hultberg deremot bestridt, under förmälan, att pryglingen, eller, såsom Hr Häradshöfdingen benämner den, denna aga blifvit anbefalld endast för den sturskhet och det oblyga förakt, hvarmed, under förhören hos Ö iverståthållareembetet, de tilltalade, utan afseende å de fogliga varningar dem blifvit gifne, besvarat de till dem fraroställde frågor, med det märkliga tillägg, som, efter Hr Häradshöfdingens förmensnde borde ådagaligga, det med pryglingen ej åsyftats något pinande till bekännrelse, att Christan, Berglund och Lusdberg den gången ej varit tilltalade för någon viss stöld, utan endast ställde tll förhör för sysslolöst kringstrykande och för att förmås redovisa åtkomsten af innehafde penningar ech varor, som på goda skäl ansågs misstänkt. Ändamålet med ifrågavarende prygling må vu hafva varit hvilketdera af de här ofvan antydda — och hvilket af dem, som har omständigheterna mest för sig, vill jag här nedanföre söka att visa — så är Hr Häradshöfdingen Hultberg imediertid redan, i följd af sitt eget erkännande, öfveritygad om ctt groft missbruk af sin myndighet såsom tillförordnad Polismästare, derutinnan, att Hr Häradshöfdingen anbefalit ynglingarne Cristans, Berglunds och Lundbergs pryglande i häktet. Till förordnandet derom såsom straff för otillbörligt oppförande å deras sida ioför O fverståthållareembetet, ägde nemligen Ölverståthållareembetet lika htet vid tillfället någon å Lag grundad rättighet, som Öfverståthållareembetet i allmänhet äger rätt att använda prygel såsom ingrediens i undersökningen af ett mål; oeh att Ofverståthållareembetet äfven sjelf måste anse en sådan prygling, som den ifrågavarande, ej vara med lag öfverensstämmande, bevisas ock tydligen och bäst deraf, att Öiverståthållareembetet icke låtit i protokollet iuflyta ett enda ord om befallningen till polisbetjeningen rörande Christans, Berglunds och Lundbergs omförmälde så kallade afstraffning, utan tvärtom låtit densamma emanera utom protokollet, ett förhållande, som, jemte det Ofverståthållareembetets berörde egna medvetande af det olagliga i sjelfva saken, derigenom synbarligen ådagalägges, tillika uppenbarar en annan af Öfverståthållareembetet begången olaglighet i formelt hänseende, den der väl nu, å ena sidamw, lemnat Hr Häradshöfdingen Hultberg fritt fält att förklara anledningen till den förra, så, som för honom förmånligt syntes, men deremot, å den andra, just genom frånvaron af någon formelt leglig stödjepunkt för detta förklarande, långt ifrån att gifva det trovärdighet, tvertom uti ej ringa mon bidrager att förminska densamma. Lika litet nemligen, som Öfverståthållareembetets protokoll i målet innehåller något om Hr Häradshöfdingen Hultbergs befallning till polisbetjeningem om Christans, Berglunds och Lundbergs pryglande, lika litet förekommer der något det minsta om anledningen till denna befallning. Er Häradshöfdingen säger väl, att densamma gifvits, samt att pryglingen ägt rum såsom aga och i afsigt att tillrättaföra de tilltalade ynglingarne för deras visade trotsighet oeh sturskhet, men utom det att, om de verkligen på annat sätt än genom enständigt förnekande af den brottslighet, hvarför de höllos misstänkte, ådagalagt omförmälte deras :trotsighet och sturkbet, Hr Häradshöfdingen bordt inse, det han ej Egde lsglig rättighet, att derför ålägga dem den aga, som skett, och att detta olagliga medel icke var det rätta att återföra dem till aktning för Lag och bestående ordning, förekommer nu derjemte, i afseende å Hr Häradshöfdingens berörde, i allo obestyrkte uppgift, de för bedömandet af saken ej ovigtiga förhållande, att Öfverståthållareembetets protokoll icke gifver minsta anledning dertill, att Christan, Berglund och Lundberg, vid förhören iakttagi något trotsigt och sturskt uppförande, ling

30 november 1838, sida 3

Thumbnail